Thor: Ragnarök 2017

Thor: Ragnarök poster

Synopsis

I Marvels "Thor: Ragnarök" hålls Thor fängslad på andra sidan Universum utan sin mäktiga hammare. Han för en kamp mot tiden för att ta sig tillbaka till Asgård för att stoppa Ragnarök – förstörelsen av hans hemvärld och slutet för hela den Asgårdska civilisationen. Thor ställs inför ett nytt hot, den mäktiga och hänsynslösa Hela.
Ditt betyg
3.7 av 87 användare
Logga in för att se betyg av de du följer
Logga in så gissar vi ditt betyg

Recensent

Jake Bolin

26 oktober 2017 | 19:20

Hjärtlig final på sagan om Thor

Den tredje och förmodligen sista Thor-filmen är ett lekfullt och färgglatt spektakel som lämnar sina föregångare långt bak i backspegeln. En övertro på det komiska värdet i tjatig buskishumor och tokrolig dialog filar tyvärr ned helhetsintrycket.
Av trailern till ”Thor: Ragnarök” är det lätt att få intrycket att denna tredje berättelse om den hunkige åskguden till största delen utspelar sig i och runt en Colosseum-liknande stridsarena, där huvudpersonen utbyter rallarsvingar med en slagsmålssugen Hulk iförd legionärrustning.
 
Att koncentrera handlingen till en arena lovade gott för dem av oss som gärna ser att den klassiska, och dödligt uttjatade, superhjältedramaturgin bryts så ofta som möjligt. En sorts ”Gladiator” (2000) i rymden skulle vara ett välkommet steg bort från den filmformel som Marvel har cementerat bortom rim och reson de senaste hundra åren, där slutstriden mot det yttre hotet påfallande ofta blir en besinningslös CGI-orgie ovanför valfri storstadsmetropol.

De dåliga nyheterna är att Taika Waititi inte alls spränger ovan nämnda ramar – även om man nosar lite på dem - samt att gladiatortemat på inga sätt är så framträdande som trailern gör gällande.
 
De goda nyheterna är att ”Thor: Ragnarok”, sin tämligen bekanta grundhistoria till trots, ändå är ljusår bättre än de två första delarna i sagan.
 
Det yttre hotet representeras denna gång av Hela (Cate Blanchett), fräsig och försmådd dödsgudinna, mycket sugen på att överta Asgårds maktstyre under våldsamma former. De omaka bröderna är samtidigt strandsatta på en planet som styrs av den maktfullkomlige Grandmaster (Jeff Goldblum i utmärkt dagsform) och som även har varit hem åt Hulken de senaste åren.
 
Tillsammans med Valkyrian (Tessa Thompson), en försupen men stenhård före detta medlem av Asgårds kvinnliga elitstyrka, måste de ta sig hem för att stoppa Helas härjningar innan hon massakrerar hela stadens befolkning. Det låter läskigare än vad det är, och Waititi har laddat sin film med betydligt mycket mer humor än vad Kenneth Branagh och Alan Taylor var intresserade av (när de regisserade ”Thor” respektive ”Thor: The Dark World”).

Dessutom har Waititi Hulken att förfoga över. Scenerna där den gröne bjässen och Thor med varierande grader av framgång umgås, diskuterar och samarbetar hör till de absolut roligaste i hela filmen. Ett par bifigurer briljerar också – den joviale stenbumlingsvarelsen Korg har en stum, förvuxen insektsvän med knivar till armar, en duo som man gärna skulle se mer av.
 
Tom Hiddlestons Loke får den här gången tjänstgöra som comic relief istället för huvudskurk, något som utnyttjas väl, och tajmingen sitter överlag som den ska filmen igenom.

Samtidigt är humorn filmens tveeggade svärd. Om det är sant som har sagts, att runt åttio procent av dialogen är improviserad av skådespelarna, så har detta inte bara gagnat slutresultatet. Skämten är alltför ofta repetitiva och lättköpta, i åtta fall av tio är den bärande idén att en karaktär förkunnar något högtidligt och ödesmättat bara för att sekunden senare förtydliga vad han eller hon menar på vanligt talspråk, så att vi ska förstå hur knasigt det kan bli. Upplägget är fnissvärdigt två gånger, på sin höjd. Alls inte fjorton.

Hela den första akten och mer därtill präglas dessutom av en buskishumor som hotar att skoja bort både huvudperson och fokus. Jag vill föreställa mig att de flesta människor besitter ett någorlunda begränsat tålamod när det gäller att se Chris Hemsworth snubbla omkring och ha sönder saker. Men jag kan naturligtvis ha fel.
 
Filmens titel förankras heller inte känslomässigt i äventyret eftersom här knappast finns någon undergångsstämning att tala om överhuvudtaget. Sannolikt hade den stundande apokalypsen känts mer påträngande om exempelvis jorden hade stått på spel, i stället för Asgårds av allt att döma pyttelilla befolkning, här representerade av några dussin anonyma statister utstyrda i flådiga särkar. Men ”Thor: Ragnarök” är ju en tuff titel, och vad det verkar så kommer det inga fler filmer i serien att spara den åt.

Den tvålfagre åskguden abdikerar trots dessa invändningar på ett värdigt sätt från sin huvudrollsstatus. ”Thor: Ragnarök” tar sig i mål tack vare ett gott humör och mycket självförtroende. Man behöver heller inte gråta blod över avskedet. Thor lär ju snubbla omkring och ha sönder saker i kommande ”Avengers”-filmer också.

Alla superhjältegrupper behöver en tokrippad Papphammar i laguppställningen, det är sedan gammalt.
| 26 oktober 2017 19:20 |
Skriv din recension
Vad tyckte du?
Användarrecensioner (7)
3
JMY
Thor blixtrar till i del 3! Se den: Om du vill ha humor, action och en lite annorlunda tvist på sagan om Thor så får verkligen valuta för pengarna! Det är mer färgglatt och lättsamt än tidigare och man blir underhållen hela vägen in i mål. Många kända ansikten dyker upp på resans gång. Håll dig borta från spoilers så får du en härlig bioupplevelse. Undvik den: Vill du ha dina hjältar i en mer seriös version med ständig ångest så lär du bli besviken. Det kan även bli lite väl tvära kasst mellan humor och allvar. Skämten duggar tätt och är ibland lite väl töntiga.
Läs mer
4
Den bästa Thor-filmen hittills säger kanske inte så mycket men en av de bästa Marvel-filmerna hittills säger nog mer. Taika fattar att för att Thor ska fungera så måste man göra det med humor, likt varför ettan blev rätt bra men varför 2an inte blev det. Visst, det är på gränsen till för mycket humor ibland men jag skrattade gott genom hela filmen. Det ska vara lite töntigt och passar jättebra med 80-tals-feelingen. Det enda stora problemet har man nästan blivit van vid nu, Marvels skurkar.... Cate Blanchett är ascool som Hel men avslutas lite för "enkelt"
Läs mer
4
Nu har jag äntligen varit och sett den av mig mycket efterlängtade Marvelfilmen "Thor: Ragnarok". Så nu ska jag med denna recension tala om ifall filmen levde upp till förväntningarna. Men först lite om handlingen. Thor (Chris Hemsworth) är fängslad på andra sidan universum utan sin mäktiga hammare. Han för en kamp mot tiden för att ta sig tillbaka till Asgård för att stoppa Ragnarök – förstörelsen av hans hemvärld och slutet för hela den Asgårdska civilisationen. Thor ställs inför ett nytt hot, den mäktiga och hänsynslösa Hela (Cate Blanchett). Men innan dess måsta han överleva en dödlig gladiatortävling där han tvingas kämpa mot sin forna bundsförvant och vän från Avengers – Hulken (Mark Ruffalo). "Thor: Ragnarok" var verkligen Marvelfilmen jag hade längtat efter. Den hade humor och allvar i en bra balans. Det blev med andra ord inte en massa trams som flamsade sönder filmen på samma sätt som i exempelvis "Guardians of the Galaxy". Filmen var även visuellt vacker och man fick denna gången ta del av en massa miljöer ifrån Asgård som var en fröjd för ögat att bevittna. Många intressanta nya karaktärer presenterades även denna gång. Den stora överraskningen vad gäller nya karaktärer var Korg som spelades av filmens regissör Taika Waititi. Den karaktären bidrog med en hel del humor till handlingen. Likaså Jeff Goldblums karaktär Grandmaster var ett trevligt humoristiskt inslag i filmen. Och så dök den av mig väldigt efterlängtade karaktären dödsgudinnan Hela äntligen upp utmärkt spelad av Cate Blanchett. Hon gjorde karaktären med bravur och det var härligt att se Cate i en väldigt ondskefull karaktär. "Thor: Ragnarok" hade med andra ord precis de ingredienser jag hade önskat mig. Ett uppdykande av en efterlängtad karaktär. Vackra och fantasifullt skapade miljöer ifrån Asgård. Lagom med humor som utan att tramsa bort de mörkare delarna av storyn ljusar upp filmens stämning. Samt känns filmen som mycket bra avslutning på Thor historien som även hintar på ett bra sätt om vad som komma skall i "Avengers: Infinity War". Dessutom bjuder filmen på ett väldigt bra och stämningsfullt soundtrack med bland annat musik ifrån Led Zeppelin. Jag älskade verkligen filmen "Thor: Ragnarok" och anser att den är den bästa filmen som Marvel släppt ifrån sig på mycket länge. Filmen kan starkt rekommenderas till de som älskar superhjältefilmer och tycker om när de levereras lite lagom med glimten i ögat. En stark fyra av fem möjliga får filmen av mig i betyg.
Läs mer
Visa fler