Svinalängorna (2010)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
En gripande, vacker och mörk historia om en ung kvinnas konfrontation med sina minnen från en trasslig och dramatiska barndom, om hennes sorg över sin förlorade barndom och kampen om att våga går vidare. "Svinalängorna" är baserad på den August-prisbelönade romanen med samma namn av Susanna Alakoski. Noomi Rapace spelar huvudrollen, i sin första film efter succéfilmatiseringen av Stieg Larsson trilogin, och hon spelar även mot sin man, Ola Rapace. Pernilla August debuterar som långfilmsregissör.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: SVINALäNGORNA

Starkt, gripande uppväxtdrama
Lagom till paret Rapaces skilsmässa och Noomis stora Hollywoodbreak så får svensk publik avnjuta dem båda i ett svenskt, lågmält drama av den bättre sorten signerad Pernilla August som inte oävet gör sin regidebut. Dramer om att växa upp i dysfunktionella familjer på 1970-talet finns det gott om men sällan görs de så gripande och brutalt ärliga som denna, som för ovanlighetens skull är från ett kvinnligt perspektiv.

Lena (Noomi Rapace) och Johan (Ola Rapace) lever ett myspysigt kärnfamiljsliv med radhus och två söta döttrar när Lena kontaktas av sin mamma från dödsbädden. Johan tvingar med Lena och familjen till sjukhuset i Skåne för att Lena ska kunna ta farväl av sin mamma som hon inte sett på flera år. I tillbakablickar får vi följa Lenas uppväxt med sina finska, invandrade föräldrar och tragedin som slet dem isär.

Det är ingen solskenshistoria som målas upp när Pernilla August regisserar Susanna Alakoskis roman men inte heller så onödigt tung och pretentiös som man kan förvänta sig. Vi följer en ung, oförstörd flicka omgiven av vuxna, trasiga själar vars instabila känslor till slut går ut över barnen. Det är jobbigt att titta på men samtidigt finns där även en strimma ihop i form av den kärlek som kämpar i en långsamt raserande familj.

Till skillnad från "Precious" är mor-och-dotter-relationen i denna omvänd där den vuxna Lena har svårt att bekämpa och förlåta sig själv för det hat hon känner mot sin svaga mor. Deras förhållande liksom hela deras familj får stå ut med många motgångar i form av fattigdom, misshandel och en alkoholiserad, känslomässigt frånvarande pappa.

Det duktiga men vanligtvis lite pretentiösa paret Rapace matchas väl med den jordnära August som gör ett utomordentligt regijobb och vars värme lyser igenom de olyckliga karaktärerna. Noomi Rapace bevisar varför hon blivit Sveriges nya Hollywoodexport med ännu en trovärdig, intressant rollprestation och hennes yngre alter ego Tehilla Blad (som även spelade henne som ung i "Millenium"-trilogin) lyser i ett av svensk films bästa barnskådisprestationer på länge.

"Svinalängorna" är en riktigt bra, välspelad, stark, gripande och varm film. Där den går bet är originaliteten - det känns lite gjort, både "Mitt liv som hund" och TV-serien "En komikers uppväxt" dyker upp i huvudet. Och invandring, alkoholism och fattigdom är inga färska filmteman. Men när det görs med en sådan trovärdig finkänslighet så är det ändå tillräckligt för att engagera. Och ett stort plus för fantastisk kostym och scenografi som bidrar till 1970-talsstämningen.

Senaste kommentarer
PerH
Sjukt bra regissörsdebut av Pernilla August och blir man inte emotionell av filmen så blir man det aldrig. Något av det bästa jag har sett, när det gäller svensk film och det enda film förutom denna som har gripit mig så mycket är förra årets bästa svenska film, "Mig äger ingen" som med liknande tema lyckades göra stordåd.
0810
Skriv din kommentar...  En  mästerligt bra gjord  film  och så fruktansvärt sorgset. En viktig film ur ett samhällsperspektiv. Alla skådespelarna i filmen  var värda en guldbagge. Bästa svenska film någonsin.
VJ
Såg om den idag (igår, innan tolvslaget) och den snuddar fanimej på en femma alltså, SJUKT bra film och bästa svenska på hur länge som helst!
Visa fler (22)

Veckans populära filmer

Visa fler