The Invisible Man 2020

Sci-Fi Skräck Thriller
USA
125 MIN
Engelska
The Invisible Man poster

Synopsis

Fast i ett våldsamt och kontrollerande förhållande med en rik och briljant forskare, flyr Cecilia Kass en natt och håller sig gömd. Men när Cecilias våldsamma ex begår självmord och lämnar henne med en generös del av sin förmögenhet börjar hon misstänka att hans självmord var fejkat. När en rad kusliga sammanträffanden får dödliga konsekvenser, börjar Cecilia ifrågasätta sitt förnuft samtidigt som hon desperat försöker bevisa att hon verkligen blir jagad av någon som ingen kan se.
Ditt betyg
3.5 av 75 användare
Logga in för att se betyg av de du följer

Info

Originaltitel
The Invisible Man
Biopremiär
28 februari 2020
DVD-premiär
13 juli 2020
Digitalpremiär
20 mars 2020
Språk
Engelska
Land
USA
Distributör
Universal Pictures
Ålder
15 år
Längd

Recensent

Fanny Degerfelt

25 februari 2020 | 19:00

Elisabeth Moss är strålande i nagelbitarspännande skräckfilm

Cecilias kontrollerande, elaka ex har dött, och det borde vara en lättnad. Men hon blir allt mer övertygad om att han inte bara fortfarande är vid liv, utan att han även lyckats bli osynlig för att fortsätta tortera henne.
Det är mitt i natten, men Cecilia (spelad av Elisabeth Moss, mest känd för roller i ”The Handmaid's Tale” och ”Mad Men”) ligger klarvaken. Efter att hon försäkrat sig om att hennes partner Adrian sover smyger hon upp för att hämta den väska hon gömt undan, innan hon springer från hans isolerade, vackra designervilla.

Adrian har under en längre tid kontrollerat hela hennes liv in i minsta detalj, och även när hon lämnat honom känner hon sig inte trygg. Cecilia bor hos sin systers snälla vän James, men vågar inte lämna huset, hon är konstant övertygad om att Adrian när som helst ska hitta henne. Rädslan borde blivit bättre när hon får veta att Adrian begått självmord, men istället börjar märkliga saker hända. Det är som om han hittat ett sätt att fortsätta att tortera henne från graven. Efter ett tag blir Cecilia övertygad om att Adrian lever, att han hittat ett sätt att bli osynlig, och att han är ute efter hämnd. Cecilias närstående däremot börjar på allvar oroa sig för hennes mentala hälsa.

”The Invisible Man” är baserad på science fiction-romanen vid samma namn som skrevs av H.G. Wells år 1897 och hade den svenska titeln ”Den osynlige mannen”. Boken har filmatiserats flera gånger och versionen från 1933 (en del av Universal Classic Monsters) är nog fortfarande den mest kända, vilket är minst sagt imponerande, men det skulle inte förvåna mig om den som läser den här recensionen är mer bekant med Paul Verhoeven-rullen ”Hollow Man” (2000) med Kevin Bacon i huvudrollen. Den har trots allt gått på tv uppskattningsvis en miljard gånger.

”The Invisible Man” från 2020 har väldigt få likheter med originalberättelsen, men känns som en helt rimlig riktning att ta konceptet.
 
Regissör och manusförfattaren Leigh Whannell är ingen främling för skräckfilm. Han har skrivit bland annat de tre första ”Saw”-filmerna och ”Insidious”-filmerna. Han regisserade även ”Insidious: Chapter 3”, och spelade rollen Specs i denna franchise, utöver en mängd andra mindre roller i andra filmer. Denna resumé inger kanske inte ett enormt förtroende för den här sortens psykologiska skräck, men överlag är det klart godkänt.

Elisabeth Moss är förstås utomordentlig som vanligt. En får genuint känslan av att hon är på gränsen till ett verkligt sammanbrott, det är så att jag vill stanna filmen en stund och fråga skådespelerskan om hon är okej. De övriga skådespelarna gör sitt bästa men ingen kan hålla jämna steg med Moss.

De främsta problemen ”The Invisible Man” sker i hur karaktärerna beter sig. Det är ett problem i nästan varenda skräckfilm. Jag bortser automatiskt från vanliga saker som ”karaktären går emot läskigt ljud”, sånt stör mig inte särskilt mycket. Problemen här är att en stor del av filmen kretsar kring hur Cecilias mentala hälsa blir allt sämre, och det känns inte som om någon reagerar naturligt kring det. Även i mer lättsamma ögonblick mellan karaktärerna infinner sig ofta en oavsiktlig stelhet. Mycket av handlingen kretsar kring våld i nära relation, och då framför allt den terror en partner kan utsätta en annan för utan att använda fysiskt våld. Det är ett bra ämne för en skräckfilm som här hanteras med respekt och hänsyn, men att vara aningen mer djupgående hade stärkt filmen. Whannell är nära, men inte riktigt där.

”The Invisible Mans” första och andra akt innehåller mycket nagelbitarspänning. Skräckelementen bygger över de lite stapplande interaktionerna mellan karaktärerna. Jumpscares har med rätta blivit ett hatat inslag i skräckfilm, men ”The Invisible Man” använder dem väldigt effektivt. Vid flera tillfällen ligger kameran stilla över en dörröppning eller en tom möbel på ett sätt som ger brutal hjärtklappning. Men tredje akten är obalanserad; flera scener pågår för länge och när det väl kommer en scen som behöver mer tid går det plötsligt för fort. Dessutom inträffar saker som ser fåniga ut vilket förstör intrycket, och kameraarbetet drar bara uppmärksamheten till det.

Betygsfyran är lite svag, men det är trots allt är "The Invisible Man" en sevärd film. Moss rollpresentation är grym och när spänningen fungerar håller den världsklass. Jag rekommenderar att du inte har popcornen i knät för vid något tillfälle kommer du hoppa till så att du spiller.
| 25 februari 2020 19:00 |
Skriv din recension
Vad tyckte du?
Användarrecensioner (3)
3
Bra och spännande film. Men är mer en thriller för mig än en skräckfilm. Snyggt tekniskt gjord, bra musik.
Läs mer
4
Originell och obehaglig. Älskade den! 4/5
Läs mer
3
När filmen “The Mummy” med Tom Cruise i en av huvudrollerna för något år sedan startade upp en ny franchise som skulle kallas för “Dark Universe” och ta sig an filmer om våra mest ikonsika filmmonster så blev det flopp redan under premiärhelgen. Filmen om “Den Osynlige Mannen” stod näst på tur att vävas samman med den stjärnspäckade mumien-filmen, men trots både Tom Cruise och Russell Crowe i rollistan så blev det inte succé och ingen ville fortsätta franchisen om det inte skulle satsas på filmer med mer okända och oetablerade namn. Poster boy för den kommande filmen “The Invisible Man” filmen var ingen mindre än Johnny Depp. Och kort därefter hade de tänkt följa upp den eventuella succén med filmen “Bride of Frankenstein” som skulle ha Angelina Jolie i titelrollen. Men filmen “The Mummy” floppade som sagt och det förändrade allt. Det fick tänkas om och nu finns en annan version av filmen med en ganska anonym skådis i titelrollen och “The Handmaid's Tale” skådisen Elisabeth Moss som filmens leading lady. Den filmen har nu haft premiär och jag har varit och sett den. Om filmen “The Invisible Man” levde upp till förväntningarna utan Johnny Depp i huvudrollen ska jag nu utreda med denna filmrecension. Men först lite om filmens handling. Fast i ett våldsamt och kontrollerande förhållande med en rik och briljant forskare, flyr Cecilia Kass (Elisabeth Moss) en mörk natt och håller sig gömd med hjälp av sin syster (Harriet Dyer), deras barndomsvän (Aldis Hodge) och hans tonårsdotter (Storm Reid). Men när Cecilias våldsamma ex (Oliver Jackson-Cohen) begår självmord och lämnar henne med en generös del av sin stora förmögenhet börjar hon misstänka att hans självmord var fejkat. När en rad kusliga sammanträffanden får dödliga konsekvenser och hotar de personer hon älskar mest, börjar Cecilia ifrågasätta sitt förnuft samtidigt som hon desperat försöker bevisa att hon verkligen blir jagad av någon som ingen kan se. Jag har inte sett den svartvita originalfilmen, den svartvita “The Mummy” eller för den delen någon av “Dark Universe” svartvita orignalfilmer. Jag har därmed ingen relation till originalfilmen och kan därmed inte göra någon jämförelse. Jag har bara sett 90-tals versionen med Chevy Chase i titelrollen som jag tyckte var ganska underhållande för att den satte en mer komisk prägel på storyn. Dessutom hade jag på den tiden en liten crush på Chevy Chase motspelerska Daryl Hannah och gillade “Jurassic Park” skådisen Sam Neill som spelade skurken som ville komma åt den osynlige mannens förmåga. Floppen för den Tom Cruise ledda filmen “The Mummy” bekom inte mig det minsta. Jag tyckte inte filmen var superbra, men jag tyckte att den hade en intressant vinkling att mumien i den filmen var en kvinna. Jag ville mest glömma bort den filmen men ville ändå se en “The Invisible Man” film med Johnny Depp i den ikoniska rollen för att jag är ett stort fan av just Johnny Depp. Och den Angelina Jolie ledda “Bride of Frankenstein” filmen såg jag mer fram emot. Så med detta i bagaget satte jag mig i biostolen utan att veta så mycket om den slutgiltiga versionen av filmen som jag skulle få se. Trailern var väldigt hemlighetsfull och lämnade mycket åt fantasin för biobesökaren. Hur blev då slutprodukten undrar ni? Det ska jag nu ge svar på. Det är en mycket mörk historia vi får ta del av. Den onsylige mannen blir mer en bikaraktär. Han är en våldsam hustrumisshandlare som Elisabeth Moss huvudkaraktär flyr ifrån. Då hon precis har börjat accepterat att hennes farlige make kanske faktiskt är död så börjar hon ana bevis på att han kanske bara har iscensatt sin egen död. Givetvis har hon rätt. Maken har uppfunnit en slags dräkt som gör honom osynlig och kan ge honom möljighet forstätta med sitt våldsamma stalkande av sin numera inte fullt så stabila änka. Omgivningen börjar med tiden att tro att Cecilia Kass (Elisabeth Moss) verkligen håller på att bli galen. Det ligger därför på Moss karaktärs fortsatta öde att bevsia motsatsen. Detta är vad som summerar det vi har att vänta. En mörk psykologisk thriller med skräckinfluenser. I mångt och mycket bygger filmen på scener där Elisabeth Moss får briljera genom att spela emot någon som inte syns. Det är hennes scener där hon hemsöks av en make som hon inte kan se som gör filmen spännande. Att få se henne bli så pysiskt nebruten att man nästa tror som hennes omgivningen att hon är galen på riktigt. Men man förstår att det är något skumt i görningen och att det är Elisabeth Moss karaktär som är hjältinnan. Sammantfattningsvis med facit i hand så tycker jag att den här filmen blev lyckad. Jag tror inte att den här versionen hade blivit sämre med Johnny Depp som den osynlige mannen. Den karaktären har inte så mycket fokus. Det är först framåt slutet som man får se scener där skådisen som spelar den osynlige mannen visar sitt ansikte. Så om Depp hade fått det lilla fokuset hade bara gjort att jag hade älskat filmen ännu mer. Men det är en spännande resa in i en kvinnas psyke och om att samla de sista krafter hon har för att göra upp med sitt förflutna. Så en stark 3:a av 5 möjliga är mitt slutbetyg till filmen “The Invisible Man” som kunde ha blivit bättre med Johnny Depp iklädd en osynlighetsdräkt.
Läs mer