Eftersnack: Många frågor besvaras i säsongsavslutningen av "Maktens ringar"

Efter åtta avsnitt av den påkostade Amazon Prime Video-serien "Sagan om ringen: Maktens ringar" har vi ställt oss många frågor och åtminstone mina åsikter har gått lite upp och ner under säsongens gång.

 

Finalen är dock ett riktigt fint avsked på den första säsongen som svarar på en hel del av de största frågorna och bygger upp för framtiden, samtidigt som det är ett mycket bättre avsnitt än det något sömniga föregående (så fruktansvärt löjligt att det behövde stå "Mordor" på skärmen där i slutet. Verkligen inte subtilt för fem öre...).

 

 

 

 

Efter förra veckans klavertramp med Saurons anhängare ger sig Nori (Markella Kavenagh), Poppy, Eleanor och Sadoc iväg för att hjälpa och varna främlingen (Daniel Weyman), som kommer i kontakt med den kvinnliga Eminem - som rakt ut säger att skäggis är Sauron.

 

Stjärntecknet som han letat efter under säsongens gång visar vägen till Rhûn (en plats med många inbördeskrig, som senare förenades under Sauron), där hans krafter och sanna jag enligt sekten ska visa sig igen. Harfootarna är dock i bakhåll och anfaller med stenar och annat, vilket för tankarna till ewokernas kamp mot imperiet i "Return of the Jedi".

 

Sadoc (Lenny Henry) får dock en kniv i bröstet, samtidigt som sektgänget tänder eld på skogen. Till slut får främligen tag på en av deras trollstavar, då de inser att han inte alls är Sauron utan en "Istar", en av de fem mäktiga trollkarlarna som är skickade av gudarna för att hjälpa folket i striderna mot mörkret - som Gandalf och Saruman.

 

 

När de blir besegrade ser sektfigurerna nästan ut som ringvålnaderna under kapporna eller som den odöda armén i "Sagan om konungens återkomst" innan de försvinner i tomma intet. Frågan är om det var medvetet eller bara en cool effekt? När dammet har lagt sig visar det sig att Sadoc är döende, som går bort i en fin scen mot soluppgången.

 

När de återvänder till lägret har främlingen fått tillbaka delar av sitt minne och talar klarspråk igen, med en ton som helt klart låter mycket som Gandalf. Vi får dock inte veta vem det är, men jag lägger mina slantar på att det faktiskt är den vänliga trollkarlen vi känner igen från filmerna och böckerna. Nori får äntligen ge sig ut på sitt äventyr hon drömt om, då hon bestämmer sig för att följa med gubben på hans resa. Vad som följer är ett lite väl långt och sentimentalt avsked från stammen, som trots det är väldigt fint. 

 

Delen om Nori och harfootarna har helt klart varit en av mina favoriter, även om det gått lite väl långtsamt och att det varit en aning frustrerande att inte få veta vem främlingen är. Det hela kring en harfoot - och alltså en föregångare till hobbitarna - har en så pass viktig roll tar dock bort lite av tyngden från Bilbo och Frodos respektive äventyr i böckerna, då en stor del av poängen med deras resor är att deras folk i vanliga fall är väldigt bekväma av sig.

 

Det ska dock helt klart bli väldigt spännande att vilka äventyr som väntar de båda under nästa säsong, som redan har börjat spelats in.

 

 

 

Bland alverna måste Elrond (Robert Aramayo) berätta för smeden Celebrimbor (Charles Edwards) att han har misslyckats i sitt uppdrag att få hjälp av dvärgarna och att det börjar bli dags för deras folk att lämna Midgård. Han fick dock med sig en liten bit mithril, som de förhoppningsvis kan göra något av.

 

Till staden dyker även Galadriel (Morfydd Clark) och Halbrand (Charlie Vickers) upp, för att fixa till den sistnämnda med alvisk läkekonst. Här återförenas hon med sin vän Elrond, som har mycket att diskutera sedan sist. När Halbrand träffar Celebrimbor blir han nästan starstruck av att se den duktiga smeden och tipsar honom om att en lösning kan vara att blanda mithril med något annat, för att förstärka dess krafter. Redan här börjar både Galadriel och jag som tittare ana oråd om vem han egentligen är...

 

De föreslår tillsammans för alvkungen Gil-Galad (Benjamin Walker) om att de ska tillverka en mäktig krona i hopp om att rädda alverna från undergång, då ett cirkelformat föremål tydligen kan kanalisera kraften bättre, som en... ring? Elrond får några veckor på sig att tillverka räddningen, tillsammans med sin nya bundsförvant Halbrand.

 

 

Galadriel börjar dock bli misstänksam kring hans bakgrund och hans plötsliga intresse för alvernas uppdrag. När han blir ifrågasatt berättar han att han levt i en herrans massa år och haft många namn. Därefter hamnar vi inne i Galadriels huvud, där hon i en snygg scen träffar sin döda bror som försöker övertyga henne om att Sauron minsann hade rättfärdiga mål med sina krig. När Halbrand försöker få henne att stå vid hans sida går hon inte på hans lögner och avslöjar att han i själva verket varit Sauron hela tiden.

 

Efter många teorier om vem som kan vara den klassiska skurken (främlingen, den onda alven Adar?), visar det sig alltså att en av hennes närmsta kamrater jobbat vid hennes sida för att nå sina egna ondskefulla mål. När Galadriel återvänder till verkligheten är han borta och varnar de andra att de inte ska skapa det magiska föremålet, utan tre.

 

Vad som följer är en gäspframkallande lång scen där de tillverkar alvernas tre magiska ringar utan inflytande från Sauron - maktens ringar (titeln på serien!). Samtidigt får vi se Sauron ta sig till det nyligen bildade Mordor, där han troligtvis ska börja smida sina planer om att tillverka sin alldeles egna ring. Jag kan dock tycka att det är lite märkligt att hjältarna redan vet att Sauron försökt ha inflytande på ringarna och att de skapar sina egna utan hans hjälp, vilket väl förtär hela poängen med hans plan om "the one ring" i böckerna och filmerna? Vi får helt enkelt se vad serieskaparna planerar med det här, men just nu känns det lite konstigt.

 

Under avsnittet får vi inte träffa Arondir, Bronwyn eller Theo, men vi får se Elendil och Miriel återvända till Numenor - där skepp med svarta flagg har syns, vilket innebär att kungen är död. Det antyds även att Isildur dog i kriget mot orcherna, vilket vi som tittare vet inte stämmer.

 

 

 

Nu när jag sett hela första säsongen av "Sagan om ringen: Maktens ringar" känner jag mig en aning kluven, även om jag till största del är positiv till serien.

 

Som jag nämnt i flera tidigare eftersnack kan jag tycka att tempot i berättelsen är väldigt ojämnt - från att karaktärerna står och trampar vatten på samma ställe i flera avsnitt, till att alldeles för mycket händer på kort tid. Det här gör att det dröjer innan vi knyter an till hjältarna, då jag faktiskt inte kände att jag brydde mig särskilt mycket om någon förrän i det sjätte avsnittet med det stora slaget. 

 

Rent visuellt är det även blandade känslor, då mycket ser väldigt bra, påkostat och har en viss Tolkien-känsla - samtidigt som mycket känns långt mycket mer artificiellt och datoranimerat ut än i "Sagan om ringen"-filmerna av Peter Jackson.

 

Att serien varit en kommersiell framgång för Amazon råder det inga tvivel om, då de själva menar att över 100 miljoner tittare att följt serien och att premiären var deras största någonsin. Att varje avsnitt ska ha kostat omkring 49 miljoner dollar lär ha gjort ont i deras plånbok, så det är dock tveksamt om de har eller kommer tjäna tillbaka de pengarna. "Maktens ringar" ska bli fem säsonger, så vi får se.

 

När den andra säsongen har premiär är ännu oklart, men Amazon Studios-chefen Jennifer Salke har sagt till sajten Variety att de satsar på att så kort tid som möjligt ska gå mellan säsongerna, men att de vill hålla ribban så högt de bara kan. Seriens showrunner Patrick McKay har även sagt till sajten The Hollywood Reporter att de planerar att arbeta på säsongen "några år till" och att den ska bli "större och bättre på varje nivå".