House of Tolerance 2011

Det är inte lätt att vara hora. På film förfaller man antingen i knarkträsket eller räddas av Richard Gere, om man är kvinna det vill säga. men det är man ju nästan alltid uteslutande som prostituerad (tydligen). Förr i tiden fick de åtminstone dricka champagne och ha tjusiga klänningar men ändå misshandlas de både psykiskt och fysiskt av sina rika, perverterade kunder.

I filmens inledning i slutet av 1800-talet berättar en av kvinnorna om en dröm hon haft om en kund, varpå han binder fast henne och skär henne i ansiktet, vilket lämnar ohyggliga ärr. En annan tipsas av en kund att läsa en bok som jämför prostituerades hjärnor med kriminella. Och en skickas dit av sina föräldrar som 17-åring, med stora drömmar om att bli en av kvinnorna på bordellen.

Mycket mer handling än så blir det inte. Vi får korta inblickar i kvinnornas vardag, hos vissa mer än andra. Så småningom blir det ekonomiskt knapert och bordellmamman tvingas sälja flera prostituerade. Vissa har problem med sjukdomar, drogmissbruk och åldersnoja. Kvinnan med ärren blir bordellhusets tysta samvete som med sin tragiska blick och föraktade anlete följer sina väninnors öden. Hon får efter ett tag visas upp som freak på en tillställning hos några perverterade rika.

Om budskapet är att dåtidens horor också hade det illa ställt är det väl tydligt framfört men lite insparkandet av en öppen dörr. Kvinnornas öden är ofta fängslande och gripande men vi lär inte känna någon av dem ordentligt och man skrapar bara lätt på ytan. Däremot lämnas plats för en del pretentiösa inslag i form av konstnärliga effekter och djupa repliker, för att inte nämna en ganska onödig och fånig epilog med övertydlig metafor.

Allt är dock väldigt snyggt. Här har man satsat ordentligt på scenografi och kostym, och ger en nästan äckligt stilren bild av tidigt 1900-tal. Varför man valt att tonsätta den med 70-talsrockballader är upp till analys men känns knappast motiverat. Spel och regi är finkänsligt och ärofyllt framfört. Hantverket går aldrig att ifrågasätta men jag önskar jag hade mer anledning att bry mig.

I en scen skämtar kvinnorna om att de skulle vilja ha en manlig bordell där de fick utnyttja unga pojkslynglar men att det inte skulle fungera i längden då kvinnor inte kan agera som män. Men nog vore det mer intressant än ännu en tragisk film om utnyttjade kvinnor.