The Cobbler (2014)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Adam Sandler spelar Max Simkin, en skomakare som upptäcker en magisk symaskin i sin fars källare. Trött på vardagens slit kan han med symaskinens hjälp förvandla sig till andra människor genom att bära deras skor när han lagat dem. Detta leder till många fantastiska händelser för Max medan han lär sig att det enklaste sättet att hitta sig själv är att se världen genom andras ögon.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: THE COBBLER

Seg sula till Sandler-film
Att ”gå en mil i någons skor” är ett en gammal sägning som används för att illustrera hur det är att sätta sig in i en annan människas liv. Just detta får Adam Sandler bokstavligen göra i nya komedin ”The Cobbler”. Att ”inte döma en bok efter dess omslag” är också ett gammalt uttryck, men även om ”The Cobbler” skiljer sig ganska mycket från traditionella Adam Sandler-filmer så lämnar den fortfarande mycket att önska.
Här spelar Sandler den ensamstående, 40-åriga skomakaren Max Simkin som bor tillsammans med sin sjuka mor och driver faderns gamla skoverkstad i New Yorks innerstad. Just fadern lämnade familjen när Max var ung och han har sedan dess haft ett brinnande agg till sin pappa samtidigt som ansvaret för sin mamma stått starkt. Han drömmer om att faktiskt göra något med sitt liv, men vad kan en saltgurkeälskande skomakare egentligen göra? Chansen för äventyr i tillvaron kommer när hans eldrivna symaskin brakar ihop och han får förlita sig till sin pappas gamla trampdrivna maskin i källaren. Men den gamla släktklenoden visar sig besitta besynnerliga krafter och efter att Max lagat skorna med maskinen kan han förvandla sig till dess ägare genom att helt sonika ta på sig skorna.

Detta ger upphov till en rad olika scenarion där Max bokstavligt talat får känna på hur det är att gå i andras skor. Det hela blir en typisk identitetskiftande komedi, som skulle kunna liknas till en schizofren ”Freaky Friday”. Max kliver i roller allt från den lokale smågangstern Leon (Method Man) till den rike DJ:n Emiliano (Dan Stevens) för att testa på deras liv. Det gäller dock att hans kunder delar samma skostorlek som honom för att han ska kunna förkroppsliga dem, vilket gör att han under berättelsens gång aldrig blir kvinna och tur är väl det för vi bär ju alla fortfarande mardrömmar från tågkraschen ”Jack & Jill”. 

Lyckligtvis besparade det uteblivna könsbytet oss också troligtvis en rad sexistiska skämt, men vi får i alla fall se en transformation till transkvinnan Marsha (som trots sin olyckliga porträttering ändå spelas skickligt av Yul Vazquez). Vi är även obehagligt nära en underlig form av våldtäkt när Max infinner sig i en pojkvän med snygg flickväns kropp, men den undviks som tur är i sista sekund. I övrigt lider filmen enbart av få rasistiskt framställda scener – till exempel när Max hoppar i en kinesisk mans kropp för att ”äntligen kunna besöka Chinatown” eller väljer en afroamerikansk man när han ska råna en rik mäklare.

På det stora hela är det alltså inte en lika frustrerande och respektlös film som Sandlers traditionella verk brukar vara, och faktum är att den lyckas till stor del särskilja sig från hans tidigare tramskomedier. ”The Cobbler” må dela en del DNA med moderna Sandler-klassiker som ”Click” och ”Bedtime Stories” - där besynnerliga situationer där endast fantasin sätter gränser uppstår – men det finns mer hjärta och mindre under bältet-humor här. 

Mycket är nog tack vara filmens regissör Thomas McCarthy – Oscarsnominerade manusförfattaren bakom ”Upp” och Sundance-prisade indiefilmen ”The Station Agent”. Men det är tyvärr svårt att som åskådare, och ens för filmen, att inte påverkas av faktumet att Sandler är filmens centra. Det krävs antingen en tydligt diversiv berättelse (”Reign Over Me”) eller en distinkt tänkande regissör (Paul Thomas Anderson - ”Punch Drunk Love”) för att sudda bort Sandlers naturliga persona, och även om han försöker så lyckas inte McCarthy med detta. 

En stor del till detta är att filmen saknar en bra balansgång. ”The Cobbler” är mångt och mycket en komedi, men drar även på sig både allvarligare och mörkare toner. I filmens mest hjärtfyllda scen ikläder sig Max rollen som sin egen far (spelad av Dustin Hoffman) för att göra sin sjuka mor lycklig en sista gång – och det är även alla övriga scener med Hoffman där filmen når sin topp. De mer dramatiska tonerna skapar dock mer ambivalens än de tillför nyans i filmen, och när vi plötsligt kastas in bland kriminella gäng och korrupta fastighetsägare har filmen ramlat av linan helt.

Sandler i sig gör en stabil, och framför allt nedtonad, prestation – vilket som sagt är ett behagligt steg ifrån sitt vanliga, tramsiga jag. Men det är synd att filmen inte ger honom mer att jobba med eller ens lyckas behålla en intressant kontext. För när allt kommer omkring är ”The Cobbler” en segdragen urskrapning av något som kunde blivit mycket bättre, och essensen av budskapet om att gå i någon annans skor känns som att den blev lämnad i källaren tillsammans med den gamla symaskinen.
Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
VISA FLER EXTERNA RECENSIONER +

Veckans populära filmer

Visa fler