Eftersnack: Äntligen! ”The Wheel of Time” introducerar ett av böckernas viktigaste koncept

Välkommen till veckans ”The Wheel of Time”-eftersnack! Den här veckan avhandlar vi det femte avsnittet i säsong 3, i vilket Elaida bevisar att det finns grader av dryghet, Egwene lär sig allt om aktiv vila och Valda lajvar Monty Python. Det kommer finnas spoilers!

Efter att vi i förra veckan spenderade hela avsnittet i öknen med Rand och Moiraine är vi i avsnitt 6 tillbaka till att i vanlig ordning hoppa mellan alla storylines. Personligen måste jag säga att jag föredrar det upplägget framför att viktiga karaktärer bänkas för hela avsnitt. Det ger oss också mer att prata om, så låt oss dra igång!

Perrins halvlyckade räddningsaktion

Vi börjar hos vår käre Perrin (Marcus Rutherford) som ju nu återvänt hem, bara för att upptäcka att hans rofyllda lilla by blir terroriserad av såväl trollocs som Whitecloaks. De senare är ledda av Dain Bornhald (Jay Duffy), som är lite purken på Perrin, baserat på att denne ju yxade ihjäl hans far i slutet av förra säsongen. Perrin agerade iochförsig i ren ilska efter att Bornhald den äldre fimpat Perrins vargkompis Hopper, men ändå, Bornhalds hämndbegär är på något plan förståeligt. Det har dock lett honom till att göra mindre förståeliga saker, som att kidnappa Mat Cauthons mor och systrar och bura in dem i hopp om att locka fram Perrin. Inte okej, Bornhald.

Perrin och hans posse ger sig ut på räddningsaktion, och ingenting går såklart som smort. Perrins stealth-skills lämnar till exempel en del att önska. Aielkrigarna Bain och Chiad (Ragga Ragnars och Maja Simonsen) får förvisso ut de två små flickorna, som dessutom visar sig vara magikunniga (en twist som inte är så orimlig som den verkar, givet att många kvinnor i ”Wheel of Time”-världen bär på dolda magiska talanger). Sämre går det för deras mor, som blir bränd på bål efter att en ilsken Dain gett sitt psykfall till hantlangare Eamon Valda (Abdul Salis) fria händer. Givet att Valdas inställning till magikunniga kvinnor närmast påminner om tänkandet hos bondehopen i ”Monty Python and the Holy Grail” så är resultatet tyvärr föga överraskande.

När Perrin upptäcker det hela och konfronterar Bornhald är han såklart fly förbannad, och påpekar att han trodde att Bornhald var en ”good man”. Bornhalds nästan förtvivlade men enkla svar, ”I was”, visar på att han, som den komplexa skurk han ändå är, inte är helt nöjd med den man som hans hämndbegär gjort honom till. Jag har sagt det tidigare, och säger det igen: en av de största behållningarna med ”The Wheel of Time” är antagonisterna, och Dain Bornhald är inget undantag.

På annat håll har Alanna (Priyanka Bose) och hennes väktare Maksim (Taylor Napier) relationsproblem. Deras storyline har verkligen expanderats från böckerna, och jag är lite tveksam kring hur bra det är egentligen. Deras sorg efter sin döde kamrat/älskare Ihvon känns som en upprepning av Stepins depression i säsong 1, och slitningen dem emellan såg vi en liknande variant av mellan Moiraine och Lan i förra säsongen. Alanna och Maksim blir mest bara en snabbrepris på sådant vi redan sett, och är därmed tid som kunde spenderats bättre på annat håll.

Läs också: Rosamund Pike till MovieZine: ”Hon är något av en fanatiker”

Läs också: Nya ”Narnia” har just hittat sin första stora stjärna

Egwene lär sig allt om drömmar

Den här veckan spenderar vi som sagt mindre tid i öknen, men vi får ändå följa med Rand, Moiraine och framförallt Egwene (Madeleine Madden) en del. Den sistnämnda tar mest plats i avsnittet, då hennes förmåga att se saker i drömmar utforskas och förklaras. Det visar sig att Egwene omedvetet tagit sig in i drömvärlden Tel’aran’rhiod, vilket även Aiels Wise Ones kan göra. De utbildar henne därmed i drömmandets ädla konst.

För den som tycker att allt det här med drömmande verkar lite vagt så kan jag informera om att det lär bli mycket tydligare, och framförallt viktigare, längre fram. Tel’aran’rhiod (ett namn värt att lägga på minnet/skriva ner) är ett av de viktigaste koncepten i Robert Jordans världsbygge, och kommer bli högst relevant för betydligt fler än Egwene. För att kort förklara reglerna så rör det sig alltså om en parallell värld som man endast kan nå genom drömmar. De flesta gör det oavsiktligt ibland, men vissa (som Egwene) är ”dreamwalkers” med förmågan att göra det på beställning.

Tel’aran’rhiod är en mer surrealistisk värld än den ”verkliga”: man kan teleportera sig från en plats till en annan, ändra sitt utseende och i allmänhet forma sin omgivning endast med hjälp av tanke och övertygelse. Med det sagt är drömmarnas land inte ofarligt, långt ifrån. Dör man där så dör man även i den verkliga världen, vilket innebär att Egwene rätt kvickt får rätt stora problem…

Hon är nämligen inte ensam i Tel’aran’rhiod: Lanfear (Natasha O’Keeffe) kan också drömma, och svartsjuk som hon är så plågar hon mer än gärna Egwene om hon får möjlighet. Kulmen på det hela nås när Egwene, efter en vacker sekvens där hon sett sina vänners drömmar om lyckligare liv (Mats dröm om att träffa sin mor, som han ännu inte vet om har dött, är extra hjärtskärande), ser Rand hångla vilt med Lanfear. Ajajaj, Rand din klantskalle.

Vem jobbar Elaida för egentligen?

I Vita tornet försöker Siuan Sanche (Sophie Okonedo) hålla pli på den ambitiösa och hänsynslösa Elaida (Shohreh Aghdashloo) som drottning Morgase ju lämnade kvar där. Elaida är högst missnöjd med att det är Siuan som är Amyrlin, och åtrår den rollen för sig själv. Men är hon bara mänskligt dryg, eller har hon sålt sin själ till The Dark One? Det senare, tänker Siuan, som raskt sätter Verin (Meera Syal) på att ordna en fälla.

Fällan visar sig dock inte fungera, eller iallafall inte som tänkt. När Elaida hittar de två inlåsta Aes Sedaierna av den svarta ajahn så fritar hon dem inte, vilket Siuan trodde att hon skulle göra. Istället kör hon ett ”bad cop, good cop”-förhör fast utan ”good cop”-biten. Resultat: den ena dör och den andra är på vippen att avslöja allt hon vet, innan en av Moghediens lönnmördare tystar henne med. Vad har vi då lärt oss av detta? Jo, man kan vara sjukt osympatisk, tillochmed regelrätt elak, utan att för den sakens skull vara svuren till The Dark One. Case in point: Dain Bornhald, Eamon Valda, och nu även Elaida.

Vi har också lärt oss att någon borde dammsuga Tar Valon på lönnmördare, det här börjar bli pinsamt för Siuan.

Avslutningsvis, några lösa kommentarer

Vi får en ordentlig titt på staden Tanchico, dit Mat, Nynaeve och gänget anlänt. Det är ett sunkigt ställe där alla ser ut som ett gäng Pirates of the Caribbean-statister som fastnat i gardiner, men jag måste erkänna att det på något vis fungerar. Den udda klädseln är helt annorlunda än det mesta man ser på tv, och därmed sticker Tanchico ut som en unik och tydlig kultur.

Jag har frågat det förr, och nu frågar jag igen: vart tusan är Padan Fain? Han är ju ändå rätt viktig…

Sjöfolket som Elayne och Nynaeve lär känna är tagna direkt ur böckerna. Kul att de får vara med, även om deras relevans för berättelsen är rätt begränsad i nuläget.

The Wise Ones är skönt nog inte tillnärmelsevis lika irriterande här som de är i böckerna. Där ville man som läsare strypa dem…

Det magiska klot som Moiraine nu bär runt på kallas för Sakarnen. Det är en sa’angreal (enkelt förklarat ett objekt som gör folk som använder magi starkare) av oerhörd kraft. I böckerna är Sakarnen A) inte en sten, och B ) används aldrig av Moiraine (istället är det Demandred som kutar runt och orsakar ofog med den), men McGuffin som McGuffin tänker jag.

Det får bli allt för denna vecka. Säsong 3 av ”The Wheel of Time” finns att streama på Prime Video, och ett nytt avsnitt släpps varje torsdag. Nästa vecka är det dags för avsnitt nummer sex, och då återvänder eftersnacket i vanlig ordning!

Läs också: Eftersnack: Teknisk briljans i ett galet ”The Wheel of Time”-avsnitt

Läs också: Eftersnack: ”The Wheel of Time” är tillbaka – och bättre än någonsin