Natt på museet: Gravkammarens hemlighet (2014)

Larry är numera specialeffektansvarig på New Yorks Naturhistoriska Museum och arrangerar där kvällsvisningar tillsammans med sin minst sagt livfulla ensemble. Under en viktig galaföreställning börjar artefakterna plötsligt löpa amok och den förskräckta åskådarskaran tvingas fly för sina liv. Larry är först rådvill men förstår sedan att den gamla magiska tavlan från Egypten, som från början varit orsaken till det nattliga livet på museet, bär skulden till kaoset. 


För att rädda situationen och framförallt sina vänners redan rätt begränsade leverne, reser Larry med sin tonårsson och resten av sällskapet till The British Museum i London för att där be farao Merenkahre om hjälp. Men kommer de hinna dit i tid?

En snygg Indiana Jones-osande inledning ger oss lite kött på benen och en aning bakgrund till tavlan som spelar huvudrollen i denna egentligen knappast trovärdiga, men ändock lustfyllda berättelse om museiföremål som får liv om nätterna. ”Natt på museet – Gravkammarens hemlighet” handlar någonstans på vägen dessutom lite luddigt om vänskap, föräldraskap och självuppoffring även om det såklart inte är för sina potentiella tänkvärdheter som filmen med största säkerhet kommer bli en publiksuccé. 

Handlingen är ibland rätt spretig och det strös kring intrigen en del nonsens, som inte nödvändigtvis fyller någon större funktion. Ändå ramas allt snyggt in med dugliga effekter och överlag väldigt bra skådisar, vilka verkar ha kul ihop och ett härligt humör som smittar av sig. 


Ben Stiller som Larry är som Ben Stiller brukar vara och han är det bra. Han gör här några riktigt roliga och lagom larviga scener, bland annat mot sig själv då han likt Jake Gyllenhaal i ”Enemy” kör dubbla roller, varav den andre som fåordige neanderthalaren Laaa. 


Alla skämt går såklart inte hem, men mycket är roligt och karaktärerna lustiga och flera gånger älskvärda. Förutom Stiller spelas de av bland andra alltid lika sevärde - Ricky Gervais, Owen Wilson och Steve Coogan och jag finner framförallt nykomlingen Dan Stevens från ”Downton Abbey” som Sir Lancelot vara ett synnerligen komiskt nytillskott! Färgstarka Rebel Wilson hoppar in som lite kvinnlig fägring i en väldigt mansdominerad sammanslutning och är sin vana trogen förtjusande. Liksom är också Robin Williams (må magin för alltid leva vidare!) – som här med värme och värdighet spelar en något nedtonad Theodore Roosevelt. Att Williams i och med rollen och denna sevärda familjefilm för gott gör sorti från duken, är ett tragiskt faktum som till viss del kastar sin ledsna skugga över en annars lättsam upplevelse. 

”Natt på museet – Gravkammarens hemlighet” har inga ambitioner att vara svår, djup eller ens särskilt tankeväckande, men levererar likväl några smått rörande stunder som faktiskt känns. 


Dock är det ändå till sist de fartfyllt fnittriga och bitvis fyndiga ögonblicken man, som både stor och liten, minns och tar med sig efteråt. 

Jonna Vanhatalo Skribent