Bland män och får 2015

Isländska filmen ”Hrútar” eller ”Bland män och får” som den passande nog heter på svenska är regissören Grimur Hákonarsons andra film och förra årets vinnare av Un Certain Regard i Cannes.

Filmen handlar om de två fårtokiga bröderna Kiddi och Gummi som inte har pratat med varandra på 40 år. De lever sida vid sida på sina varsina gårdar och sköter om sina älskade djur. Det är en ständig kamp dem två emellan om vem som är bättre, vem som har den finaste baggen och vem som egentligen kan vara den mest envisa fårskallen. 


En dag händer dock något som får bröderna att långsamt börja inse att blod är tjockare än vatten.

”Bland män och får” är en stillsam studie av isolering, försoning och förlåtelse. Det handlar om syskonrivalitet men också om hur man hittar gemenskap och samhörighet i tider av motstånd. Det är knappt någon dialog, men ändå är det konstant fängslande och de båda skäggiga männens levnadsöden griper ordentligt tag i mig. Stundvis blir det till och med riktigt roligt och när de outtröttligt tjurskalliga bröderna vägrar yttra ett ord till varandra och istället skickar en vallhund mellan sig med handskrivna pappersrullar av fåordiga sura meddelanden är det nästan svårt att hålla sig för skratt. 

Samtidigt är filmen så avskalad och simpel att den lätt hade kunnat bli tråkig i någon annans händer, men Hákonarson, som också skrivit manuset, lyckas berätta detta med sådan äkthet och värme att det istället infinner sig ett lugn i mig som åskådare och jag blir som hypnotiserad av det vackra fotot och de fantastiskt välkomponerade bilderna.


Den enkla historien löper stadigt vidare, tempot är förvisso lugnt men trots det aldrig långsamt och manuset otroligt välskrivet och karaktärerna sin bitterhet till trots mycket älskvärda. 

Det är svårt att försöka sätta ord på när någonting bara känns väldigt mycket och när man som per automatik och rätt oväntat blir indragen i en fullständigt anspråkslös men underbart vardaglig intrig. Efter att filmen var slut tänkte jag därför att det nog skulle komma att bli svårt att förklara vad som är så bra med den, eftersom det inte är mycket som varken händer eller sägs. Men jag inser nu att jag nog ändå precis har gjort just det.

”Bland män och får” är en film om män och får, men också om självvald ensamhet, hat och kärlek. Det är en välspelad historia med fin suggestiv musik som effektivt ackompanjerar de magnifika miljöerna och vackra bilderna. Så egentligen är det väl bara ett par ord till att sätta på det: Se den.