Snakes on a Plane (2006)

Alla har säkert varit med om det. Man ska berätta om en sevärd film som man tycker att polaren ska se och ibland stannar det redan vid titeln. Visst, det kan vara svårt att tipsa om “Night of the Day of the Dawn of the Son of the Bride of the Return of the Revenge of the Terror of the Attack of the Evil, Mutant, Alien, Flesh Eating, Hellbound, Zombified Living Dead Part 2: In Shocking 2-D”. Men oftast kan det räcka med att man börjar snacka om till exempel ”Nacho Libre” och så stannar det med ett, inom trafiken kallat, tågstopp. ”Vänta lite... Nacho, vaddå?”. Detta, ganska grova i-landsproblem har den debuterande manusförfattaren David Dalessandro och hans kollegor tagit hänsyn till och gjort det enkelt för oss. Enda sen den underbart simpla och illustrerande titeln ”Snakes on a Plane” först nämndes på nätet, när filmen knappt var påtänkt så har skvallret runt filmen vuxit till ett enormt fenomen på bloggar och hemsidor. Fansen har gjort, egna posters, sånger och låtsastrailers, filmens titel har även inspirerat till kortfilmer om köttbiffar på tunnelbanor och påhittade filmtitlar som ”Shark on a Roller Coaster”. Det hela lugnade inte direkt ner sig när New Line Cinema krävde fem extra dagar, långt efter att inspelningen var klar, för att lägga till lite extra våld och sex, allt för fansens skull.

”Snakes on a Plane” är regisserad av David R. Ellis, som bland annat gjort "Final Destination 2", och redan nu börjar ni kanske förstå vilka typer av människor som kommer uppskatta den här filmen. Handlingen kretsar kring Sean Jones, en avslappnad surfare som råkar bli vittne till mordet på en välkänd Los Angeles-åklagare och mördaren är ingen annan än Eddie Kim, den asiatiska gangstervärldens svar på Usama bin Ladin. Plötsligt är hans liv i stor fara och den erfarne FBI-agenten Neville Flynn (Samuel L. Jackson) tar med honom ombord på ett plan till Los Angeles. Vad de inte vet är att Eddie Kim ligger ett steg före och har fyllt hela bagageutrymmet med giftiga ormar, allt för att se till att Sean inte ska nå LA och på så sätt kunna vittna emot honom. Med ombord finns även, Rapstjärnan Three G's, en Paris Hilton-wannabee med den lilla hunden Mary-Kate, en cynisk affärsman, några nyförälskade par, flygrädda, kvinnor och barn. Upplägget är enkelt, enkelt och genialt. För kan det bli mycket värre än ormar lösa ombord på ett flygplan över havet? Tro mig, det kan det faktiskt.

Den stora frågan är lika självklar och enkel som titeln, Lever ”Snakes on A Plane” upp till hypen? Även svaret är enkelt. Giftormar i kabinen flygplan är en underbar kombination. ”Snakes” är en film som varken tar sig själv på för stort allvar eller överdriver och blir fjantig. Det handlar om ormar på flygplan och man hymlar inte med det. Man bytte inte namnet till ”Pacific Air Flight 121” som det var snack om, utan istället bjuds det på ett härligt smörgårdsbord av skoningslösa reptiler, blod, sex, klaustrofobisk action, svart humor och mitt i allt finns en härligt formstark Samuel L Jackson.

Jag måste säga att det är skönt att luta sig tillbaka i biomörkret och njuta av att de alldeles för eftersträvade Hollywoodreglerna fått ge vika åt underhållningsvärdet. Visst kan det tyckas vara larvigt banalt men det är ändå så härligt att man bjuder på scener som den när en man går på muggen och öppnar gylfen med repliken: ”that’s my big boy...”. Föga anar han att en bitsk orm ligger på lur i toalettstolen. Ni kan räkna ut resten själva. Är man en flygrädd klaustrofob med ormfobi så är det ganska troligt att ”Snakes on a Plane” blir en isande upplevelse. Jag tror knappast den kommer visas under någon långflygning. Man sitter och ryser och garvar sig tårögd om vartannat. Det handlar om riktigt giftig och fantasirik ormaction i högt tempo och jag måste medge att det är fruktansvärt underhållande. En riktigt svullen ormbiten tumme upp för ”Snakes on a Plane”. Sit back. Relax. Enjoy the fright.