Peter och draken Elliott (2016)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
I många år har den gamle träsnidaren Mr Chameleon underhållit traktens barn med sina historier om den farliga draken i den djupa skogen. För hans dotter Grace, som jobbar som skogsvaktare är detta inte mer än överdrivna historier, tills hon möter Peter, en hemlös 10-åring. Peter påstår sig leva i skogen tillsammans med en enorm, grön drake vid namn Elliott och hans beskrivning av draken verkar förvånansvärt lik draken i hennes fars historier. Grace bestämmer sig för att undersöka varifrån Peter kommer och hur sann historien om draken egentligen är.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: PETER OCH DRAKEN ELLIOTT

Finstämd fantasy-saga värmer i höstmörkret
Den moderna versionen av ”Peter och draken Elliott” är en liten men fantastiskt fin saga som ger mig alldeles varma känslor inombords. En bekant barnboksberättelse om en pojke och hans magiska vän har fått ett realistiskt filter som aldrig känns Disneyfierat.
Ska man hitta en trend bland 2016 års familjefilmer så är det tveklöst: utsatt barn får otippad vän i datoranimerad fantasifigur. 

I Jon Favreaus ”Djungelboken” hittade Mowgli sin Baloo. I Steven Spielbergs ”SVJ” blev en föräldralös flicka bästis med en stor vänlig jätte. Snart kommer också mästerliga ”Sju minuter efter midnatt” på bio, där Liam Neesons trädmonster skänker tröst till en sörjande grabb.

Det är ett koncept som fungerat väl både på vita duken och i bokform genom många årtionden. Inte så konstigt. En bra story är en bra story. Det kittlar fantasin hos de yngsta, och kanske kan sagornas snälla monster bli en tillräckligt verklig låtsaskompis att hålla i handen när livet känns motigt. För vem skulle inte vilja ha en stor lurvig vän som kan skydda en från allt ont?

Men de allra bästa sagoberättelserna är ju de som berör oss oavsett ålder. Där träffar regissören David Lowery helt rätt ton med sin tolkning av ”Peter och draken Elliott”. Den lätt flummiga Disneymusikalen från 1977 har fått en rejäl uppdatering där mycket lite finns bevarat, förutom de två huvudpersonerna förstås.

Peter är en elvaåring som bott mer än halva sitt liv i skogen. Sedan han förlorade båda sina föräldrar i en bilolycka har en grön drake varit hans enda familj. Deras lekfulla äventyr ute i det vilda får ett plötsligt slut när Peter hittas av skogsvaktaren Grace (Bryce Dallas Howard). Samtidigt går ett gäng kaxiga karlakarlar (med Karl Urban i täten) in i skogen för att fånga den legendariska draken som hittills troddes vara enbart en myt.

Filmens allvarliga ämnen känns aldrig så allvarliga, och dess hotfulla konflikt blir aldrig så hotfull. Det gör mig ingenting, när fokus istället ligger på en varm berättelse om vänskap och familj, om utanförskap och om att hitta hem. ”Peter och draken Elliott” känns heller aldrig barnslig eller Disneyfierad, det hela är ovanligt moget skildrat. Fantasy-elementet är bara en extra touch.

Disneymagi har vi hört talas om, men här är magin helt och hållet David Lowerys. Filmskaparen visade med folksångsdoftande dramat ”Ain’t Them Bodies Saints” (2013) hur man gör små underverk av de mest välbekanta upplägg. Också här berättar han en finstämd historia med karaktärer som man omedelbart tar till sina hjärtan. Genomsnälla parkvakten Grace, modige Pete och busfröt Elliot är en oslagbar trio vars sällskap värmer i höstkylan.

Regissören struntar i att dagens familjefilmer ska vara skräniga, färgstarka och bombastiska. Han verkar ha fått fria händer att göra precis den film han vill göra. Det målas upp en romantisk bild av ett amerikanskt skogsbrukssamhälle någon gång i början på 80-talet. Sköna gamla jazz- och countrydängor spelas på bilradion, och fotot går i varma höstfärger. Datoreffekterna används mycket sparsamt.

Att Elliot är en CGI-skapelse glömmer man snabbt. Han blir en lika verklig karaktär som de andra, och är nästan som en härlig, gigantisk hundvalp. Med bara grymtningar (och nysningar) förmedlar han mer än ord kan säga.

Fantastisk är också Oakes Fegley (tidigare sedd i ”Boardwalk Empire” och ”Person of Interest”), särskilt när Peter möter omvärlden som han varit isolerad från i många år. Han växlar mellan nyfiken, skygg, modig med en naturlig talang och utan att någonsin tappa sin trovärdighet.

Fotnot: Det är en sällsynt lyx att få se en film två gånger innan man recenserar den. Jag har nu sett ”Peter och draken Elliott” både på amerikansk bio, och med dubbningen som tyvärr tvingas på den svenska biopubliken. Min 4:a i betyg gäller originalversionen, inte den som låter som ett töntigt barnprogram.

Att höra Robert Redford och Bryce Dallas Howard snacka svenska är precis så märkligt som det låter. Så länge du inte har femåringar i din närhet som omedelbart kräver att se "Peter och Draken Elliott" på stor duk, kan du lika gärna vänta tills den går att se hemma på engelska.
Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
VISA FLER EXTERNA RECENSIONER +
Senaste kommentarer
AvAndy
Tyckte den var tråkig och enformig. Snygga miljöer. Draken var ful. 2/5
Fab
Filmen var sådär, i början kändes det ok men precis i slutet blev det ganska överdrivet. stabil 2
retard_messiah
Det är helt sjukt att man inte ska  se en av de filmer man har sett fram emot mest på bio. Och efter den fina recensionen så blir man ännu mer sugen. Men vägrar att se min favoritskådespelerska dubbad till svenska. Att dubba live-action filmer borde förbjudas. Det hade varit bättre om de hade skippat den svenskdubbade versionen istället.
Visa fler (2)

Relaterade filmer