Hela 16 år har gått sedan den första “Insidious”-filmen släpptes och skrämde slag på en hel generation. I helgen hade “Insidious: Out of the Further” biopremiär, vilket gör den till den sjätte filmen i skräckserien.
Tycker du däremot att det går för långt mellan uppföljarna, eller att “Insidious”-konceptet helt enkelt inte längre är särskilt läskigt? Då har jag nio andra filmer på lager. Här hittar du inga “The Conjuring”, “Sinister” eller “Black Phone”. Däremot finns det gott om skräck som med stor sannolikhet kommer att skrämma skiten ur dig.
Läs också: 10 sci-fi-filmer som kryper under huden – gåshud garanteras!
9. The Amityville Horror (2005)
Nyinspelningen av skräckklassikern från 1979 bjuder på en rippad och barbröstad Ryan Reynolds i huvudrollen. Kan en skräckfilm vara sexig? Tydligen. Här lyckas man med den märkliga kombinationen.
I vanlig ordning följer filmen familjen Lutz, som flyttar in i sitt drömhus vid vattnet på Long Island. Pappa George (Reynolds) börjar snabbt förändras mentalt. Samtidigt skaffar deras yngsta dotter en osynlig vän.
Familjen Lutz känner däremot inte till husets mörka historia. Ett år tidigare mördade den förre ägaren hela sin familj där. Nu förvandlas George sakta men säkert från en kärleksfull pappa och make till ett dödligt hot mot sina närmaste.
I sann “Insidious”-anda bjuder filmen på gott om hoppa-till-scener. Bombastisk musik hjälper till att få en att flyga ur soffan. Dessutom dyker demoner, vålnader och spöken upp med jämna mellanrum. Subtilt? Knappast. Effektivt? Absolut.
8. Relic (2020)
“Relic” följer tre generationer kvinnor: mormodern Edna, dottern Kay och barnbarnet Sam. När Edna plötsligt försvinner från sitt förfallna hus på landet ger sig Kay och Sam ut för att hitta henne. Kort därefter dyker Edna upp igen, helt utan förklaring. Dessutom är hon inte längre sig själv.
Natalie Erika James långfilmsdebuterar med “Relic”, som delvis bygger på hennes egna erfarenheter av sin mormors Alzheimers sjukdom. Jake Gyllenhaal och bröderna Russo, kända från Marvel-filmerna, producerar skräckfilmen.
Med små medel skapar James ändå stora rysningar. Resultatet blir psykologiskt påfrestande och tungt, snarare än en fartfylld skräckfest à la “Insidious”.
Läs också: 10 skräckfilmer du bör ha sett på Netflix
7. The Dark and the Wicked (2020)
Regissören Bryan Bertino, mannen bakom “The Strangers” från 2008, återvänder med ännu en obehaglig skräckfilm. Den här gången hämtar Bertino inspiration från sin egen familj. Filmen spelades nämligen in på hans familjegård i Texas.
Handlingen följer syskonen Louise och Michael, som återvänder hem för att hjälpa sin mamma medan deras pappa ligger för döden. Mamman vill dock bara att barnen ska ge sig av. Efter en olycka inser syskonen dessutom att döden inte är det enda som väntar på gården.
En osynlig och elak entitet har fått klorna i familjen och livnär sig på deras sorg, skuld och hjälplöshet. Resultatet blir en långsam skräckresa med några orimligt vidriga sekvenser och en galet hopplös ton. Det är en långsam mardröm som eskalerar minutvis.
6. The Orphanage (2007)
Guillermo del Toro producerar “The Orphanage”, medan J.A. Bayona, som senare regisserade “Jurassic World: Fallen Kingdom”, gör sin långfilmsdebut. Handlingen följer Laura, som flyttar tillbaka till det övergivna barnhem där hon själv växte upp. Hon vill öppna huset som ett hem för barn med funktionsnedsättningar. Vid sin sida har hon maken Carlos och deras adopterade son Simón.
När Simón skaffar en osynlig och obehaglig vän avfärdar Laura det som fantasi och nonsens. Men när sonen plötsligt försvinner under en fest tvingas hon gräva i husets mörka historia.
Bayona använder framför allt ljud, skuggor och antydningar för att skapa en riktigt otäck film. Han visar helt enkelt att less is more. Något han definitivt inte tog med sig när vulkanen på Isla Nublar exploderade i ”Fallen Kingdom”.
Läs också: Varning: 10 body-horror-filmer som gör fysiskt ont att se
5. Under the Shadow (2016)
“Under the Shadow” utspelar sig i Teheran under Iran-Irak-kriget på 1980-talet. Shideh bor i ett allt ödsligare hyreshus med sin unga dotter Dorsa. Samtidigt skickas hennes make till fronten. När en missil träffar huset utan att explodera börjar märkliga saker hända.
Snart går rykten om att missilen förde med sig en djinn – en uråldrig och osynlig ande. Shideh har alltså redan kriget hängande över sig. Nu har dessutom något övernaturligt tagit sig in i huset och verkar vilja åt hennes dotter.
“Under the Shadow” blev Storbritanniens officiella Oscarsbidrag 2017 i kategorin Bästa utländska film, trots att den är inspelad på persiska. Filmen har hyllats på många håll, inte minst för hur den använder övernaturlig skräck som metafor för krigstrauma och islamistiskt förtryck.
Djinnens manifestationer – som hämtar inspiration från hijaben – skapar dessutom några av modern skräcks mest effektiva och oväntade hoppa-till-scener. För mig, som är född i Teheran, träffar filmens teman dessutom lite extra hårt.
4. Incantation (2022)
Det är lätt att förstå varför “Incantation” blev Taiwans mest inkomstbringande skräckfilm på bio. Genom found footage-formatet väver filmen samman uråldriga förbannelser, religiös mystik och dagens internetkultur. Resultatet blir en genuint obehaglig upplevelse.
I centrum står Li Ronan, en mamma som försöker rädda sin unga dotter från en ondskefull kraft. Flera år tidigare väckte Ronan själv kraften till liv. Nu måste hon göra allt för att skydda sitt barn.
Rollfigurerna fattar förvisso ett och annat riktigt uselt beslut längs vägen. Filmen väger dock upp det med sin krypande och täta stämning. Dessutom bjuder den på flera scener som får en att vilja hålla för ögonen.
“Incantation” hämtar delvis inspiration från en verklig händelse i Kaohsiung 2005. Då drabbades en familj av en kollektiv psykos och hävdade att de hade blivit besatta av olika taoistiska gudar.
Dessutom bryter filmen den fjärde väggen genom att direkt uppmana tittaren att memorera symboler och upprepa ett mantra. På så sätt dras man själv in i förbannelsen. Och plötsligt känns det inte längre lika tryggt att bara sitta i soffan och titta.
Läs också: 9 skräckregissörer som vägrar spela säkert – och spränger gränserna
3. The Night House (2020)
Vi får följa Beth (Rebecca Hall), som sörjer sin make Owens oväntade självmord. Hon bor ensam kvar i det isolerade huset vid sjön som Owen själv ritade åt dem.
Snart börjar Beth drabbas av nattliga syner och en känsla av osynlig närvaro. När hon dessutom börjar gå igenom sin avlidne makes saker hittar hon ritningar över en spegelvänd kopia av deras hus. Men varför ritade Owen huset – och vad har han egentligen dolt för henne?
“The Night House” kombinerar sorg och skräck med mörk humor och en ekande tomhet. Dessutom bjuder filmen på både utdragna och spännande sekvenser samt välplacerade hoppa-till-scener som får håret i nacken att resa sig.
Regissören David Bruckner använder dessutom skickliga optiska illusioner och arkitektoniska linjer i scenografin. På så sätt skapar han skuggfigurer och mänskliga former i ögonvrån. Så om det plötsligt ser ut som någon lurar i bakgrunden… tja, det kanske faktiskt gör det. Eller så är det bara i ditt huvud.
2. Hell House LLC (2015)
“Hell House LLC” är en found footage-skräckfilm som utspelar sig på Abaddon Hotel, ett övergivet hotell ute på landsbygden. Inför halloween bygger ett team upp en skräckattraktion i byggnaden. Men under premiärkvällen inträffar en mystisk olycka som kräver femton besökares och anställdas liv.
Fem år senare återvänder ett filmteam till hotellet. Målet är att ta reda på vad som egentligen hände och dokumentera sina fynd. Det som börjar som ett småläskigt filmjobb förvandlas dock snabbt till deras livs värsta upplevelse.
Tänk The Further från “Insidious”-filmerna. Byt sedan ut demoner och väsen mot mordiska clowner i alla möjliga former och storlekar. Här gör man ett toppenjobb med att bygga upp en tät atmosfär som fullkomligt osar dammig skräck.
Är det något som rör sig i bakgrunden? Har en av dockorna flyttat sig? Har clownen tittat åt mitt håll hela tiden, eller rörde den sig precis? Det finns massor att gotta sig i här. Samtidigt är det en utmanande filmupplevelse som emellanåt blir riktigt jobbig. Och just därför fungerar den så förbaskat bra. Skippa dock alla uppföljare.
Läs också: 5 skräckfilmer att älska: Det bästa från Blumhouse
1. When Evil Lurks (2023)
Demián Rugna står bakom den omtalade argentinska skräckfilmen “When Evil Lurks”. Han regisserade även den galet effektiva mardrömmen “Terrified” från 2017.
Filmen utspelar sig på den isolerade argentinska landsbygden. Där upptäcker två bröder att en man har blivit besatt av en demon. Hans kropp sväller upp och ruttnar samtidigt som han väntar på att demonen ska födas in i världen.
Bröderna och en lokal markägare försöker göra sig av med kroppen. Istället råkar de sprida en smitta av ren ondska som snabbt sprider sig över bygden.
“When Evil Lurks” blev en av 2023 års mest omtalade skräckfilmer, inte minst tack vare sitt brutala innehåll. Här går ingen säker. Varken äldre, barn eller husdjur kommer undan. Dessutom förstärker starka praktiska effekter och en ständig känsla av paranoia obehaget. Det här är en skräckfilm som stannar kvar långt efter eftertexterna.
Läs också: Missade du dessa? 10 moderna skräckfilmer som smugit under radarn