Miss Peregrines hem för besynnerliga barn (2016)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Jakes älskade farfar lämnar ett antal ledtrådar till ett mysterium som spänner över olika världar och tid, och leder Jake till en mystisk plats känd som "Miss Peregrines hem för besynnerliga barn". Mysteriet och faran blir tydligare när han lär sig mer om sina nya vänner och deras förmågor. Snart upptäcker han också vilka mäktiga fiender de har och inser att endast hans egen ”förmåga” kan rädda dem.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: MISS PEREGRINES HEM FöR BESYNNERLIGA BARN

Exakt vad man förväntar sig av dagens Tim Burton
"Miss Peregrines hem för besynnerliga barn" är fylld av visuella infall och funkar för stunden, men filmen saknar ett riktigt hjärta och är bortglömd i samma sekund som eftertexterna börjar rulla.
Om någon säger Tim Burton tänker jag direkt på en suddig effekt. En sådan där lite utsmetad överdesignad CGI-skapelse som rör sig för snabbt och utan tyngd, och som är för färgglad för sitt eget bästa. Men sedan träder hans tidigare filmer fram som genom en dimma, de filmer där han istället satte karaktärerna i centrum. "Edward Scissorhands", "Ed Wood", och "Sleepy Hollow", exempelvis. Sistnämnda kom för 17 år sedan. Det var i mina ögon kort sagt längesedan han var riktigt relevant som regissör (även om han har blixtrat till sedan dess), men med "Miss Peregrines hem för besynnerliga barn" fanns såklart ännu en möjlighet för en nystart. Så vad är det egentligen vi serveras?

Den unge Jake, spelad av Asa Buttefield, har under hela sin uppväxt fått höra underliga godnattsagor av sin morfar, och de har alla utspelat sig i och kring ett mystiskt barnhem. När en hemsk händelse skickar honom i riktning mot Wales och barnhemmet från sagorna finner han snabbt att det kanske inte bara var sagor han fått höra om, utan verklighet. 

Det ska sägas direkt; det tar för lång tid för handlingen att komma igång. På barnhemmet, som drivs av den excentriske Miss Peregrine, finns nämligen ett antal väldigt udda individer, som alla besitter speciella superkrafter, och varenda en av dem måste tydligen presenteras i detalj. Vi står liksom och stampar utan att komma någonvart, och själva mysteriet som Jake gett sig ut för att lösa hamnar ganska snabbt i baksätet när Burton istället låter fantasin löpa fritt med roliga kameralösningar, underliga kläder, färgsprakande scenerier, och allt annat som han älskar att fylla sina filmer med. 

Det är svårt att få några vidare varma känslor för några av karaktärerna, med undantag för "Emma", som kan sväva och styra över vinden och som spelas med genomgående ärlighet av Ella Purnell, och Miss Peregrine själv, som spelas av en sprallig Eva Green. Hon har dock en ganska undanskymd roll i sammhanget, trots namnet på filmen. Samuel L. Jackson spelar storskurken och förtjänar också ett omnämnande. Som vanligt levererar han när han får löpa linan ut, och han hjälps här också åt av en riktigt bra karaktärsdesign. Bäst är en scen där han sitter och smaskar på barnögon.   Asa Butterfields insats är tyvärr träig som en möbelbutik, och han lyckas inte lura mig för en sekund om att han gör något annat än att bara läsa sina repliker innantill. Tur att Tom Holland fick rollen som Spider-Man istället.

Men i övrigt är "Miss Peregrines hem för besynnerliga barn" inte dålig, utan bara ganska oinspirerad. Jag får inte känslan av att det finns något bultande hjärta bakom alla kugghjul, och även om det aldrig blir direkt tråkigt så blir det aldrig riktigt spännande eller roligt heller. Om du vet med dig att du brukar gilla den sentida Burton så för all del, ge filmen en chans, men om du som jag önskar dig en tillbakagång till gammal god form för goth-mästarn så finns det annat du kan lägga din tid på. Som Ransom Riggs bok som filmen är baserad på till exempel. Den vågar ta ut svängarna mer än filmen gör.
ETT VÄNTAT MÄSTERVERK SOM HAR ALLT MAN KAN FÖRVÄNTA SIG AV EN TIM BURTON FILM OCH LITE TILL.
Då jag för första gången hörde något om boken "Miss Peregrine's Home for Peculiar Children" som den då okände författaren Ransom Riggs hade skrivit så var det i sammanhanget att min favoritregissör Tim Burton var intresserad av att göra film av boken. Då jag till slut köpte boken så blev jag som helt uppslukad av den värld som utspelar sig i en tidsloop där tiden står still. Och vad jag dessutom upptäckte var att världen kändes som en värld tagen ur en Tim Burton film. Med andra ord är den här filmatiseringen som jag nu recenserar en dröm som har gått i uppfyllelse. Väntan har varit lång på alla de processer som inspelningen har genomgått. Då första trailern kom blev jag överlycklig trots att det märktes tydligt att radikala förändringar av bokens story hade gjorts av Tim Burton vilket jag spontant tyckte att var en fördel för berättelsen. Om jag hade rätt och den här filmen var värd all väntan ska jag komma in på strax. Men först lite om handlingen. Floridaynglingen Jacob Portman (Asa Butterfield) blir uppringd på sitt arbete där han extraknäcker i en snabbutik. Han får veta av en utomstående att hans farfar Abe (Terence Stamp) har haft stolligheter för sig igen. Det är vad allmänheten tror. Även Jacob själv börjar att tvivla på sin farfar som sedan när Jacob var liten har berättat mystiska berättelser om monster och besynnerliga barn som han har mött i sin ungdom under andra världskriget. Jacob börjar tro som alla andra att hans farfar börja att bli senildement eftersom de enda bevis för att berättelserna skulle vara sanna är gamla svartvita foton som skulle kunna vara fejkade. Men så händer något fasansfullt. Jacob åker efter samtalet hem till sin farfar som hittas död på platsen. Jacob ser en mystiskt man och en skräckinjagande varelse i närheten av sin farfars döda kropp. Han börjar tro att han själv också börjar bli galen. Hans farfar är dock inte helt död när Jacob finner honom. Innan dödsögonblicket hinner han uppmana Jacob att söka upp en mystisk ö utanför Whales. Jacobs psykolog uppmanar honom att åka dit för att om inte annat ha resan som ett sätt att gå vidare och verkligen ta farväl av sin farfar. När Jacob väl är på plats tillsammans med sin pappa så beger han sig ensam iväg och letar rätt på de gamla ruiner av det mystiska barnhem som hans farfar berättade om då han levde. Kort därpå möter han ett gäng besynnerliga barn som tar med honom in i sin tidsloop som utspelas under andra världskriget under samma dag som bomber faller över barnhemmet. Men dit hinner aldrig tiden att nå. Barnhemmet drivs nämligen av en mystisk kvinna som heter Miss Alma LeFay Perigrine (Eva Green) som har förmågan att förvandla sig till en pilgrimsfalk. Men framförallt har hon förmågan att vrida tillbaka klockan och skapa tidsloopar där tiden kan stå stilla i evighet. I en sådan loop finns det barnhem som Jacobs farfar har berättat om. Det är en fristad för personer med besynnerliga förmågor. Jacob blir fascinerad av denna parallella värld som trots hans tvivel faktiskt existerar. Men idyllen varar inte så länge. Till slut uppdagar sig hotet mot de besynnerliga barnens fristad. Barron (Samuel L. Jackson) och hans lakejer är ett gäng onda människor som vill använda sina krafter på fel sätt och dessutom genom att äta besynnerliga barns ögon få starkare besynnerliga krafter och få tillbaka sin mänsklighet som de blivit av med under ett experiment. Med sin armé av likasinnade och även ett gäng tentakelutrustade monster stör Barron friden och hoppet hänger plötsligt på Jacob att beskydda de besynnerliga barnen och deras värld på samma sätt som hans farfar en gång gjorde då Miss Peregrine kidnappas.Ska han lyckas eller ska de besynnerliga barnen och deras värld sluta att existera och vilket liv ska Jacob välja? Sitt tråkiga fantasilösa liv eller ett liv bland besynnerliga? Jag har läst i intervjuer om vad Tim Burton hade för avsikt med sin filmatisering och vilka delar av boken han ville belysa mest. När jag fick veta detta så struntade jag i alla eventuella kritiska tankar man kan ha om för mycket förändringar i filmadaptioner av kända böcker. Hans budskap som han ville belysa var nämligen att det här är ingen superhjältefilm. Jämförelsen har dykt upp i mina och många andras tankar att bokens story påminner lite om "X-Men" filmerna. Men så är det inte alls. Det är en story om barn med speciella förmågor. Men de använder inte sina förmågor i syftet att rädda världen som alla de filmer som gjorts i superhjälte genren. Barnen är outsiders med förmågor som mer är av den abnormala varianten. De ses mer som handikapp och defekter än som positiva egenskaper. Vanliga människor skulle nog istället se på barnen som freaks och bli rädda istället. Det vill Tim Burton belysa och lyckas också. Barnen använder bara sina förmågor som hjälpmedel att bevara sin fristad i den tidsloop de lever i och blandar sig inte med nutiden och de som lever där om de kan slippa. Burton tar tid på sig att berätta historien ordentligt i denna lite över 2 timmar långa film. Alla de elva barnen som vi får bekanta oss med får kort efter Eva Greens helt underbara gestaltning av titelkaraktären Miss Peregrine sig själva och sina besynnerliga förmågor presenterade. Detta är bra eftersom det gör att man precis som i boken lär sig att älska karaktärerna och på ett mer effektivt sätt dras in i denna besynnerliga värd. Vi får möta Fiona som kan påverka växters växande, Bronwyn som har en enorm styrka, Millard som är osynlig, Enoch som kan ge döda ting liv, Horace som kan projicera drömmar, två märkliga tvillingar, Claire som har en mun med sylvassa tänder i nacken, Hugh som har en bisvärm som lever i hans mage, Olive som kan frambringa eld med händerna och Emma Bloom som är lättare än luft och har skor gjorda av järn för att inte lyfta och sväva iväg ifrån Jordens yta. Och så har vi Jacob som känner sig något utanför i den här världen eftersom han kanske inte är besynnerlig. Dessa karaktärer känns precis som den typen av karaktärer Tim Burton har fascinerats av och gjort filmer om under större delen av sin karriär. Outsiders som lever i utkanten av samhället och har svårt för att hitta sin plats i gemenskapen. Det är sådana personer Tim Burton gillar att berätta om eftersom han förmodligen kan identifiera sig med dem. Mycket känns med andra ord igen ifrån de filmer vi gillar med Tim Burton. Skräckelement i stil med den man fick uppleva i "Sleepy Hollow" bjuds det på med Samuel L. Jacksons karaktär och hans ögonätande lakejer och deras tentakelförsedda bestar som kallas för Hollowgasts. De inslagen kan vara väldigt otäcka för de minsta barnen. Miljöerna runt barnhemmet påminner mycket om de vackra miljöerna i filmen "Edward Scissorhands". Och grundstoryn om en gammal man som berättar otroliga historier som ingen tror påminner om den story som präglar filmen "Big Fish". Filmatiseringen av boken "Miss Peregrine's Home for Peculiar Children" påminner därmed mer om Tim Burtons gamla filmer än vad den påminner om exempelvis "Charlie and the Chocolate Factory" och "Alice in Wonderland som Burton släppt ifrån sig på senare år. Det är en visuell resa till en vacker gotiskt värld man dras in i. Det finns vackra kontraster av mörker och färgglatt. 3D-effekterna är inget jag tänkte på. De glömmer man i vanlig ordning. Skulle effekterna vara fula så hade man nog observerat det. Det enda man tänker på gällande 3D och effekter är att undervattensscenerna är snygga, alla varelser ser realistiska ut och att den besynnerliga världen faktiskt blir något man tror på. Det allra snyggaste i filmen är Enochs dockor som får liv med gamla hederliga stop-motion effekter som Tim Burton sedan tidigare har blivit en mästare på. Det enda som saknas är Danny Elfmans vackra musik som brukar ge en extra krydda åt Burtons filmer. Men det är inget man hänger upp sig på. Magin kunde bara utökas lite med hans stämningsfulla musik. Även skådisarnas insatser bör nu nämnas. Asa Butterfield som spelar Jacob gör en bra prestation som den till synes vanliga Floridakillen som får uppleva otroliga saker. Det är han som skänker allvar åt historien som annars är kryddad med en lagom mängd humor. Han balanserar upp det hela bra då han spelar en karaktär som andra anser som galen, men som kanske inte är det. Ella Purnell som hans kärleksintresse Emma Bloom gör en skruvad typisk storögd Tim Burton karaktär. Det gör hon med bravur med tanke på att det är hennes första lite större huvudroll. Alla barnskådisarna står förövrigt i fokus. Jag orkar inte gå in på alla dem, men de är väldigt begåvade och det är för variationens skull i en Tim Burton film barn och inte vuxna som står i fokus. I skymundan hamnar Eva Green och Judi Dench. Eva Green är jätte bra som lärarinnan på skolan som stabiliserar upp den värld av besynnerlighet som barnen lever i. Med glimten i ögat gör hon en klockren gestaltning av Miss Peregrine som blir en slags mörk och gotisk Mary Poppins. Man blir verkligen glad av att se henne och hon själ showen i varje scen hon dyker upp i. Eva Green vill jag se i fler Tim Burton filmer i framtiden. Hon var helt underbar även i en betydligt elakare roll i Burtons "Dark Shadows" för några år sedan. Judi Dench får dessvärre inte så mycket utrymme i filmen. Men hon gör en bra gestaltning av en karaktär som har samma besynnerliga förmågor som Miss Peregrine. Glänsa får även Samuel L. Jackson göra i sin skurkroll. Det är när han får spela ut hela sitt register och kanske överdriva lite extra mycket som det blir bra. Hans karaktär är riktigt obehaglig och många barn skulle nog få mardrömmar av hans otäcka uppsyn iklädd kritvita ögon och sylvassa tänder i en för filmatiseringen påhittad karaktär som inte var med i boken. Och på tal om påhittad karaktär så är det en hel del som skiljer sig ifrån boken. Burton har ändrat på en hel del. Det såg man redan i trailern. Emma Bloom och Olive har exempelvis bytt förmågor i filmatiseringen. Barron och de andra skurkarna är inte med. Det har plockats en del ifrån alla tre böckerna i Peregrine trilogin och gett egenskaperna till skurkarna. Hollowgasts är varelser som finns i böckerna. Likaså ondskefulla människor med kritvita ögon. Det är bara deras bakgrund som har förändrats lite. Jag såg detta som positiva förändringar som tillhör Tim Burtons konstnärliga frihet som regissör. Dock kan det vara knepigt för en annan regissör att ta över och filmatisera de andra två böckerna i trilogin eftersom Burtons förändringar i sin filmatisering kommer att påverka en del händelser som sker lite annorlunda i böckerna. Men sammanfattningsvis så älskade jag filmen "Miss Peregrine's Home for Peculiar Children" och den visade sig vara det mästerverk jag hade hoppats på. Den var värd all väntan och jag gillade att Tim Burton tog risker genom att göra förändringar i storyn. Detta innebar att det inte blev en spoiler att jag har läst böckerna. Jag kan starkt rekommendera filmen till er som gillar filmer som utspelar sig i mystiska miljöer där besynnerliga saker sker. Precis som boken så liknar inte historien något annat vi har sett. Om man bortser ifrån att den har likheter med tidiga Tim Burton filmer. Men det är ju helt perfekt. Det är Burtons magi man vill uppleva och det får man. Så mina visdomsord är att ni som är insnöade på Poekmon Go borde ägna er åt något vettigt istället. Gå på bio och se "Miss Peregrine's Home for Peculiar Children" istället. Den spännande världen ger er mer än de där onödiga poängen som man får av att leta efter fejkdjur. Högsta möjliga betyg ger jag filmen i betyg. En femma av fem möjliga.
VISA FLER EXTERNA RECENSIONER +
Senaste kommentarer
Fab
Filmen var bra, men inte en av Tim Burtons bästa filmer. 
Synd bara att vi inte kan förväntas oss någon mer av hans gamla stil sedan "Edward Scissorhands". Stabil 3
Kalis
Härlig liten film av Tim Burton. Vi kan inte längre förvänta oss filmer i klass med ”Edward Scissorhands” och ”Big Fish” men han har faktiskt lyckats göra en sevärd film. Filmens story är riktigt fantastisk dock tycker jag nog att den skiljer sig lite för mycket från boken. Men jag ger filmen en stark 3/5
Lebowski
Detta var en riktig dussinfilm av Burton, inte på samma låga nivå som Sweeny Todd, Alice i Underlandet eller Kalle och Chokladfabriken, men inte så långt ifrån heller. Och ändå finns ju de flesta ingredienser där för en bra Burtonfilm: den gotiska stilen sitter som en smäck, monstrena är ganska kusliga, Eva Green gör sig alltid bra, Samuel L. Jackson gör en smårolig skurkroll. Men det stoppar där, det blir inget nytt. Två av fem möjliga.
Visa fler (9)

Veckans populära filmer

Visa fler