Transformers: The Last Knight 2017

Action Sci-Fi
USA
148 MIN
Transformers: The Last Knight poster

Synopsis

Människan ligger i krig med Transformers, och Optimus Prime är försvunnen. Nyckeln till mänsklighetens framtida överlevnad ligger i det förflutna – i den begravda historien om hur Transformers först kom till Jorden. Krigets utgång vilar i händerna på en osannolik allians: Cade Yeager, Bumblebee, en engelsk lord och en Oxford-professor.
Ditt betyg
2.6 av 11 användare
Logga in för att se betyg av de du följer
Logga in så gissar vi ditt betyg

Recensent

Jake Bolin

21 juni 2017 | 09:30

Michael Bay has left the building

Med sitt femte bidrag till spektakelfranschisen som mer än något annat karaktäriseras av avancerade effekter och korkade oneliners bjuder Michael Bay fansen farväl. Han har lovat den här gången, och vräker följaktligen på som om ingen morgondag fanns. Ja, kniven ska vridas om ett extra, sista varv.
Fast det är en sanning med modifikation, det där med att Bay tar farväl av publiken – ”Transformers: The Last Knight” är nämligen en film som aldrig tar slut. Förhandsvisningen håller antagligen fortfarande på. Regissören ifråga tycks har lyssnat på de kritiker som har anmärkt på att de flesta av de tidigare delarna i serien är alldeles för långa, och därefter beslutat sig för att straffa dem riktigt ordentligt så här avslutningsvis.
 
Två och en halv timmes robotröj är mycket att svälja för vem som helst, när nämnda robotröj dessutom paketeras i en så pass ojämn dramaturgi som det är fråga om här så infaller utmattningen redan halvvägs in.

Uppblandat med seriens signum, tvåbenta, förvandlingsvänliga jättemaskiner som bankar varandra till skrot, får vi nämligen ta del av en oerhört omständligt förklarad bakgrundshistoria. Den levereras till större delen av Anthony Hopkins, som vandrar omkring i ett engelskt slott och maler exposition i en andra akt som möjligtvis är tänkt att fungera som en andningspaus för publiken – ett sorts lugnet före stormen - men som mest har en sövande effekt. Det är någonting om Kung Arthur och Merlin, och så är robotarnas hemvärld förbannad på jorden på grumliga premisser, det finns även en magisk amulett, och du har naturligtvis din ödesmättade stav.

”Du pratar mycket”, säger Mark Wahlbergs rollfigur, som själv gärna begagnar sig av ett kärnfullt, bryskt språk, till Hopkins. ”Ja, jag gör väl det”, medger han. Och det här är verkligen inget endagsjobb för den rutinerade skådespelaren, han står för gissningsvis tre fjärdedelar av filmens dialog. Resten består av knasiga repliker från ett oöverskådligt antal färgglada robotar som samtliga tycks aspirera på att fungera som comic relief. Många kockar, och så vidare.

Sedan blir det slagsmål igen. Se, där åkte Optimus Prime på en rejäl snyting, och till höger i bild går två skalbaggeliknande robotar loss på varandra med stora svärd. Jag föreställer mig att Michael Bay klockar dialogscenerna och sedan konsekvent överkompenserar för varje förlorad sekund med dubbet så långa actionsekvenser. Det här är hans crescendo, och ingen någonstans på jorden kan anklaga honom för att hålla igen.
 
Man kan heller inte anmärka på effekterna, som är både svindlande och raffinerade. Möjligtvis kan man reservera sig för det faktum att det mesta som sker på duken trots det framstår som totalt ointressant, själlöst och, jodå, mekaniskt.

Men i det här läget, efter fem filmer - till vilken nytta?
| 21 juni 2017 09:30 |
Skriv din recension
Vad tyckte du?
Användarrecensioner (2)
1
Usel. Måste få ur mig det först. Jag gillade första Transformers väldigt mycket, tempot, musiken och de otroligt snygga robotarna gav en skön nostalgisk 80-tals vibe, att Spielberg satt i producentstolen bidrog förstås. Den andra filmen avskydde jag som pesten, borta var magin och äventyrskänslan från den första filmen och istället fick man förortshumor på kiss och bajs nivå. Dark Of the Moon har jag vaga minnen av att jag har sett på bio men hela upplevelsen var ett stort "meh". Jag gick mest för att se robotarna in action. Sen kom den fjärde filmen med Marky Mark som rebootade hela franchisen och hör och häpna, jag gillade den verkligen! Äntligen en något mörkare film med enormt mycket robot action, yes! Så de var med någorlunda förväntan jag bänkade mig ner och tittade på The Last Knight men jag har aldrig haft tråkigare på en biograf någonsin. Humorn, denna hemska ditklistrade, påtvingade och enerverande humor gjorde mig förbannad, den funkade ju inte! Jag satt mest och drog paralleller mellan Anthony Hopkins, Stanley Tucci och Michael Caine som sålde sig själv som hora i Jaws - The Revenge 1987, och nu går ovannämnda scenkonstnärer samma öde till mötes. Jag satt och hatade Anthony Hopkins så mycket att inga känslor lämnades kvar till själva filmen. Jag kan inte ens förstå att jag har lidit mig igenom den. En ny nivå av uselhet har uppnåtts, tacka Michael Bay för det. Betyget blir en överkryssad stjärna, inte den ett man tvingas ge här.
Läs mer
2
Nu har jag varit och sett Michael Bays femte och enligt honom själv den sista "Transformers" filmen. Om den blir den sista återstår att se eftersom han sa att även den fjärde filmen var den sista. Jag har nu i alla fall med låga förväntningar gått och sett filmen på bio eftersom jag hade en gratis biobiljett att nyttja till den här filmen. Jag ska nu med denna recension berätta vad jag tyckte. Men först ska jag dra lite kort om filmen handling. Människan ligger i krig med Transformers, och Optimus Prime är försvunnen. Nyckeln till mänsklighetens framtida överlevnad ligger i det förflutna – i den begravda historien om hur Transformers först kom till Jorden. Krigets utgång vilar i händerna på en osannolik allians: Cade Yeager (Mark Wahlberg), Bumblebee, en engelsk lord (Anthony Hopkins) och en Oxford-professor (Laura Haddock). I vanlig ordning så verkar det som att uttrycket "less is more" är något regissören Michael Bay inte känner till. Han blåser på som bara den med långt utdragna actionscener där robotar kämpar emot varandra. Detta är denna gånga varvat med en invävd King Arthur hisoria för att det ska ges utrymme till att andas mellan stridsscenerna. Att väva in King Arthur, Merlin och riddarna runt det runda bordet låter på pappret som något originellt i Transformers sammanhang. Men det blir aldrig direkt nyskapande. Det enda som är lite nyskapande är att trollkarlen Merlin är en vanlig och väldigt försupen människa som har kommit i kontakt med en trollstav som Transformersrobotarna har i sin ägo.Mer originellt än så bli det inte. Det är det temat som blir lite grunden för historien, men det känns bara som en dålig ursäkt för att göra ytterligare en på tok för lång film som hade kunnat bli bättre om stridsscenerna hade kortats ner. Filmen har alltså en ganska tunn intrig och saknar det mer lekfulla skapandet och humorn som fanns i de första två filmerna. Transformers filmerna har tyvärr dalat i kvalité. Den första var bra och den andra nästan lika bra. Sedan blev det tomt utan i Megan Fox i den tredje filmen och i den fjärde var inte ens Shia LaBeouf med. Samt saknade man i fjärde filmen Shia LaBeoufs karaktärs föräldrar som stod för mycket av den roliga humorn i de två första filmerna. Mark Wahlberg är förvisso en bra ersättare. Men det räcker tyvärr inte. Känslan och charmen ifrån de två första filmerna är helt borta. Försök till humor sker oftast via robotar med konstiga karaktärsdrag och komisk framtoning och dessa försök kan jämföras med när George Lucas introducerade av karaktären Jar-Jar Binks i "Star Wars". Därmed blir det ofta mer ett magplask då humor ska vävas in. Men finns något positivt att säga? Nja, inte mycket. Det skulle i så fall vara att de häftiga Dinobotsen som dök upp i förra filmen. De dyker även upp i denna femte film och man får se dem som barn då de är små och söta. Skådespelerskan Laura Haddock som är den här filmens kvinnliga fägring är trevlig att vila blicken på. Samt så är Bumblebee och Optimus Prime fortfarande karaktärer som är trevliga att se. Lite intressant var det också att få se Optimus Prime byta sida och bli ond även om det kanske inte direkt var någon oväntad vändning. Mer än så finns det inte att säga om Michael Bays återupprepning. Jag hoppas bara på att det här är den absolut sista filmen i serien. Åtminstone under Bays regi. Han har tydligt visat nu under de senaste filmerna att han har ett storhetsvansinne och inte kan tona ner det som behövs i de här filmerna. Utan att avslöja något så kan jag även tillägga att filmens slut dessvärre gör det öppet för ytterligare en film via en cliffhanger. En tvåa av fem möjliga får filmen "Transformers: The Last Knight" av mig i betyg. Den kan rekommenderas för de riktigt inbitna Transformers fansen. För min del var barndomen mer präglad av "He-Man" och "Teenage Mutant Ninja Turtles". Därav av blev jag lite sömnig av alla strider och bristen på intrig. Transformers känns med denna film som ett avslutat kapitel och som en spik på den kista som Michael Bay snart har begravt sin karriär i.
Läs mer