The Deer Hunter (1979)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
"Som att skickas rätt in i helvetet utan karta". Så beskriver Newsweek upplevelsen av att se "The Deer Hunter". Det är berättelsen om tre stålverksarbetare. Vanliga hyggliga killar som gillar att jaga hjort, och dricka öl ihop som skickas iväg till Vietnam för att utkämpa ett krig som ingen av dem förstår eller känner sig delaktig i.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: THE DEER HUNTER

Brutal, besvärande och besinningslöst berörande
Detta är en av de mest gripande skildringarna som gjorts av Vietnamkriget, fast kanske framförallt av dess efterdyningar. För egentligen handlar ”The Deer Hunter” inte så mycket om kriget i sig utan mer om livet och döden i dess skugga. Fantastiska skådespelare i alla roller och ett manus som vågar låta saker och ting ta tid, lyfter detta mästerverk ytterligare.
Det här är berättelsen om ett gäng helt vanliga unga amerikanska män i början av 1970-talet. De är grabbar som gillar att jaga hjort, snacka skit, träffa kvinnor och dricka öl. Men när tre av dem skickas till Vietnam för att utkämpa ett krig som ingen av dem egentligen känner sig delaktiga i vänds livet upp och ner för samtliga i det lilla samhället. 

”The Deer Hunter” handlar om ära, lojalitet och vänskap och fortfarande efter snart 40 år berör den enormt. Filmen rör upp känslor och tankar som inte lyckas hitta tillbaka till sitt lugn på ett bra tag, men även om det är nästan fysiskt jobbigt att se vissa scener finns en intensiv skönhet i andra som är väl värd den mer ansträngande mödan. 

Historien är uppdelad i tre episoder. 


Först får vi under en rätt lång tid lära känna huvudpersonerna, möta deras vänner och hemstad. Flera ingående karaktärsstudier vaggar in oss i en gemenskap och även om det kanske inte händer så mycket inledningsvis, är ändå varje bildruta fylld till bredden av det som senare får oss engagerade i resten av filmen och relationerna i den.


Nästan helt utan pardon slängs vi sedan plötsligt in i den förfärliga verklighet som krig är och det känns grymt och obarmhärtigt. Det är inte så länge vi stannar kvar i den andra delen, men ändå lyckas bilderna som levereras vara bland de mest upprörande jag någonsin sett på film, hur många gånger jag än ser dem. Och fastän jag alltså vid det här laget har sett de famösa ryska roulett-scenerna flera gånger om, är varje gång som den första och jag får sådant magknip och vill gömma mig bakom en kudde.  

I den tredje och sista delen återvänder vi dit allt en gång började och får återse de numera av kriget märkta människorna och se hur de i kontrast med den första timmens sorglösa vardag, glädje och livslust har förändrats.

Allt är berättat på ett rättframt och ibland något burdust sätt. Det är snabba svängar, inga ursäkter, det bara liksom kommer emot mig och sticker sen ifrån, för att i vissa stunder länge dröja sig kvar. 


De fortfarande unga men redan otroligt begåvade skådespelarna Robert De Niro, Christopher Walken och Meryl Streep är en fröjd för vilket öga som helst att se. Utan omsvep är de sina karaktärer som vi åskådare inte annat kan än älska och helhjärtat känna oss investerade i. Även John Savage och John Cazale är grymt minnesvärda. Samtliga gör de verkligen helt underbara prestationer och det finns inte en blick som kastas i filmen som jag inte tror på. 

Det här är som sagt inte så mycket en film om ett krig, utan snarare en uppvisning av de psykologiska konsekvenserna som ett krig har för dem som tvingas in i det. Allt och alla är inte lika nyanserat skildrat, vilket också ledde till att många ansåg filmen vara rasistisk när den kom. Den möttes på sina håll av demonstrationer eller bojkottades till och med helt, men blev ändå blev väl mottagen av andra och belönades till exempel med fem välförtjänta Oscars, varav en för bästa film.


Jag anser inte att filmens syfte är att exakt återge verkligheten, varför jag heller inte störs av de eventuella bristerna på området. Trots det kan jag förstå kritiken och tycka att debatten som följde är intressant.  

Mycket i ”The Deer Hunter” är nästan övermäktigt ångestladdat, men samtidigt är filmen otroligt fager. De mäktiga miljöerna är makalösa och fotot verkligen storslaget, närmast episkt. Det här är en kontrasternas film. Från stålindustrins rykande skorstenar i Pennsylvania till lerig djungel i Vietnam. Liv och död, vänskap och likgiltighet, hemkomst och farväl - allting hela tiden sida vid sida, berättat med samma oavbrutna passion.

Detta är ett brutalt och besvärande drama, men också andlöst berörande och vidunderligt vackert. Har du inte upplevt den än kan det vara dags nu. Kavla upp ärmarna, ta fram näsdukarna och bered dig på några timmars skön, känslomässig mangling. Det är du värd.
Senaste kommentarer
Ingevaldsson
En av de få filmerna som förtjänar titeln "Mästerverk". 5/5.
Pseudosum
Detta är en 1970-talets absolut bästa filmer, berättelsen om tre stålverksarbetare från en småstad i Pennsylvania och deras liv - i arbetet, på fritiden och i kriget. 

Filmen undviker såväl den liberala falangens skuldkänslor som hökarnas patriotism. I stället framställs De Niro som en Odysseus-liknande hjälte vars själsstyrka och mod prövas till det yttersta i kriget. Personliga moralfrågor ersätter  den historiska analysen och de sociala ritualerna framställs som religiösa sakrament. 

Den centrala "kärlekshistorien" - som utspelar sig mellan män - har ett inslag av sado-masochism med nietzscheanska undertoner. Filmen sätter åskådarens moraliska och politiska samvete på prov, vilket den också tycks ha gjort för filmskaparna.
Kevin E
Riktigt bra film! Tycker nog första delen av filmen är bäst, eller delarna i staden generellt. Men filmen har en löjligt bra jämnhet ändå, den blir aldrig seg på någon punkt. Hade till och med önskat att den här filmen hade kunnat varit ännu längre nu trots den tre timmar långa speltiden. Att dom hade utforskat lite mer från början av vänskapen och lite mer av karaktärerna. Nu fokuserar den mest på De Niro's karaktär, hade gärna sett en 4 timmar lång film där dom visade mer från alla.

Intressant också att Michael Cimino valde att ta en i princip okänd Meryl Streep som han såg spelade teater till att hon har blivit nominerad 17 gånger och vunnit 3 utav dom.

Anyway, riktigt bra film men saknar dock det lilla extra för en fullpott. Delar vänligen ut en 4/5 med en reservation för höjning vid eventuell omtitt.
Visa fler (20)

Veckans populära filmer

Visa fler