Sara är mitt i en ny relation med kollegan Khalid, en man som ständigt överträffar sin egen godhet. Vi har snackat med Amanda Jansson om Saras förlorade drivkraft, om att möta sin överman till älskare och vänskapen till Leah.
Redan med säsongsstart får vi veta att Sara är tillsammans med kollegan Khalid. Hur tror du publiken kommer reagera på Saras nya relation och varför sökte hon sig till honom?
- Jag antar att många är team Magnus-Sara efter förra säsongen. Folk blir lite ”jaha vad hände nu”, men de får ju såklart tycka och känna som de vill.
- Jag tror Sara sökte sig till Khalid för att de står för samma sak. Båda vill hjälpa folk - de finner varandra i det. De samlar in pengar för att köpa mat till hemlösa och äldre. Samtidigt kan det vara jobbigt för Sara att vara med Khalid som liksom henne själv är så himla snäll och god. Det är ju hon som stått för de värdena tidigare, och vad händer egentligen i henne när hon inte längre är den godaste. När hon mött sin överman - vem är hon då?
Khalid säger vid något tillfälle att Sara är omättlig. Det är sällan man får se kvinnliga karaktärer gestaltas som just omättliga på bekräftelse. Vad är dina reflektioner kring det?
- Jo, men det är jättekul att det fick ta plats. Jag vet att jag pratade med Cilla Jackert om det redan efter första säsongen - om Magnus och Sara gör slut behöver hon släppas fri. Det är jätteintressant med bekräftelsebehovet, men också behovet av att få vara nära och fysisk med någon. Bekräftelse på det sättet också. Och kanske märka att jag inte får det i samma mängd som jag önskar. Så det är gött att det är en kvinna som får stå för det. Det omättliga. Det är sällan det gestaltas och får ta plats.
Genom serien ifrågasätts ständigt existensen av kvinnliga poliser. Har du haft någon förebild, fiktiv eller reell, att hämta inspiration ifrån för att inte falla in i den stereotypa rollen av en ”hård kvinnlig polis”?
- Nej, jag har bara tänkt själv. Tillsammans med regissör och manusförfattare såklart. Det märktes direkt att Sara inte är en klyscha till polis. Eller ingen av karaktärerna är det i vår serie. De är mer jordnära.
Vi får skymta mer av Saras tro i andra säsongen. Vad är hennes drivkraft?
- Jag tänker så här - vi lämnar ju Sara i första säsongen med att hon på ett sätt har insett att det inte var hennes fel att lillasystern dog. Hon har haft det som drivkraft hela sitt liv, viljan att rädda alla, för att hon misslyckades den gången. Men nu har hon gjort upp lite med den delen och sin familjesituation. Jag tänker att Sara är mitt i en begynnande identitetskris. För vad händer när man drivits så länge av något i sitt liv och det sedan mattas av – vad drivs hon av då?
Vi får se mer av vänskapen mellan Sara och Leah i avsnitt tre, en inte alltid helt okomplicerad relation. Hur skulle du beskriva den?
- Bra fråga. Jag har inte fått frågor om deras relation. Jag tror de behöver varandra på ett eller annat sätt, men de är ju också väldigt olika. Svår fråga. De är olika bra på att prata om känslor. Sara kanske försöker komma in på Leah, men Leah har mycket integritet. Samtidigt är de ju med om den där branden tillsammans i avsnitt ett som är ett trauma för de båda. Det är bara de som vet hur det var innan brandkår, räddningstjänst och deras kollegor kom till platsen. Bara de som har upplevt att ha stått där och inte fått upp dörren.
- Det är något som påverkar de båda. En av de finaste scenerna mellan dem är när de tar varandra i handen när de åker ifrån olycksplatsen.
Flera i serien mår ju rätt dåligt, även Sara emellanåt. Så om du kunde ge henne en present vad skulle det vara då?
- Jag hade gett henne en konsertbiljett till typ First Aid Kit eller något sådant. Så hon fick stå och ropa lite och dansa av sig.
