Jurassic World: Dominion 2022

Jurassic World: Dominion poster

Synopsis

"Jurassic World: Dominion" utspelar sig fyra år efter att Isla Nublar förstörts. Dinosaurier lever nu – och jagar – i människors närhet över hela världen. Denna bräckliga balans kommer att omforma framtiden och avgöra, en gång för alla, om människor kommer att förbli de främsta rovdjuren på den planet som de nu delar med historiens mest skrämmande varelser.
Ditt betyg
2.5 av 56 användare
Logga in för att se betyg av de du följer

Info

Originaltitel
Jurassic World: Dominion
Biopremiär
9 juni 2022
DVD-premiär
24 oktober 2022
Digitalpremiär
10 oktober 2022
Språk
Engelska
Land
USA
Distributör
Universal Pictures
Ålder
11 år
Längd

Recensent

Alexander Kardelo

8 juni 2022 | 21:00

Nostalgifest utan bett

Inte så nytänkande som man kunde hoppats på, men nostalgifaktorn är hög när "Jurassic World Dominion" avslutar filmserien. Colin Trevorrow siktar på att upprepa matinékänslan hos de gamla Spielberg-äventyr som han och många av oss växt upp med. Håll ut genom lite fånerier - sista timmen är kul popcornunderhållning.
Ända sedan Spielberg lät en T-Rex traska runt på gatorna i San Diego i ”The Lost World” från 1997 har jag längtat efter den här filmen. En ”Jurassic Park”-uppföljare där lösa dinosaurier fick härja fritt i vår moderna värld och interagera med (läs: käka upp) vanliga människor? Låter som en våt creature feature-dröm!
 
Så det är med viss besvikelse jag får rapportera att ”Jurassic World: Dominion” inte levererar det globala kaos som vi kanske hoppades på. Man kunde definitivt dra konceptet längre - en halvtimme av monsterjakt på Malta är det enda internationella inslaget i en äventyrsthriller som annars trampar i gamla och trygga spår. Inget fel visserligen i att ge fansen vad de alltid velat ha, men jag känner att en del av potentialen i denna ”episka final” har gått förlorad.
 
Några snabba nyhetsklipp i början summerar vad som hänt sen parken föll i ”Jurassic World: Fallen Kingdom”. Djur som varit utdöda i 65 miljoner år sprids nu över USA och världen och skapar tråkig stämning. Och snart blir Owen (Chris Pratt) och Claire (Bryce Dallas Howard) inblandade i intriger med tjuvjägare och kidnappningar, vilket leder dem ut på äventyr utomlands. Parallellt återser vi doktor Ellie Sattler (Laura Dern) och arkeologen Alan Grant (Sam Neill), tillsammans för första gången sedan ”Jurassic Park III”, som undersöker... en invasion av jättelika gräshoppor. (För att raptors på rymmen inte är nog med bekymmer för världen?)
 
Jag älskar "Jurassic Park"-filmerna, som så många andra filmnördar från Spielberg-generationen säkert också gör. Ettan har för alltid en speciell plats i mitt hjärta. En hänförande bioupplevelse som formade min barndom, och nånstans har jag hoppats på att hitta en glimt av den magin igen sen dess.
 
Därför blir man så frustrerad när filmskaparna gång på gång gör märkliga val som för in "Dominion" på ointressanta spår. Kommer ni ihåg den klonade flickan i förra filmen, en sido-plot som absolut ingen brydde sig om? Hon får en ännu större roll här, som för att validera att ”Fallen Kingdom” är en viktig del av denna franchise och inte en stinkande hög med Triceratops-skit.
 
När man inte är för upptagen med genetiskt modifierade insekter eller tween-kloner med identitetskris och trotsig attityd så finns här trots allt en del hyfsad popcornunderhållning.
 
Det är särskilt i sista timmen som ”Jurassic World Dominion” hittar formen. Ironiskt nog så handlar det återigen om en överlevnadskamp med en grupp människor instängda i ett dödligt naturreservat där inga säkerhetssystem går att lita på. Men varför ändra ett vinnarkoncept? Här blir det stämningsfullt matinéäventyr, i labyrintlika grottor och genom mörka skogar där diverse monster lurar runt varje hörn. En T-Rex här, en Giganotosaurus där. Det är ändå den typen av action och spänning som visat sig vara den här filmseriens starkaste och mest kittlande ingrediens i nära 30 år.
 
Många påskägg väntar när hela Jurassic-säcken knyts ihop efter sex filmer. En del kommer i form av visuella detaljer, ibland så diskreta att bara inbitna fans snappar upp dem, andra är repliker vi minns från förr. För oss gamla nördar är höjdpunkten att återse originaltrion tillsammans på vita duken, där speciellt Jeff Goldblums sarkastiska kommentarer livar upp stämningen.
 
Ett nytt tillskott värt att nämna är piloten Kayla (DeWanda Wise), en tuff donna som påminner om Indiana Jones eller Han Solo, och bara ber och bönar om att få spela huvudrollen i en egen film. Samtidigt påminns man om att Chris Pratt eller Bryce Dallas Howards rollfigurer helt enkelt är rätt bleka, när de ställs bredvid filmikoner och fasliga monster.
 
Det finns både gott och mindre gott att säga om "Jurassic World Dominion". Publiken kan vara trygg med att de vet vad de får. Likt i första "Jurassic World" (2015) försöker regissören Colin Trevorrow kopiera Spielbergs framgångsrecept och väcker nostalgiska känslor till liv. Han kunde dock gärna vågat gå hela vägen och ta franchisen in på ny mark.
 
Men vad Spielberg fixar och Trevorrow missar är att hitta en emotionell kärna. Här finns inget hjärta eller själ, och filmen känns lite som en klon. Ett Frankensteins monster byggt av bitar från tidigare "Jurassic"-filmer löst hopsydda till en helhet som kämpar för att stå på egna ben. Och det är som sagt med viss besvikelse jag lämnar biosalongen, 29 år efter första "Jurassic Park"-filmen. Den där barndomsmagin, den får man bara uppleva en gång.
| 8 juni 2022 21:00 |
Skriv din recension
Vad tyckte du?
Användarrecensioner (4)
2
Den svagare filmen i Jurassic serien. Tyckte att man har haft svårt att göra uppföljare på Jurassic Park/World seiren första har varit bra men sedan funkar det inte riktigt och den här är inget undantag trots en bra skådespelareassemble så funkar inte storyn och filmen känns stundtals ganska krystad och blir aldrig riktigt spännandeellerfängslande.
Läs mer
5
Pandemin har låtit oss vänta i ett helt år på att få se filmen “Jurassic World: Dominion”. Men nu blev det äntligen dags för den mycket efterlängtade biopremiären. Jag har sett filmen och ska nu med denna recension berätta vad jag tyckte. Men först lite om handlingen. Fyra år efter att ön Isla Nublar har förstörts lever och jagar nu dinosaurier i människors närhet över hela världen. Denna bräckliga balans kommer att omforma framtiden och avgöra, en gång för alla, om människor kommer att förbli de främsta rovdjuren på den planet som de nu delar med historiens mest skrämmande varelser. Mina förväntningar på “Jurassic World: Dominion” var skyhöga. Filmen “Jurassic Park” som den här franchisen öppnades med år 1993 är en oförglömlig klassiker. Den filmen gav oss för första gången välgjorda och realistiska dinosaurier som integrerade med människor. Och filmen var även ett av de första biobesöken ifrån barndomen som jag minns. Två halvlyckade uppföljare dök några år senare. Ingen av dem lyckades riktigt uppnå samma kvalité som första filmen. Men år 2015 fick filmserien en form av nystart med filmen “Jurassic World”. Den filmen visade sig ha en ny vinkel som bevarade det gamla och ändå lade till en ny prägel. Det nya som var bra var framförallt att tekniken ha gått framåt så att dinosaurierna fick mer karaktär och såg mer realistiska ut. Samt så fick man lära känna Velociraptorn Blue som en av filmens huvudkaraktärer hade lyckats träna och få ett starkt band med. Den relationen mellan människa och ett livsfarligt rovdjur var spännande att följa och den fick lite mer djup i uppföljaren “Jurassic World: Fallen Kingdom”. När vi nu i den avslutande filmen tas in i handlingen några år efter den filmen så hamnar just den delen av historien lite i bakgrunden tyvärr. Så det är den enda minimala besvikelsen jag fick av att se “Jurassic World: Dominion”. Men i övrigt var jag väldigt nöjd. De föregående filmerna har byggt upp spänningen kring att man ska få se hur världen skulle se ut om dinosaurier lever sida vid sida helt fria och dela världen med oss människor. Och när vi äntligen får uppleva det så sparas det inte på krutet. Vi får såväl se vackra scener med fredliga växtätande dinosaurier som läskiga scener där köttätande dinosaurier lurar bakom varje hörn. Miljöerna i urtidsliknande skogar och mörka grottor gör det hela visuellt vackert. Nostalgiådran utnyttjas också mycket i den filmen utan att överanvändas för mycket. Det finns små dolda easter eggs för de allra mest insatta Jurassic Park nördarna. Samt dyker Jeff Goldblum, Laura Dern och Sam Neill upp i sina ikoniska roller ifrån den allra fösta filmen. Dessa tre karaktärer integrerar bra med de nya karaktärerna spelade av Bryce Dallas Howard och Chris Pratt. De gamla och de nya karaktärerna får först sina parallella berättelser berättade och sedan sammanflätas deras öden i slutet och detta görs på ett mycket effektivt sätt. Alla skådespelarna i gänget gör ett strålande jobb. Sammanfattningsvis så får man allt man förväntar sig av “Jurassic World: Dominon”. Den är en mäktig avslutning på den filmserie man växte upp med och som skapade passionen för film. Den lockar verkligen fram den känsla man hade som tolvåring i biografen på ett av de första biobesöken. Allt nystas ut och knyts ihop på ett bra sätt. Jag fick allt vad jag önskade mig och lite till av filmen. Så jag kan inte annat än att ge filmen 5/5 i betyg.
Läs mer
1
Svagaste filmen i hela serien, tycker jag. Tunt och dåligt manus som ger oss för många och för dåligt underbyggda karaktärer. För mycket forcerade situationer som inte känns naturliga eller organiska i sin egen miljö. Situationer som förväntar sig en payoff utan att först bygga upp den grund som krävs. Riktigt usel "comedic timing", dåliga skådespelarinsatser, för glättiga och onynaserade/otrovärdiga karaktärer, skrattretande dålig dialog, osv. Jag tänkte att SVT var hårda som gav den en etta men det var inte så fel ändå. Såg den på Imax - så upplevelsen i sig var det inget fel på. Vissa segment var spännande men det motverkas rätt effektivt när man två sekunder senare himlar runt ögonen i sina hålor när en karaktär levererar en helt malplacerad replik. Trist avslutning som får mig att känna vissa Transformers-filmer kokat soppa på en spik (filmspektakelupplevelsemässigt) på bättre sätt. Stark etta. Eller bara etta. Oklart.
Läs mer
Visa fler