På årets upplaga av Warszawas filmfestival är det en film som inte riktigt är som de andra. Bland franska arthouse-filmer, mörka slovakiska komedier och lågbudget-dokumentärer sticker ”Confession” ut lite extra.
Produktionsbolaget bakom filmen är den högerkonservativa medieplattformen DailyWire. Medgrundaren och den i vissa kretsar välkände höger–poddaren Ben Shapiro har själv skrivit manus.
”Confession” utspelar sig i Moskva år 1938, där professorn Alexei (Rob Lowe) blir förd till Lubjanka-fängelset, anklagad för att ha konspirerat med en präst som är emot Stalins regim. Där blir han under några dagar förhörd av sin forne student Vladimir (James Franco) med mer eller mindre brutala metoder.
Redan i kön till biografen hör jag folk viska om att man köpt biljett för att det är en kontroversiell film. Eller att man är där för att man har en lite masochistisk sida och därför inte kan låta bli att se efter vad det hela handlar om.
Några andra är där för att festivalen gått ut med att båda skådespelare – James Franco och Rob Lowe – ska finnas på plats för en Q&A efter filmen
På ett väldigt amerikanskt vis välkomnas vi till visningen av producenten Dallas Sonier, som säger att det är amazing att de får visa filmen för oss, att det var amazing att jobba med den och att han hoppas och tror att vi kommer tycka den är amazing.
Den här filmen är långt ifrån amazing. Det är till och med en av de sämsta filmerna jag någonsin sett och jag vill tro att de 16 (!) personerna som lämnade visningen under filmens gång håller med mig.
För en dialogdriven film kan jag tycka att man kan förvänta sig en åtminstone någorlunda välskriven dialog. Istället dumförklaras publiken genom att allting är övertydligt. När något förklaras, förklaras det tre gånger – fast med nya ord, som om man antar att publiken inte förstått det första gången.
16 personer lämnade biosalongen
Och filmens handling då? Alexei spenderar ungefär en halvtimme i sin fängelsecell, där hans roomies pratar långsamt om ingenting. Ungefär här lämnar de första personerna biosalongen.
Därefter följer en halvtimme i förhörsrummet, där Vladimir försöker övertala honom att erkänna, med påtryckningen om att det är hans enda chans att få se sin exfru och son igen. Här tänds lite försiktigt hopp, men när han släpas tillbaka in i fängelsecellen och vi blir varse om att vi återigen står inför 30 minuter av utdragen dialog om ingenting, lämnar ytterligare personer salongen.
Därefter är han tillbaka i förhörsrummet, där hans exfru och son av någon oförklarlig anledning nu befinner sig och försöker få honom att erkänna. Någonstans här lämnar de sista.
Att filmen utspelar sig enbart mellan en fängelsecell och ett förhörsrum hade kunnat vara ett snyggt grepp där man hade kunnat leka med kontrasterna. Det blir istället långdragen tortyr för oss som tittar. Det finns verkligen ingenting att hämta här och jag kan inte låta bli att undra, dels varför man gjort filmen och dels varför människorna på bioduken tackat ja.
Men jag kan inte fråga dem. För varken Franco eller Lowe dök upp till den utlovade frågestunden. Förutom producenten som förmodligen hade svarat amazing på alla frågor.
Enligt ett pressmeddelande, som enbart gått ut till Forbes, kommer filmen utöver premiären på Warszawas filmfestival enbart visas en gång på 100 utvalda biografer i USA den 11 november. Samma dag släpps den exklusivt för streaming på DailyWire.
Läs också: Älskad bokklassiker får nytt liv på bio – nu kommer storfilmen till Sverige