“The Wheel of Time” har inletts med pompa, ståt och tre maffiga avsnitt. MovieZine kommer varje vecka publicera eftersnack i samband med att nya avsnitt släpps på torsdagar. Den här första artikeln behandlar avsnitt 1-3 av den nya säsongen, och det kommer finnas spoilers för samtliga (plus såklart även för händelser i säsong 1 och 2).
Läs på egen risk om du inte kollat ikapp!
Den snyggaste säsongen hittills
Någonstans ska man ju börja, så varför inte här: när det kommer till det visuella världsbygget har “The Wheel of Time” definitivt fått sig en uppgradering. Det är väldigt, väldigt snyggt. Man har finjusterat effekterna kring magin, som nu ser bättre ut än någonsin. Den inledande striden mellan Aes Sedaierna och den förrädiska svarta ajahn blir därmed ögongodis och är action på hög nivå.
Därefter fortsätter serien med såväl snygga dueller (Mats strid mot Galad och Gawyn, en efterlängtad scen för många fans av böckerna, är en höjdpunkt), liksom storslagna vyer som för tankarna till “Sagan om ringen”. Är det en sak fantasy har som alla andra genrer saknar så är det förmågan att göra långpromenader sjukt episka.
Man lyckas också få världen att kännas mer levande bara genom småsaker som att faktiskt ha folk som rör sig i bakgrunden i scener. Även kostymdesignen känns fortsatt stark. Nyintroducerade kulturer, oavsett om vi pratar Aielfolket eller skumma invånare i Tanchico, känns intressanta och unika.
Hur funkar de nya karaktärerna?
På tal om nyintroducerade, många av säsongens nya karaktärer presenteras under de tre första avsnitten.
Främst bland dem är kungafamiljen i riket Andor (det land som Rand, Perrin, Mat, Egwene och Nynaeve alla officiellt tillhör, och som Elayne är prinsessa i, ska ej förväxlas med “Star Wars”-serien vi alla älskar). Dessa består alltså av drottning Morgase (Olivia Williams), hennes rådgivare Elaida (Shohreh Aghdashloo), hennes make lord Gaebril (Nuno Lopes, mer om honom längre ner) och prinsarna Gawyn (Luke Fetherston) och Galad (Callum Kerr)
Morgase och Elaida fungerar bägge två underbart väl, och särskilt Aghdashloos Elaida är ett utmärkt tillskott till rollistan. Jag ser fram emot att se hennes fortsatta intrigmakande inom Aes Sedai-ordern.
De två prinsarna fungerar tyvärr mindre bra, och för mig är det verkligen ett tyvärr: Galad Damodred är en av mina favoritkaraktärer ur Jordans böcker, men efter de tre inledande avsnitten känner jag att man helt slarvat bort karaktären. Istället för den rättrådige, svartvite krigare som är så (genuint) hedervärd att ingen orkar med honom får vi i serien en mobbare som mest verkar använda sin heder som ursäkt för att vara dryg.
Extra trist är det dels eftersom Callum Kerr känns som ett bra skådisval, och dels för att serien inte vinner något på att ändra karaktären från hedervärd riddare till den sortens snubbe som kör ner folks huvuden i toaletter i amerikanska high-school-filmer.
Inte heller Gawyn passar väl egentligen som den sorts “frat boy” man gjort honom till. Nä, att göra prinsarna till skitstövlar av ingen vettig anledning är dåligt.
Läs också: Här kan du se månadens stora fantasypremiär
Läs också: Ond bråd död väntar i maffig ny trailer för ”The Wheel of Time”
Skurkarna är fortfarande bäst
Är det en sak “The Wheel of Time” verkligen lyckats med så är det De försvurna. För den som har svårt att hänga med i alla seriens svängar så är dessa rövhattar alltså de mäktigaste, ondaste och närmsta tjänarna till seriens osynlige ärkeskurk The Dark One.
I böckerna är de totalt tretton stycken, men i serien lär de bli färre, mest för att några av dem i ärlighetens namn är rätt överflödiga, och något måste ju ryka när fjorton böcker ska bli ett rimligt antal TV-säsonger.
Hursom, Ishamael (Fares Fares) och Lanfear (Natasha O’Keeffe) är de två försvurna vi fått träffa hittills, och de stal showen i säsong 2. Lanfear fortsätter agera idog scentjuv i säsong 3 (O’Keeffe är briljant) medan vår svenska stolthet Fares tyvärr lyser med sin frånvaro, sannolikt på grund av att Ishamael för tillfället är ganska död. Brinnande svärd genom bröstkorgen brukar ha den effekten.
Det finns dock nya Försvurna på scenen, i form av Moghedien (Laia Costa), Rhavin (Nuno Lopes) och Sammael (Cameron Jack). Moghedien (Laia Costa) är härligt creepy, medan Rhavins falska identitet som Morgases gemål Gaebril säljs in så effektivt att jag önskar att man väntat med att avslöja hans sanna identitet. Bägge känns oerhört lovande.
Sammael har blivit skotte av nån anledning. Det blir säkert bra det med.
De unga stjärnorna får äntligen ta mer plats
En sak jag verkligen gillar med säsong 3 såhär långt är att man (äntligen) låter ungdomarna ta plats ordentligt, och sätter Rosamund Pikes Moiraine i baksätet. Inte för att Pike inte är bra (det är hon), utan för att “The Wheel of Time” när det kommer till kritan faktiskt primärt handlar om Rand, Mat, Perrin, Egwene och Nynaeve. De får nu äntligen komma till sin rätt, både som karaktärer och skådespelare.
Josha Stradowskis Rand känns i mina ögon som om han klivit ut ur bokserien, och han får bra med speltid. Samma sak gäller Dónal Finns Mat, som led av brist på saker att göra förra säsongen. Den här vändan känns han riktigt lovande. Detta trots att hans karaktär verkar bli den vars berättelse avviker mest från böckerna.
Även Egwene och Perrin funkar bra, och samtliga karaktärer verkar – åtminstone i grova drag och med möjligt undantag av Mat – vara på hyfsat rätt spår sett till vart de tar vägen i “The Shadow Rising”. Det är något jag som bokläsare uppskattar.
Överlag känns det som en lovande fortsättning på en serie som fortsättningsvis bara blir bättre och bättre, snedsteg till trots.
Avslutningsvis, några lösa kommentarer
Den stackars snubbe som Moghedien förvandlar till en själlös Gray Man i slutet av första avsnittet är Jaichim Carridin, en återkommande miniskurk från böckerna. Sannolikt har man inte plats för den oreda han orsakar i serien, men kul att han får vara med i en scen iallafall.
Rhavin har blivit buffad, för att använda TV-spelslingo. Han ska ju förvisso vara bra på att förhäxa folk för att få dem att dansa efter hans pipa, men att han lyckats etablera falska minnen av sig själv hos hela Andors hov, inklusive Elayne, som han aldrig träffat, känns som lite i överkant.
Vart sjutton är Padan Fain? Han är en av bokseriens viktigare skurkar, men har än så länge inte visat sig i säsong 3.
Kul touch att Dain Bornhald redan börjat dricka. En del karaktärer följer man till punkt och pricka från boken, andra tappar man bort totalt… (Galad…)
Rhavin nämner två ytterligare Försvurna, Graendal och Semirhage, så totalt är serien uppe i sju stycken. Bara de får in Demandred också så är jag nöjd med urvalet.
Läs också: ”The Wheel of Time” presenterar 5 nya karaktärer inför säsong 3
Läs också: Prime Video satsar på ny fantasyserie – producerad av Viola Davis