2025 går mot sitt slut och vilket filmår det varit! Fyllt av överraskande guldkorn och stora blockbusters.
Men bland alla höjdpunkter finns det också filmer du absolut inte bör ödsla din tid på. Här är min lista över de tio titlar som du med gott samvete kan skippa. Det är en salig blandning av solklara kalkoner och filmer som var förvånansvärt plågsamma att ta sig igenom.
10. The Phoenician Scheme
Zsa-Zsa Korda (Benicio del Toro) är en förmögen affärsman som bestämt sig för att lämna hela sin förmögenhet till sin dotter – en nunna. Under vad som känns som en evighet får vi följa deras resa genom ett monotont byråkratiskt trassel. En film full av A-list-skådespelare som kollektivt sänker sig till en nivå jag knappt sett maken till. Det finns en rolig scen där Bryan Cranston och Tom Hanks spelar basket men vad den scenen skulle vara bra för eller varför man ödslar deras tid på den här blaskan blir jag inte klok på.
Wes Anderson tycks, likt flera andra Hollywood-herrar, vara utom räckhåll för kritik. Jag älskar många av hans filmer och uppskattar hans distinkta röst, men det här var en sann blunder: oinspirerat, kyligt och helt utan gnista.
9. Nosferatu
Den gamla sagan berättas på nytt – och världen är så överdrivet genetiskt modifierad gotisk att det blir komiskt. Trots den skyhöga budgeten och den toppmoderna tekniken lyckas filmen inte ens nudda vid magin och den sanna skräcken i vad F.W. Murnau lyckades skapa för över hundra år sedan. Känslokall, intetsägande och skrattretande dålig. Jag hoppas innerligt att Robert Eggers gör mindre bombastiska filmer framöver, för han är begåvad – men “The Northman” och den här har bägge två varit riktiga kalkoner.
8. Frankenstein
Precis som med “Nosferatu” faller filmen på sina dialekter och sin totala brist på trovärdighet. Det här är en Toys “R” Us-variant av en historia som alla känner till, och ska man ge sig på något så ikoniskt kan man inte bara blaska ur sig vad som helst. Oscar Isaac är helt felcastad som Frankenstein och Jacob Elordi övertygar ingen som monstret. Jag kan sträcka mig till att berömma foto och scenografi, men du bör hålla dig långt borta från den här filmen.
7. Mountainhead
Jesse Armstrong borde i princip få göra vad han vill efter “Succession”, men här känns det som om han plockat upp en ihopskrynklad idé från papperskorgen och bestämt sig för att göra långfilm av något som högst hade kunnat bli ett svagt avsnitt av “Succession”. Manuset är urbota korkat, generande fyllt av klyschor och kryddat med abstrakt humor som jag bara kan misstänka landar hos några få tech-bros. Urbota uruselt.
6. All We Imagine as Light
Den trögaste film jag sett på flera år. Historien står och stampar och de långa, vemodiga partierna är ofantligt tråkiga. Den gör minimalt för att inkludera publiken, och även om jag älskar poetiska, lågmälda dramer kändes det här mer som ett experiment i publikplågeri. Övertydligt och sövande.
5. Flight Risk
Jag älskar filmer som utspelar sig på en enda plats och i realtid – “Phone Booth” är en solklar fullpoängare. Men här lyckas man inte skapa den klaustrofobiska känsla som krävs för att hålla publiken fastnaglad. Spänningen uteblir och konceptet faller platt. Mel Gibson och Mark Wahlberg känns som en match made in heaven men jag ser helst att de båda två ligger lågt ett bra tag för det här var smärtsamt.
4. Snövit
Det var oundvikligt att “Snövit” skulle hamna här. Problemet är inte att den försöker vara nyskapande – utan att den är totalt oinspirerad. Dåligt skådespeleri, usel scenografi och en visuellt bedrövlig produktion. Ingenting gör den här tolkningen sevärd.
3. The Ritual
Dan Stevens och Al Pacino spelar katolska präster som försöker driva djävulen ur en ung kvinna. Det är en generisk setup för en exorcismrulle, och det är obegripligt att folk fortfarande gör sådana eftersom “Exorcisten” är den enda riktigt bra filmen i genren.
Pacino verkar behöva pengar till underhåll, för hans insats är fullständigt katastrofal. Dialekten han använder byter riktning fler gånger än jag pausade filmen för att orka igenom den. Usel film, och jag vill få tillbaka de 49 kronorna jag hyrde den för.
2. Materialists
Högtravande, förutsägbar och med fruktansvärt skådespeleri. En romantisk komedi som helt saknar humor, romantik eller charm. Övertydlig, osmaklig och alldeles för lång. Karaktärerna är osympatiska och filmen vet inte vad den ska göra med dem.
Chris Evans framstår som han började skådespela igår, han saknar helt karisma. Pedro Pascal lyckas varken vara charmig eller rolig och Dakota Johnson har ingen närvaro och känns kall och anonym. Det här känns som ett misslyckat manus som A24 plockade upp i hopp om att ingen finurliga marknadsföring. Det gjorde det inte.
1. War of the Worlds
Vem är skyldig vem pengar? För det här måste vara en uppgörelse eller pengatvätt. Den mest korkade idén för en långfilm i kombination med att det är en remake av en redan ganska svag Steven Spielberg-film borde bevisa att det här är en tuff film att få till redan med vanliga hederliga medel.
Minns ni “Modern Family”-avsnittet som utspelar sig helt via Claires laptop? Ice Cube gör samma grej här – i en ny version av “War of the Worlds” – och resultatet är bland det mest långtråkiga och bedrövliga jag sett.
Det går att göra film så här för både “Searching” och “Unfriended” fungerar. Vad som däremot inte går är att övertyga oss om att Ice Cube arbetar med säkerhetspolitik, oavsett om det är hans dotters kylskåp som saknar mat eller om det är 10 meters höga aliens som tar över vår värld utbrister han alltid samma “Oh damn” eller “whoa that’s crazy.” Jag tycker dock, trots att detta vara plågsamt att genomlida och H.G. Wells nog vrider sig i sin grav, att man måste se den här filmen.
Läs också: Tv-redaktören tipsar: De 15 bästa nya tv-serierna från 2025
Läs också: De 10 bästa filmerna 2025 – enligt MovieZine