Dwayne Johnson har nu varit en av våra stora filmstjärnor i 20 års tid. Han gör tuffa actionhjältar i filmer som ”Fast & Furious”, han räddar världen i katastrofrullar som ”San Andreas” och han underhåller oss i äventyrsfilmer som ”Jumanji” och ”Jungle Cruise”.
Nu är Johnson tillbaka i den mer familjevänlga genren. I Disney-filmen ”Vaiana” får han upprepa rollen som halvguden Maui, som han tidigare har dubbat i två animerade filmer. Under en digital frågestund förra veckan fick MovieZine chans att ställa frågor till muskelknutten som är ”otroligt tacksam” för rollen som han levt med i tio års tid.
Det visar sig att hans morfar, wrestlaren ”High Chief” Peter Maivia, var en stor inspirationskälla.
Samtidigt passade jag på att fråga om karriärsplanerna efter biopicen ”The Smashing Machine”, filmen där han för första gången fick prova på en dramatisk roll. Det gav mersmak, så räkna med fler smala filmer med The Rock framöver.
Under din karriär har du spelat actionhjältar, antihjältar och komiska karaktärer. Var skulle du placera Maui på den skalan?
– Det var en jättebra fråga, tack för den. Jag skulle placera Maui i ett eget universum, eftersom han är allt det där. Han är en hjälte, en antihjälte. Han är väldigt teatralisk och han är en halvgud. Han vet att han är en halvgud. Han kommer att berätta att han är en halvgud. Han kommer att sjunga för dig att han är en halvgud.
– Jag insåg ganska tidigt att även om jag haft förmånen att spela Maui i över tio år nu, så inspirerades den verkliga, levande versionen av Maui av min morfar, Peter Maivia.
– Det gav rollen en helt annan känslomässig tyngd än jag någonsin tidigare känt med en karaktär. Den representerar vår kultur, och samtidigt representerar den en älskad person som inte längre finns här. Men den representerar också berättelsen vi försöker berätta.
– Det är sällsynt att jag får en sådan här möjlighet i min karriär. Jag har aldrig spelat någon som Maui, med tanke på allt han representerar, och jag vet inte om jag någonsin kommer att göra det igen. Jag är otroligt tacksam. För mig tillhör han en helt egen kategori.
Som producent, var drog du gränsen mellan att skydda originalfilmens arv och samtidigt låta filmen utvecklas?
– Det var väldigt viktigt, inte bara för mig utan också för Tommy (regissören Thomas Kail, reds.anm.). När man gör en live action-version av en älskad animerad film behöver man en visionär. Man behöver någon som närmar sig projektet med stor respekt och vördnad för kulturen.
– Ärligt talat hamnade jag aldrig i en situation där jag kände att jag behövde säga: ”Det måste vara så här.” Tommy kom in i det här projektet med en vilja att utforska det han inte visste, och även sådant som jag själv inte visste.
Nyligen överraskade du många med ”The Smashing Machine”. Hur var det att lämna Mark Kerr bakom dig och bli Maui igen? Och hur ser du på din framtid som skådespelare? Lockar fler utmanande roller?
– Utmaningen var att jag bara hade fyra veckor mellan ”The Smashing Machine” och live action-versionen av ”Vaiana”. Det var verkligen svårt.
– Det jag insåg var att det för första gången i en live action-roll som Maui gjorde det möjligt för mig att knyta an till min morfar på ett sätt jag inte kunnat tidigare. Det betydde väldigt mycket för mig. På ett känslomässigt plan hjälpte det mig genom övergången.
– När jag kom till inspelningen första dagen var min kropp helt sönderslagen efter ”The Smashing Machine”. Efter en sådan roll behöver man egentligen tid att landa. Emily (Blunt) hade möjligheten att stänga ner allt och släppa ut alla känslor efter inspelningen. Jag fick i stället gå direkt in på inspelningen av ”Vaiana” och plötsligt vara Maui, glädjespridaren som sjunger och dansar. Så det var en utmaning.
– När det gäller framtiden kommer jag att jobba med Benny Safdie igen om ett par månader i ”Lizard Music”. Sedan väntar projekt med andra regissörer: Aronofsky, Scorsese och några till… Men det finns också plats för filmer som ”Jumanji” och ”Vaiana”. Jag tror att jag kommer att hitta balansen.
Din fysiska förvandling imponerade ännu en gång. Tränade du också fotsulorna, med tanke på att Maui springer barfota hela filmen?
– Jag kom direkt från ”The Smashing Machine” skadad. Jag hade skadat benet. Armbågen har fortfarande inte läkt ordentligt. Det var tufft.
– Sedan kommer man till inspelningen och inser snabbt att Maui inte har några skor med stöd, och vi stod på en båt varje dag. Min fotled var fortfarande svullen efter ”The Smashing Machine”. Det fanns egentligen inte så mycket jag kunde göra.
– Men jag vill säga att Tommy inte bara var en fantastisk ledare och visionär för den här stora, vackra filmen. Han var också väldigt empatisk. Det var första gången vi arbetade tillsammans och han kom ständigt fram och frågade: ”Är du okej? Hur känns det? Behöver du något?” Han var fantastisk.
Disney-fans har många åsikter. Mauis hår har till exempel diskuterats flitigt. Som någon som har levt med både passionerade filmfans och wrestlingfans – hur hanterar du det? Läser du mycket av kommentarerna?
– Jag läser allt. Verkligen allt. Min filosofi är att jag förstår det. Folk är passionerade när det gäller Disneyfilmer, och internet kommer alltid att göra det internet gör. Folk är vana vid att se mig som jag ser ut till vardags. Och plötsligt har jag ett fantastiskt hår. Mauis superkraft var ju hans hår. Självklart kunde jag inte dyka upp som Maui utan det.
– Filmfans kan vara väldigt passionerade och ha starka åsikter, och det ska de få ha. Men wrestlingfansen som jag levt med hela mitt liv är ännu galnare. När jag väl kom till Hollywood hade jag redan hanterat sådant i tjugo år.
– Man kan inte låta sådant påverka en. I slutändan vet vi vad vi har för film.
”Vaiana” får svensk premiär den 10 juli.
