X-Men: Apocalypse (2016)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Apocalypse, den förste och mäktigaste mutanten från Marvels X-Men-universum, samlade ihop krafter från andra mutanter för att bli odödlig och osårbar. När han vaknar upp tusentals år senare ogillar han världen han ser. Han rekryterar mäktiga mutanter, bland annat en nedslagen Magneto, för att rena mänskligheten och skapa en ny världsordning. Medan Jordens öde hänger på en tråd, måste Raven ta hjälp av Professor X för att leda en grupp av unga X-Men för att stoppa deras störste fiende, och förhindra mänsklighetens undergång.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: X-MEN: APOCALYPSE

Snygg, spektakulär action i den största X-Men-filmen hittills
Insatserna är högre, frisyrerna större, mutanterna sexigare och skurken mäktigare än någonsin. När X-Men intar det kitschiga 1980-talet har ingen hört talas om ”less is more”. Här kommer ett riktigt snyggt och episkt äventyr gjort för en enorm bioduk.
Den största, längsta och dyraste ”X-Men”-filmen hittills är också lätt en av de bästa.

Att se ”X-Men: Apocalypse” är som att besöka ett sprudlande släktkalas. Jag blir lätt nostalgisk av att se så många karaktärer från förr återvända. Senaste filmen ”Days of Future Past” sabbade hela tidslinjen, och gav filmskaparna en kreativ frihet att tänka om och göra rätt med en del mutanter. Därför möter vi till exempel vingklädda Angel på nytt, Nightcrawler är tillbaka som tysk emograbb, Cyclops som tonåringen som just har upptäckt sin lasersyn, och så vidare. Begåvade unga skådisar tar över i många roller, men samtidigt känns de här karaktärerna som mina gamla vänner.

Året är 1983. Tio år har passerat sen sist. (Fortfarande åldras ingen! Mutantgenerna klär dem väl.) Vardagen rullar på i professor Xaviers skola för ”begåvade ungdomar”, och Magneto har lämnat skurkrollen för anonymt familjeliv någonstans i Polen. Mutanterna gör inte mycket väsen av sig, X-Men som team verkar ha avvecklats. Men det är inte lugnt länge till. I en egyptisk grav har någon väckts till liv…

Världshistoriens förste mutant, En Sabah Nur, gör entré. En skurk med pondus och storhetsvansinne. Han var en gud för egyptierna, men hade oturen att begravas levande i tusentals år. Nu vaknar han upp på 1980-talet - till axelvaddar! Pudelfrillor! MTV! Inte undra på att han blir bitter och vill förgöra världen. Oscar Isaac spelar honom som en ruggigt ful men märkligt övertygande ledare, som lyckas charma till sig ett följe av mäktiga mutanter. Snart kan apokalypsen börja. Professor Xavier, troligen den sämsta rektorn sedan Dumbledore, tycker det är en god idé att låta sina unga elever slåss på liv och död. 

Vi måste prata om massdestruktion på film. Det där ogenomtänkta sättet att riva skyskrapor och krossa storstäder. Det som bara blir själlösa bilder i förbifarten, som aldrig riktigt känns verkliga. Här blåser Sydney iväg på några sekunder. Inga reaktioner. Storskurken möblerar om i Kairo, och det är som om ingen någonsin bodde där. Har inte effekt-teamet haft lite väl roligt i CGI-sandlådan? En förödelse av bibliska proportioner ska äga rum, men bilderna pumpas ut med en axelryckning. ”X-Men: Apocalypse” behövde inte ta till så billiga knep.

Men nog om det. Ni såg ju betyget där uppe. Jag gillar det här! Ambitiösa "X-Men: Apocalypse" sköljer över publiken med så mycket roligt, att man knappt hinner störa sig på detaljerna som funkar mindre bra. Det är en blockbuster med högt tempo, mycket känslor, häftig action och härlig humor om vartannat. Men också ett inspirerande budskap för alla som någon har känt sig som en outsider.

Jag har inte läst serierna. Men på bioduken är X-Men sällan några ouppnåeliga idealhjältar, och det skiljer dem från mycket i denna genre. De är lättare att relatera till än de andra muskelgrabbarna från Marvel. Wolverine får vara undantaget som bekräftar regeln, men här handlar det snarare om vilsna tonåringar, utstötta, ”freaks”, som lär sig att det som gör dem annorlunda inte är ett handikapp, utan en tillgång. En superkraft som kan användas till att göra gott i världen. Eller ont? Där kommer nästa spännande lager i den här filmserien. Man kan inte alltid dela in mutanterna i hjältar och skurkar. Deras motivation och övertygelse kan variera från film till film, från dag till dag. Det gör dem lite mer oförutsägbara, och lite mer mänskliga. Även med blå hud eller telepatiska krafter kan vi känna igen något från oss själva.

Nämnde jag förresten att filmen är den snyggaste i serien? ”X-Men: Apocalypse” ser spektakulär ut! Varje bildruta badar i färg, varje scen är stiligt designad. Mutanterna med sina coola frisyrer och dräkter måste vara en cosplayers våta dröm, en punkig freakshow som brutit sig ut ur en musikvideo och hamnat i ett Tekken-spel. Rätt mäktiga dueller väntar. Quicksilver får den bästa scenen - igen. Han skruvar ner tiden och spexar loss i ett underhållande och poppigt comic relief-inslag, som också är en oväntat dramatisk scen. Här höjer de visuella effekterna faktiskt filmen till nya nivåer. 

Många historier och livsöden ska få plats i ”X-Men: Apocalypse”, som trots sin långa speltid gärna kunde vara längre. Michael Fassbenders Magneto får mest utrymme, men i övrigt lämnar de (numera) gamla rävarna som Jennifer Lawrence/Mystique och James McAvoy/Xavier plats åt coola nykomlingar, som är filmens riktiga styrka. Så förhoppningsvis har vi inte sett det sista av X-Men än. Särskilt när X-Men-franchisen förnyar sig själv och finslipar formulan för popcornunderhållning för varje film.
EN MÄKTIG OCH MYCKET SEVÄRD AVSLUTNING PÅ X-MEN PREQUEL TRILOGIN.
För några dagar sedan var jag och såg den efterlängtade storfilmen "X-Men: Apocalypse". Så nu jag med denna recension berätta vad jag tyckte. Men först lite om handlingen. I början av civilisationen var han dyrkad som en gud. En Sabah Nur (Oscar Isaac), den första och starkaste av alla mutanter i X-Men universumet, tog krafter från andra mutanter för att bland annat bli odödlig. Efter tusentals år vaknar han igen och blir djupt besviken på den nya värld han möts av. Han rekryterar flertalet mutanter, bland annat en förkrossad Magneto (Michael Fassbender), för att rensa världen på människor och skapa en ny världsordning där han själv regerar. Ställda inför detta hot måste Raven (Jennifer Lawrence) med hjälp av Professor X (James McAvoy) leda ett team av unga X-Men för att rädda mänskligheten från total undergång. Det är en mäktig avslutning på denna prequeltrilogi som tog sin början med "X-Men: Fist Class" som levereras. Det sparas inte på krutet då X-Men gänget som efter senaste filmen har splittras återförenas för att möta sin svåraste motståndare någonsin. X-Men franchisen har hållit på väldigt länge så man borde egentligen tycka att konceptet är litet uttjatat. Men "X-Men: Apocalypse" överraskar och tillför något nytt till historien och knyter ihop säcken på ett bra sätt i denna del som i alla fall känns som en avslutning. Karaktären Quicksilver får i vanlig ordning ett par klockrena scener och står för mycket av filmens humor. En frisk ny fläkt är "Game of Thrones"-stjärnan Sophie Turner som gör rollen som en yngre Jean Grey mycket bra. Man får precis vad man förväntar sig och lite till av denna film. Så mycket väl godkänt är mitt betyg på filmen. Jag kan starkt rekommendera filmen "X-Men: Apocalypse" som en storlagen och mäktig del i "X-Men" serien och filmen har ett fint budskap om att se speciella förmågor som en tillgång istället för ett handikapp. En stark fyra på gränsen till en femma får filmen av mig i betyg.
VISA FLER EXTERNA RECENSIONER +
Senaste kommentarer
MagnusP
Fantastiskt val av skådespelare. Nu var det länge sedan jag såg de äldre filmerna men jag känner ändå igen alla karaktärerna som om det vore samma skådespelare som då. Häftigt. Bra effekter och spänning men lite för rörigt. De borde ha skalat ner antalet mutanter och händelser lite.
Björn
Sämst i serien. Quicksilver-scenen var det enda jag gillade.
Fab
Bättre än X-Men Days of Future Past tycker jag. Betyg 2+
Visa fler (15)

Relaterade filmer