LISTA

Skribent

MovieZine

30 juni 2020 | 15:00

Bästa filmerna 2020! Här är våra favoriter hittills

Oscarsvinnaren "1917", publikfavoriten "Min pappa Marianne" och dolda pärlor som "Waves" har alla sin givna plats på redaktionens lista.
Filmåret 2020 har hittills varit allt annat än normalt. I en pandemidrabbad värld har nöjesutbudet fått ta ett steg åt sidan, och flera av årets efterlängtade filmer släpps tidigast i höst.

Däremot ökade tittandet på streamingtjänsterna under våren, och tittarna har kunnat upptäcka flera nya favoritfilmer hemifrån. Bland MovieZine-redaktionens favoriter mellan januari och juni finns allt från Oscarsvinnare, udda skräckisar, starka dokumentärer och spännande thrillers.
 
Här kommer de, utan inbördes ordning: våra 15 favoriter från första halvåret 2020. (Och som alltid utgår vi från svenska premiärdatum.)
 

1917 (Sam Mendes)

 
 
Sam Mendes spar knappast på krutet i sin hisnande första världskrigs-åktur. En befriande stjärnfri storfilm på kvicka fötter vars största stjärna – den Oscarsbelönade mästerfotografen Roger Deakins, fångar stridens skönhet och sorg i till synes en enda lång tagning. Bortom historiska avhandlingar och brusiga tv-dokumentärer paketeras "kriget som skulle stoppa alla krig" här i form av en berg-och-dalbana. Resultatet är omskakande. (Jakob Åsell)
 

Honey Boy (Alma Har'el)

 
 
Den levande meme som är Transformers-skådespelaren Shia LeBeouf gör sitt livs roll i självbiografiska "Honey boy" där han spelar sin egna pappa (!). En djupgående och hjärtskärande skildring av en instabil barndom, och en svår relation om far och son. Skådespelet är utmärkt från alla involverade, och LaBeouf snuvades en Oscarnominering för Bästa manliga skådespelare. (Fanny Degerfelt)
 

Jojo Rabbit (Taika Waititi)

 
 
Taika Waititi balanserar perfekt humor och svärta i denna sällsamt berörande historia om vänskapen mellan en nazistpojke och en ung judinna. ”Jojo Rabbit” är Hitlersatir när det är som allra bäst! Filmen driver friskt med den ökände diktatorn, men också den blinda troheten folk kände till honom i 30-40 talets Tyskland. Detta är en film som både är tankeväckande och synnerligen underhållande när den utan nåd sköljer över mig. Jag har sett den fyra gånger redan och varje gång skrattar jag och gråter om vartannat. (Jonna Vanhatalo)
 

Min pappa Marianne (Mårten Klingberg)

 
Large 3cd0e1c9cb594599abdb22032c15fd04 marianne
 
Årets bästa svenska film hittills är inspirerad av verkliga händelser, om en småstadspräst som kom ut som kvinna. Hedda Stiernstedt spelar den förvirrade dottern och Rolf Lassgård fullkomligt briljerar i en varm och ömsint tolkning av pappan, som plötsligt vill bli kallad Marianne. Transtemat behandlas med respekt, och bakas in i en rörande och humoristisk publikfavorit. (Alexander Kardelo)
 

Bad Education (Cory Finley)

 
 
Hugh Jackman och Allison Janney har verkligen inte några dåliga skådespelarkarriärer bakom sig, men frågan är om de någonsin har varit så bra som i "Bad Education". En HBO-film som bygger på den sanna historien om hur två karismatiska skolledare lyckades lura sitt skoldistrikt på enorma summor skattepengar. (Jonatan Blomberg)
 

The Invisible Man (Leigh Whannell)

 
 
Leigh Whannells uppdatering av ”Den osynliga mannen” är en perfekt skräckthriller för 2020-talet. En intressant och nödvändig vinkel ur offrets perspektiv snarare än titelkaraktären; ett viktigt och relevant tema som tas på största allvar; och inte minst intensiv nagelbitarspänning som lyfts till högsta nivå av Elisabeth Moss strålande insats. (Andreas Samuelson)
 

Color Out of Space (Richard Stanley)

 
 
Ett varningens finger – det här är inte filmen för dig som vill se Nicolas Cage i en sansad roll (men vem av oss vill någonsin det?) När man kombinerar den välkänt trippade författaren H.P. Lovecraft med Cages hallucinogena närvaro blir resultatet inte annat än magnifik galenskap i lilarosa nyanser. En njutbar och modern rymdkräckis om hur det totalt främmande slår ner i bakgården på en familj och vänder ut och in på verkligheten såväl bokstavligt som metaforiskt. (Oskar Smulski)
 

Bait (Mark Jenkin)

 
 
Mark Jenkins tokhyllade ”Bait” är inspelad på antik utrustning och framkallad för hand av regissören själv. Men det bistra, svartvita dramat om gentrifiering och tilltagande mordlystnad i ett brittiskt fiskarsamhälle kan varken kallas för ett forcerat formexperiment eller reduceras till ett utslag av OCD. Kompromisslöst egensinnig och full av integritet, dessutom väldigt rolig att titta på. Om ”Bait” hade varit en hund går det bara att föreställa sig filmen som en äldre strävhårig tax. (Jake Bolin)
 

Unga kvinnor (Greta Gerwig)

 
 
Greta Gerwigs varma nytolkning av Louisa May Alcotts klassiska roman har inte bara oändligt hög mysfaktor, utan gör också briljanta narrativa val som höjer hela berättelsen. Den omkastade kronologin stärker den emotionella kraften och finalen krossar dåtidens normbojor kring Alcotts handleder. Ett modernt mästerverk, makalöst välspelat ut i minsta biroll och med en finstämdhet som gör mig gråtfärdig. (Viktor Jerner)
 

Bombshell (Jay Roach)

 
 
En av årets sevärda filmer är verklighetsbaserade ”Bombshell”, det välgjorda dramat om Foxchefen Roger Ailes fall, som bjuder på riktigt fina skådespelarprestationer av John Lithgow, Charlize Theron, Nicole Kidman och Margie Robbie. De visar hur lätt en kultur av sexuella trakasserier kan uppkomma, vilket lämnar en allvarsam eftersmak under den glossiga ytan. (Annika Andersson)
 

Till min dotter (Waad Al-Kateab, Edward Watts)

 
 
Det här är en oerhört viktig och brutalt ärlig ögonvittnesskildring av ett brinnande krig. Samtidigt är detta ett ömsint kärleksbrev från en mor till ett barn. Dokumentärfilmen ”Till min dotter” slår näven hårt i magen på åskådaren och vrider om. Det är obehagligt starkt hela tiden, många gånger nästan för jobbigt för att ens titta på. Men filmen måste ses. Se den för lilla Sama och hennes modiga mamma Waad som mot alla odds skapat detta. Se den för alla dem som drabbas av krig, de som tvingas leva i det eller som lyckats fly. Bara se den. (Jonna Vanhatalo)
 

The Farewell (Lulu Wang)

 
 
En film baserad på en verklig lögn. Billi åker från New York till Kina för att ta farväl av sin sjuka farmor. Farmodern har dock ingen aning om själv att hon är döende, för det har familjen valt att hålla hemligt. En varm, humoristisk och innerlig film om kultur- och generationskrockar som orimligt nog nobbades helt av Oscarsakademin. (Fanny Degerfelt)
 

Waves (Trey Edward Shults)

 
 
Trey Edward Shults skildrar på ett lika förföriskt som förkrossande sätt en afroamerikansk familjs allt mer deklinerande resa ner i mörkret, där känslorna väller över en som en flodvåg. "Waves" är inte bara en träffsäker ångestklump i magen, utan också en fenomenal stiluppvisning där allt från foto till musik rör sig i rytmiska vågor genom hela filmen. Det är en film om att hitta ljusglimtarna i mörkret, och Shults omvälvande berättelse är inget annat än en emotionell fullträff. (Patrik Linderholm)
  

7500 (Patrick Vollrath)

 
 
Amazon Prime hade den goda smaken att slänga upp dramathrillern "7500" på sin streamingtjänst. Det är film som för en gång skull inte har ett amerikanskt fokus, bortsett från att andrepiloten är en utflyttad amerikan (solitt spelat av Joseph Gordon-Levitt). Regissören Patrick Vollrath lyckas utan problem hålla både spänning och tittare uppe filmen igenom. Ett måste för alla som gillar kapningsdramer. (Mats Karlsson)
 

Framåt (Dan Scanlon)

 
 
Pixar skapar återigen filmmagi med "Framåt", ett modernt fantasyäventyr med stort hjärta. När två alvbröder hittar en trollformel som kan hjälpa dem återförenas med sin döde pappa i 24 timmar, ger de sig ut på en händelserik roadtrip. På vägen blir det mycket skratt och såklart en del känslor. Håll näsdukarna nära till hands. (Alexander Kardelo)
 
Vilka är era favoritfilmer från 2020 så här långt? Kommentera nedan.
| 30 juni 2020 15:00 |