On the Road (2012)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Sal Paradise följer med Dean Moriarty på en hisnande resa genom USA. Jack Kerouacs eviga klassiker är en ledstjärna för Beat-generationen och i jakten på den verkliga friheten – fylld av jazz, poesi, fri sex och droger. "On the Road" revolutionerade kulturvärlden och utmanade rådande normer och har idag uppnått en kultstatus få andra verk kan skryta med.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: ON THE ROAD

Hit the road, Jack
#Cannes 2012 - Boken är inflytelserik och ett stycke litterär historia. "On The Road" som film är en lite snyggare "American Pie", utan humorn. Det finns inget stort eller klassiskt i den här historien om ungdomar som röker på, ligger runt, snattar och struntar i att ta ansvar för något.

Jack Kerouacs "På drift" har ett minnesvärt citat:

"De enda människorna för mig är de galna, de som är galna i att leva, galna i att prata, galna i att bli frälsta, med en glupande hunger efter allt på en gång, de som aldrig gäspar eller ägnar sig åt vardagligt småprat, utan brinner, brinner..."

Det är inspirerande med en man som vägrar låta livet bli tråkigt, och rastlöst söker sig till ständigt nya spännande människor och platser. Jag förstår mycket väl att boken, inspirerad av verklighetens bromance mellan Kerouac och Neal Cassady, har haft sin givna plats i den amerikanska själen i mer än 50 år och att de två blev hjältar för generationer. Jag blir nyfiken på att veta mer om den orädda duon, deras möten och roadtrips och beatnikrörelsen i stort.

Om Walter Salles film och min research kring den har väckt det här intresset, är det iallafall en positiv grej att säga om "On the Road" i filmform.

Självklart citeras stycket också i den långt fördröjda filmen "On The Road", vilket blir rätt ironiskt när man tänker efter - för är det något jag är under filmens gång så är det väldigt uttråkad. Inte för att det inte fanns potential för något betydligt mer medryckande. Man borde förvänta sig en åtminstone hälften så inspirerande berättelse om att leva livet och om den fria ungdomen. Vad som än har fått Kerouacs roman att nå den status den har, och namn som Brando, Coppola och Pitt att tråna efter medverkan i den länge påtänkta filmadaptionen, ser jag inte skymten av det i Walter Salles oinspirerade drama.

Som titeln antyder handlar det om en roadmovie. I bilen: Sal Paradise (Sam Riley), Dean Moriarty (Garrett Hedlund) och Deans unga exfru Marylou (Kristen Stewart), tre drömmare och livsnjutare som gasar igenom 40-talets USA ständigt med alkohol i blodet och på jakt efter nästa rus, om det så handlar om sprit, droger eller sexorgier. (Håll för ögonen på dina Twilightfrälsta minderåriga! Det finns saker som Kristen Stewart gör i "On The Road" som inte lämpar sig för barn.) 

Vänskapen spirar, och blir även den som en drog för Sal. Alla oväntade möten och upplevelser antecknas flitigt i hans block, de skulle senare stå till grund för Kerouacs kultroman. Det låter som en uppsluppen och bekymmerslös tillvaro som mycket väl kunde bjuda in till en vild verklighetsflykt även på vita duken. Och det är åtminstone en snygg film, det får man ge dem: från de lagom slitna jeansskjortorna till de vida amerikanska vyerna och sådär perfekt stökiga och bohemiska New York-lyor. Dock kan man bläddra i en Levis-katalog för samma effekt. Det är dessutom gratis.

Problemet jag har med filmen är att ingen direkt framstår som en särskilt bra förebild eller ens en sympatisk person. Jag ser inte de stora författare eller poeter som föddes fram ur alla äventyr, snarare ett gäng ansvarslösa ungar som jag inte kunde bry mig mindre om. Alla dämpar de sina depressioner med diverse missbruk, alla är avundsjuka på varandras miserabla liv, och med såna förutsättningar blir det två sega timmar i deras sällskap.

Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
VISA FLER EXTERNA RECENSIONER +
Senaste kommentarer
lindersson
Helt ok film ändå. Dock alldeles för lång. 
Får lite känslan av att man inte vågat/velat ta bort nånting från boken och det är filmens stora svaghet. 
Det är snyggt och ändå hyfsat underhållande. Betyget blir en svag trea.
Marcus
Fan vad lååång den här kändes. Den tog ju aldrig slut, kändes helt ärligt som att jag låg i soffan i 3 timmar och inte var det särskilt bra heller. Svaga skådespelare, den här Sam Riley störde jag mig på mest. Dryg film. Nej, den får en tvåa av mig. Värdelös var den inte, men dryg.
NiclasCeder
En tvåa känns som ett väldigt missledande betyg. Filmen är riktigt bra i mina ögon! Den har visserligen en del totalt överflödiga både karaktärer och scener, men huvudrollerna är så pass starka så att det håller ändå. En härlig frihetskänsla sätter sig i kroppen.
Visa fler (10)

Veckans populära filmer

Visa fler