Sauls son (2015)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
En ungersk fånge i 1944 års Auschwitz som tvingas hjälpa till i dödandet av judar och avlägsnandet av deras kroppar, åtar sig att ta kroppen av en pojke han tar som sin son, till en rabbi för att bli begravd.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: SAULS SON

Lika vidrigt som viktigt
Fruktansvärt gripande om vårt gemensamma trauma som är förintelsen under andra världskriget. Historien är hyfsat anspråkslös men berättad innovativt och med sådan frenesi att man som åskådare inte kan värja sig. Det känns konstant, är ofta obehagligt och hela tiden väldigt upprörande. ”Sauls son” är ett mästerverk, rörliga bilder sammanfogade i absolut perfektion.
Huvudpersonen Saul spelas av Géza Röhrig och detta är faktiskt hans debut som filmskådespelare. Det är verkligen med fullständig närvaro och grym övertygelse han är sin karaktär, för det är vad det handlar om, ett varande och inte ett agerande. Röhrig ÄR Saul, liksom också är jag under 105 plågsamma minuter.

Auschwitz, 1944. Saul är del av ett sonderkommando, ett kompani med judiska fångar som tvingas assistera nazisterna med att strippa och slussa nyanlända till gaskamrarna och sedan efteråt tömma och tvätta ur rummen på liken. En dag förändras allt när han får se en ung pojke dö, varefter han blir besatt av tanken att hitta en rabbi för att ge honom en värdig begravning.

Det här är en av de mest berörande och avskyvärda skildringarna av förintelsen jag har sett. Det är inga egentliga närbilder på blod och hemskheter, men allt dödande, all förnedring som ständigt sker i bakgrunden, utförs med sådan obehaglig självklarhet och iskyla att jag ryser av bara tanken. Den handhållna kameran, som effektivt växlar mellan fokus och ur fokus, följer obevekligt Saul i långa obrutna tagningar. Han är med i vartenda klipp och det känns verkligen som att jag själv också är där, vid sidan av. Tätt efter hela tiden. Jag känner lukten av honom, men ännu mer de döda kropparna som är utspridda överallt och jag blir bokstavligen illamående av den inbillade stanken. 

Detta är egentligen inte en typisk förintelsefilm som tar självklar ställning emot eller kommer med något särskilt budskap, istället är det helt enkelt ett omskakande drama om en människa, en individ och dennes kamp för moral och lite värdighet, i en tid och på en plats där värdighet knappt går att uttala. Saul är en man som under vedervärdiga förhållanden finner sin mening i att vilja bringa en död pojke ro i livet efter detta. Och hans kamp, blir på något sätt talande för hur det är att vara medmänniska och filmen är därför i all sin enkelhet, bakom det hemska vi bevittnar, till sist rätt hoppfull.

Manuset är otroligt välskrivet och ger oss en inblick i ett helvete vi inte vill se, men som i slutändan ändå är värd mödan. Det är fåordig dialog, musiken närmast obefintlig och det enda jag tycker mig höra är ljudet av livlösa kroppar som släpas över golven, desperata skrik ur kamrarna, pistolskott i tinningar och vakternas kängor som klampar i golven. ”Sauls son” visar upp en vardag som är värre än vad någon någonsin kunnat dikta ihop. Men så är det inte dikt heller. Detta var fruktansvärd verklighet för människor för inte så länge sedan, inte alls långt borta. Det är närmast banalt i sin hisklighet. Kan inte förstå, vill inte veta. Men måste. 

Och den här filmen är just därför viktigare än någonsin. Överlevare och vittnen från koncentrationslägren och den systematiska utrotningen som skedde mitt i Europa är idag få, medan högerextrema och främlingsfientliga partier på många håll vinner framgångar. Deras popularitet närs av folks glömska och rädsla för det främmande, men vi ska inte vara rädda för det annorlunda, vi får inte glömma. Aldrig någonsin får vi glömma vilka ohyggligheter som sanktionerades av tanken att vissa är mindre värda än andra. ”Sauls son” minns åt oss, med oss. Och för det bör vi vara oändligt tacksamma.

”Sauls son” av László Nemes är årets absolut starkaste och viktigaste film och borde ses av alla!
Senaste kommentarer
Jakob Åsell
Skildrar förintelsens ofattbara mörker med vidrig, kompromisslös närvaro. En oförglömlig debut. Uppe där med Shoah och Gå & Se.
Marlon
Har du verkligen läst manuset så att du vet att det är välskrivet? Om så, kudos till dig som recensent att göra det!

Veckans populära filmer

Visa fler