Jim & Andy: The Great Beyond 2017

Dokumentär
USA
94 MIN
Engelska
Jim & Andy: The Great Beyond poster

Synopsis

En inblick bakom kulisserna på filmen "Man on the Moon", där Jim Carrey tog sig an rollen som komikern Andy Kaufman.
Ditt betyg
3.9 av 27 användare
Logga in för att se betyg av de du följer
Logga in så gissar vi ditt betyg

Info

Originaltitel
Jim & Andy: The Great Beyond - The Story of Jim Carrey & Andy Kaufman Featuring a Very Special, Contractually Obligated Mention of Tony Clifton
Digitalpremiär
17 november 2017
Språk
Engelska
Land
USA
Distributör
Netflix
Längd

Recensent

Jonna Vanhatalo

11 september 2017 | 13:00

En innerlig Jim Carrey får mig att gråta

Detta är en förvånansvärt berörande dokumentärfilm om de två lysande komikerna Jim Carrey och Andy Kaufman. Filmen växlar mellan aldrig förr publicerat behind the scenes-material från inspelningen av Milos Formans film ”Man on The Moon” och djupsinniga intervjuer med Jim Carrey själv. Det är otroligt gripande, väldigt roligt emellanåt, men framförallt tänkvärt i efterhand.
Andy Kaufman var den gränslöst tokige, men känslige komikern och perfomance artisten som roade och oroade i tv och på scenen från början av 70-talet ända fram till hans alldeles för tidiga bortgång i cancer 1984. Detta är en hyllning till honom men också till humorn och samtidigt en påminnelse om dess alltid närvarande baksida.
 
Han är inte riktigt klok den där Jim Carrey heller, kan man lätt tycka när man ser honom köra på i shower och filmer, detsamma gäller inledningsvis när man får se snuttar av bakom kameran-klippen från ”Man on the Moon” - inspelningen när han på heltid verkligen var Andy Kaufman och emellanåt dennes burduse alter ego Tony Clifton. Det gränsar absolut till galenskap, men blir samtidigt väldigt rörande men också intressant att se så här ett antal år senare i backspegeln, framförallt med Carreys filosofiska funderingar som ackompanjemang.
 
Han gick möjligen stundvis lite för långt, men det är hela vägen underhållande, lättsamt upprörande förvisso med, fast ändå slutligen otroligt fint och gripande. Och när man i ett par sekvenser får se vilken katarsis filminspelningen och Jims gestaltande av Andy, verkar ha inneburit för den efterlevande Kaufman-familjen, liksom för hans vänner, värmer det hjärtat enormt.
 
Jim Carrey är ett komiskt geni, den bäst betalde i sin tid och han brukar få mig att skratta hysteriskt och högt, men i denna dokumentär pratar han så innerligt om sin uppväxt, sin längtan efter kärlek och bekräftelse oh önskan att få andra att må bra, men också om en ständig längtan bort från sig själv att jag faktiskt fäller några tårar. Det verkar vara en väldigt uppriktig och eftertänksam Jim Carrey som kommit till insikt eller är på väg att göra det. Jag kan ju såklart inte veta om så är fallet, men det jag ser och hör känns aldrig påklistrat eller påhittat, bara väldigt hjärtligt och äkta. Hans reflekterande utgår såklart från honom själv och handlar inte om att övertyga någon annan. Han bara redogör för sina funderingar på tillvaron när man till synes har allt fast ändå inte är nöjd.
 
”Jim and Andy: The Great Beyond – The Story of Jim Carrey & Andy Kaufman Featuring a Very Special, Contractually Obligated Mention of Tony Clifton” är en dokumentärfilm med ett väldigt mycket större djup än man vid en första anblick anar. Det blir en insyn i inte bara en krävande kreativ process och ett rotande i två briljanta men svårmodiga sinnen, det handlar även om universella ämnen som livet, lyckan och acceptans.
Jag ser en film om två galna komiker, men börjar gråta och lär mig slutligen något om mig själv och det är en väldigt mäktigt känsla.
| 11 september 2017 13:00 |
Skriv din recension
Vad tyckte du?
Användarrecensioner (1)
5
Nu ska jag göra något för mig så ovanligt som att recensera en dokumentärfilm.Det är inget jag gjort förut. Men jag känner ett måste. Jag har nämligen sett dokumentären "Jim & Andy: The Great Beyond". Den handlar om min favoritskådis Jim Carrey och hans väldigt säregna arbete med filmen Man on the moon" som råkar vara en av mina absoluta favoritfilmer. Filmen har präglat mitt liv på så många plan. Så jag måste bara recensera denna dokumentärfilm även om den tillhör en genre jag aldrig tidigare recenserat. Men först ska jag i lite korta drag berätta lite om dokumentärens handling. En inblick bakom kulisserna på filmen "Man on the Moon", där Jim Carrey tog sig an rollen som komikern Andy Kaufman och gjorde det i sådan omfattning att han var rollen även då kameran var avstängd. Samt en inblick i Jim Carreys liv och karriär. Denna lilla dokumentär som vi enbart fick se på Netflix i Sverige har varit efterlängtad av mig sedan jag hörde om den för fösta gången. Jag har bara hört rykten och läst tidningsrubriker om den galna inspelningen av "Man on the mooon" och varit lite besviken på det väldigt begränsade extramaterial som släpptes på dvd-skivan 1999 då filmen kom ut. Anledningen till att detta aldrig tidigare visade material inte fanns tillgängligt för allmänheten var att vi inte skulle få intrycket av att Jim Carrey var en skitstövel. Det låg nämligen till så att Jim Carrey var karaktären Andy Kaufman även när inte kameran rullade och därmed betedde han sig som Andy Kaufman under hela inspelningen. Kaufmans beteende kan av utomstående ha uppfattats som väldigt provocerande. Men år 2017 blev alltså året då filmskaparna tyckte att världen var mogen för att få ta del av allt inspelade material ifrån inspelningen av filmen "Man on the moon". Och det var verkligen spännande att se hur Jim Carrey helt bytte personlighet och var Andy Kaufman. Skådespelare som kände Andy och hade spelat emot honom, anhöriga osv. berättade att det kändes som att den i lungcancer bortgångne komikern Andy Kaufman hade återuppstått ur graven. Jag hade som sagt vagt hört om hur djupt Jim Carrey gått in i karaktären. Men att det var så bokstavligt talat och sant hade jag aldrig kunna tro. Precis som med filmen "Man on the moon" så visste man inte vad som verkligen var på riktigt och vad som inte var det. Det var sådan han var Andy Kafman. Man visste aldrig vad som var på riktigt eller bara ett skämt i Kaufmans liv. Till och med när han dog i lungcancer så trodde många att det var ett skämt och att han skulle överraska oss en dag att han faktiskt inte har varit död i alla år. Men det har han alltså varit. Däremot kändes det som att hans ande gick in i Jim Carreys kropp under inspelningen. Jag har imponerats av just den där grejen att Andy Kaufman med små medel kunde överraska och utan att egentligen vara direkt rolig ändå trollbinda publiken med sin säregna komik. Andy levde mycket efter mottot att det viktigaste för honom är att hans humor roade honom själv. Om andra tyckte att han är rolig såg han bara som en bonus. Det där revolutionära och genialiska tankesättet som komiker har även präglat mig med min humor. Jag hade drömmar om att bli komiker i yngre år och hade Jim Carrey som min förebild. Jag förverkligade tyvärr inte den drömmen. Men på gott och ont har jag försökt köra med samma motto i min humor i statusar och bildtexter i sociala medier som numera är ett forum där man kan nå ut till hela världen. Men precis som i Andys fall så är det många gånger som folk mer blir oroade än roade av min humor. Man får alltså ta del av hur Jim Carrey kliver in i karaktären under filmen och bakom kulisserna. Det är så fascinerande. Som Jim Carrey uttrycker det själv i dokumentären så känns filmen "Man on the moon" mer som bakom kulisserna och det som skett bakom kameran känns mer som filmen. Så är det verkligen. Händelser upprepades i verkligheten och skapade samma rubriker i tidningarna som på Andy Kaufmans tid. Inte minst det grollet som var mellan brottaren Jerry Lawler och Andy. Kaufman valde att ge sig in på området brottning och bara brottas emot kvinnor. När han sedan till slut möter Jerry Lawler i ringen så leder detta till en nackskada. Det här påstås ha skett även under inspelningen av "Man on the moon". Man får se skeendet under inspelningen och höra om rubrikerna. Och även denna gång vet man inte om det hela är fejk eller på riktigt. Jag väljer att tro på allt eftersom jag tycker att är så häftigt att historien upprepades. Jag beundrar också Jim Carrey för den förvandling han gick igenom. Han berättade att Andy kom till honom och satt på hans axlar under hela inspelningen. När filminspelningen sen var över så hade Jim svårt att hitta tillbaka till sig själv och var under en period omedveten om vem han var. Han blev deprimerad och tyckte inte alls om att komma tillbaks ifrån den semester han hade haft ifrån sig själv. Som det inbitna och osvikliga Jim Carrey fan som jag är så fanns det en massa annat hans svåra barndom och hans ständiga längtan efter att gör sin far stolt. När han beskrev sin far så var det med en sådan känslosam öppenhet att jag nästan fick tårar i ögonen. Man fick även en inblick i hur han jobbat med sina tidigare roller. Komikerrutinen beskrev han lite som Dr. Jekyll and Mr. Hyde. Han släpper lös sin inre Hyde som gör galna saker. I mer seriösa filmer så har han även hämtat ifrån sig själv. I "The Truman Show" levde han i sin lilla bubbla och gick in i karaktären och den lilla bubbla som fejksamhället Seahaven i den filmen var. När han sedan gjorde filmen "Eternal Sunshine of the Spotless mind" så var hans hjärta krossat och det tog han med i sin nedstämda karaktär. Sammanfattningsvis så jag älskade den här dokumentärfilmen. Man fick nu helhetsbilden kring den skandalomsusade inspelningen av Milos Forman filmen "Man on the moon". Med humor och värme fick man följa denna process samtidigt som en allvarlig och skäggig Jim Carrey berättade om upplevelsen. Att han man fick veta lite om hur han generellt arbetar med roller och att han öppnade sig lite och visade lite av den djupa och tänkande person han verkar vara privat var också något jag tyckte om med filmen. Fascinerande var det också att få ta del av vad som händer med en skådespelare psykiskt då han går in så gigantiskt djupt i sin karaktär. Högsta möjliga betyg får filmen "Jim & Andy: The Great Beyond" av mig i betyg. Alltså 5 av 5.
Läs mer
Andra kritiker
Det finns inga andra kritiker ännu