Regissörstvillingarna Adi och Mak Omanovic har skrivit och planerat flera filmprojekt, men gång på gång fått avslag från filminstitutet.
Till slut bestämde de sig för att spela in långfilmsdebuten ändå. Resan har varit lång, men nu – flera år efter att den spelades in – släpper de äntligen kidnappningskomedin ”Drama Kings”.
I huvudrollerna ser vi två desperata skådespelare (spelade av Charlie Petersson och Magnus af Sandeberg), som får avslag på sitt långfilmsmanus och tar till minst sagt desperata metoder.
Är likheten med regissörerna en slump? Knappast.
– Jag tror att vi skulle kunna spela huvudrollerna, säger Adi Omanovic. De är liksom vi till en viss punkt, de har tanken att: ”Shit, vi måste göra något drastiskt!”
– Sen tar vårt agerande i verkliga livet slut. När de här två killarna inte får igenom sin filmidé går de och kidnappar en producents dotter. Så långt skulle inte vi gå.
”Jag skulle kunna göra det där lika bra”
En stor del av min konversation med bröderna Omanovic handlar just om situationen karaktärerna befinner sig i, som de själva känner igen sig i så väl.
– Jag tror att de tankebanor som karaktärerna går i, hur de ska lyckas, hur de ska göra, är ganska generella för många kreativa, säger Mak Omanovic. Ofta hamnar man på en viss position, men man kanske inte vill vara just där.
– Vi har gjort en del tekniska jobb där man ser hur andra regisserar och känner att ”Jag skulle kunna göra det där lika bra”, men man kommer inte till den positionen. Samma sak med skådisar som får mindre roller men som själva vet att de har mer potential.
Tipset till filmskapare med låg budget: Ha karaktärer med dräkter
Majoriteten av ”Drama Kings”-inspelningen ägde rum under pandemin för flera år sedan. Istället för en månads inspelning i sträck fick de dela upp den, för att tajma när skådespelarna och teamet hade tid.
Det hade kunnat leda till en hel del problem i klippningen – men det gjorde det inte.
– Det är otroligt att det är så enkelt att få ihop det ändå, menar Adi. Vi är fortfarande fascinerade över att det funkar så bra som det gör. Vi får en kick av det när vi sitter och klipper, när man har filmat två personer vid två helt olika tillfällen, och så funkar det liksom.
Vid vissa scener fick regissörerna eller medlemmar i teamet hoppa in som stand-ins och även skådespela i scener när karaktärerna har dräkter på sig. Sedan fick de helt enkelt dubba över replikerna med skådespelarnas röster.
– Det är ett tips till folk som gör film utan budget, säger Adi. Ha huvudkaraktärer som har dräkter på sig hela tiden.
Vill hitta ett mellanting i svensk film
”Drama Kings” är fullproppad med pikar mot svensk film. Och de speglar inte bara karaktärerna, utan hela filmen. För det här är något annat än det vi oftast ser på bio.
– När man ska jobba med ett större bolag eller söka pengar hos filminstitutet så vill de veta: Är det en komedi eller ett drama? Och vi vill hitta det här mellantinget, som en bröderna Coen-film, säger Adi Omanovic.
– Det finns sjuka saker som händer men det finns också väldigt mycket mänskligt och humor. Så vi gör en film som vi tror att publiken vill se, men också som vi själva vill se
– Det gjordes ju väldig många bra svenska filmer på slutet av 90-talet, början av 00-talet, säger Mak. ”Jalla! Jalla!”, ”Tillsammans”, ”Fucking Åmål”, ”Masjävlar”. Det är sådana filmer vi växte upp med och de kändes så äkta. Det fanns en bra story, bra karaktärer, det fanns alla element. Det fanns oneliners som var episka.
– Men det fanns också en väldigt seriös och tung story som lättades upp med bra humor. Nu vill man verkligen kategorisera. Det måste antingen vara ”Göta kanal”, extrem humor, eller jättetungt drama.
– Vi faller inte in i den här perfekta mallen, menar Adi. Och min förhoppning är att resultatet av det är att det ska tilltala en större publik. För det här är verkligen en publikfilm. Den ska funka för alla, i alla åldrar.
”Fler filmer borde göras”
Någonstans ser de också en frihet i att arbeta utanför systemet och inte behöva tänka på faktorer som målgrupp och åldersgräns eller låta för många personer tycka till. Den här friheten hade de velat se mer av i resten av det svenska filmlandskapet.
– Fler filmer borde göras, säger Mak. Men kanske med lite mindre budget, för just den här friheten. Jag tror att det finns bra filmer som på vägen kan ha blivit sämre för att man har kompromissat bort saker.
Vad hoppas ni att publiken ska känna när de har sett den här filmen?
– Jag hoppas att de ska känna ”Shit, vilken resa jag har varit med på”, säger Adi. Att de ifrågasätter sig själva lite. Hur långt är jag beredd att gå med min dröm, om man nu vill lyckas med musik eller något konstnärligt eller med film.
– Och sen att man har väldigt roligt på resan. Att det känns som att varje scen har en nerv och humor, så man aldrig vet vart det är på väg.
– För det är det vi gillar med de här filmerna vi pratar om. När Calle Marthin jobbade på filminstitutet sade han så här: ”När jag läser ett manus så vill jag att det ska kännas som att någon tar mig i handen och tar mig på en resa. Kom, haka på, jag ska berätta en grej.” Och så vill vi att filmen ska kännas. Att det är en egen liten värld i den vanliga världen.
– Tarantino pratar också om det här. Han vill att hans filmer ska vara som att när människor i vanliga filmer går och ser på bio, då är det hans filmer som spelas. En ”movie movie” liksom.
Vad som kännetecknar en Omanovic-film
I framtiden planerar bröderna Omanovic flera filmer och tv-serier. Inte minst en långfilm om en 35-årig musiker från Balkan som vill släppa en första skiva innan hans pappa blir döv.
Det är bara ett av många projekt i görningen. Men alla har något gemensamt, menar Adi Omanovic.
– Det är alltid lite kulturkrockar, mycket humor och en seriös story i botten.
”Drama Kings” går nu att se på svenska biografer. Läs MovieZines recension här.
Läs också: Bioaktuella Wilma Lidén: ”Som tur är behövde inte jag spela misslyckad skådespelare”
Läs också: Trailerpremiär: En kidnappning spårar ur i svenska komedin ”Drama Kings”