Robert De Niro och Wesley Snipes gör upp i en av 90-talets mest bortglömda thrillers. Nu finns underhållande ”The Fan” från 1996 att streama på svenska Netflix.
I filmen spelar De Niro den besatte baseball-supportern Gil Renard, vars dyrkan av stjärnspelaren Bobby Rayburn (Snipes) utvecklas till en livsfarlig fixering. När idolens karriär börjar rasa bestämmer sig Gil för att ”hjälpa” honom – till varje pris.
”The Fan” blev ingen större framgång när den hade premiär och fick ett svalt mottagande av kritikerna.
Och filmen är långt ifrån en homerun. Men med åren har den fått ett något starkare rykte bland filmälskare, som uppskattar inte ”Top Gun”-regissören Tony Scotts visuellt överdådiga stil och Hans Zimmers pulserande musik.
Läs också: Hans Zimmer avslöjar sitt mest underskattade soundtrack
Robert De Niro är alltid sevärd
Sen är förstås Robert De Niros rolltolkning – halvt awkward, halvt obehaglig, alltid oberäknelig – en stark anledning till att ge filmen en chans. Hans rollfigur Gil är ingen våldsam galning som Max Cady i ”Cape Fear”, iallafall inte till en början. Han är inte Travis från ”Taxi Driver”, men De Niro är uppenbart alltid rätt val för kusliga typer.
Gil är en trasig figur, en enstöring med osund fascination för sport – och vassa knivar. Han är en vanlig försäljare som får sparken, sjabblar bort rätten att träffa sin son, och tar till desperata metoder för att rädda åtminstone en sak som betyder mycket för honom. Och han är seriös som en hjärtattack.
”The Fan” tacklar toxic fandom och besatthet
På senare tid har flera filmkritiker lyft fram thrillern som en underskattad 90-talsfavorit. Sajten Collider beskrev så sent som i höstas filmen som en av De Niros mest förbisedda prestationer. Man menar att den känns mer relevant i dag, i en tid där gränsen mellan beundran och besatthet blivit allt suddigare.
Även om filmen i sig är mer ”guilty pleasure-tittande” än ”en riktigt bra thriller” så har den en del att säga om toxic fandom, långt innan internet och sociala medier eldade på fenomenet ännu mer.
Själv hade jag helt glömt att John Leguizamo och Benicio del Toro hade biroller. Och Ellen Barkin är skön att se som cynisk radioprofil och sportreporter.
Och på tal om Zimmers musik? Den välkände filmkompositören kallar soundtracket för sitt mest förbisedda:
– Jag har gjort många filmer som floppat, och ”The Fan” är ett exempel, sa Hans Zimmer. Ingen gick och såg filmen, och musiken är obevekligt dissonant. Det finns en nihilistisk dikt som jag läser genom en vocoder, och man kan inte urskilja orden, men den är verkligen ondskefull. Det är musik av det där slaget som man inte ska försöka sig på hemma.
Gör Hans Zimmer en tjänst och se ”The Fan”. Den finns nu att se på Netflix i Sverige.
Läs också: Tittarna ger Netflix nya succédrama 5/5 i betyg: ”Jag grät som en dåre”
Läs också: 3 nya storfilmer på Netflix i juli – fest, kärlek och kidnappning