”Captain America: Civil War” är utan tvekan en av de filmerna jag varit mest taggad på i hela mitt liv. När den släpptes för tio år sedan var jag en nördig sextonåring, och tillsammans med mina lika nördiga och lika sextonåriga polare följde jag varenda liten detalj om filmen. Trailers studerades på vippen med förstoringsglas, det gissades och spekulerades kring vilka karaktärer som skulle ställas mot varandra, och huruvida Captain America faktiskt skulle dö i slutet, likt i serietidningarna.
Filmen tar, för dig som tänkt på annat de senaste tio åren, vid där ”Avengers: Age of Ultron” slutade: Avengers har precis multat en hembyggd robotpelle, och i processen har en östeuropeisk storstad fått ta sig en oväntad och förödande flygtur. Resultatet är att myndigheter vill ha översikt och kontroll över superhjältar: Tony Stark är för, men Steve Rogers motsätter sig, och konflikten hjälps inte av att Steves hjärntvättade lönnmördarkompis Bucky dyker upp, med både amerikanska polismyndigheter och en ilsk prins i hälarna.
När jag steg ut ur biografen där i slutet av maj så var det med ett leende på läpparna: Marvel hade levererat som in i tusan, och inte bara med briljanta actionscener (flygplanssekvensen är briljant än idag) utan också med en gripande berättelse om vänskap som krossas av såväl ideologiska som personliga skäl – ett tema som åtminstone för mig känns ännu starkare idag än det gjorde för tio år sedan. Jag har åldrats, och ”Civil War” har på många vis gjort det med mig: idag kan jag se den med andra ögon än för tio år sen, och den är ännu bättre för det.
En ny era för Marvel
När man ser tillbaka på ”Civil War” idag är det också svårt att inte se den som starten på en för Marvel ny och gyllene era. Från och med den fram till 2019 års ”Avengers: Endgame” var varenda film man släppte en kommersiell och kritisk succé.
Det här här som Tony Stark och Steve Rogers utan tvekan blir hjärtat i MCU, det är här vi för första gången får bevis på att bröderna Russo kan jonglera 10+ olika superhjältar och ändå ge varenda en ett ögonblick i rampljuset, och det är här som vi för första gången möter både Tom Holland som Spider-Man och Chadwick Boseman som Black Panther. Den förstnämnde har blivit en av MCUs absolut viktigaste karaktärer, och den sistnämnde hade varit minst lika central om Boseman inte tragiskt gått bort i cancer fyra år senare.
Något som för många är en parentes, men som för mig med min tendens att fästa mig vid random bikaraktärer, är stort är också att vi här får möta Daniel Bruhl som Zemo: en av MCUs mest underskattade skurkar, och den ende vid sidan av Thanos som faktiskt uppnått sitt mål och vunnit över Avengers. Det djupt personliga i Zemos fejd med Avengers gör honom till en mycket intressantare skurk än de flesta andra i Marvels skurk-panteon.
Här på MovieZine fick ”Civil War” när det begav sig 4/5 från vår chefredaktör Alexander Kardelo, som bland annat skrev att: ”Joss Whedon får ursäkta, men den bästa Avengers-filmen hittills heter ”Captain America: Civil War”. Det är ett uttalande som, i likhet med filmen självt, åldrats väldigt väl.
Tioårsjubileumet för ”Captain America: Civil War” kan förslagsvis firas med en omtitt. Du hittar filmen på Disney+, och kan även köpa eller hyra den på exempelvis SF Anytime eller Viaplay.
Läs också: Marvel visar upp storslagen action från ”Spider-Man: Brand New Day”
Läs också: Ny ”The Punisher” finns på Disney+ idag: ”Mörkaste versionen du kommer få se”