Analysen pekar på att det till största delen har med våra känslor för karaktärerna att göra, att skildringarna av Sarah Connor och Kyle Reese i starten var så pass mästerligt utförda att publiken kände sig investerad i deras öden på en nivå som senare filmer inte kunnat nå. "T2" var nära, men ändå inte riktigt där. Det argumenteras också för att känslan man får av de avskalade och sparsamma actionscenerna helt tappats bort i senare filmer, men också i modernt actionfilmskapande i stort. Explosioner pumpas in utan eftertanke, karaktärer skjuter från alla håll och kanter och den viktiga geografin i scenerna tappas bort. När ett exempel från Pierre Morels "Taken" dras fram blir det smärtsamt uppenbart att en del moderna actionregissörer skulle behöva gå några James Cameron-kurser.
Allt det här håller jag med Rossatron om, men jag skulle själv vilja lägga till att även om det ser mörkt ut på horisonten så är hoppet inte dött än. Vi har ju trots allt fått filmer som "The Raid 2" och "Mad Max: Fury Road" de senaste åren, det får man inte glömma bort.
Håller du med om poängerna i analysen? Vilken är din favorit i "Terminator"-sagan?
