Andy Kaufman var den gränslöst tokige, men känslige komikern och perfomance artisten som roade och oroade i tv och på scenen från början av 70-talet ända fram till hans alldeles för tidiga bortgång i cancer 1984. Detta är en hyllning till honom men också till humorn och samtidigt en påminnelse om dess alltid närvarande baksida.
Han är inte riktigt klok den där Jim Carrey heller, kan man lätt tycka när man ser honom köra på i shower och filmer, detsamma gäller inledningsvis när man får se snuttar av bakom kameran-klippen från ”Man on the Moon” – inspelningen när han på heltid verkligen var Andy Kaufman och emellanåt dennes burduse alter ego Tony Clifton. Det gränsar absolut till galenskap, men blir samtidigt väldigt rörande men också intressant att se så här ett antal år senare i backspegeln, framförallt med Carreys filosofiska funderingar som ackompanjemang.
Han gick möjligen stundvis lite för långt, men det är hela vägen underhållande, lättsamt upprörande förvisso med, fast ändå slutligen otroligt fint och gripande. Och när man i ett par sekvenser får se vilken katarsis filminspelningen och Jims gestaltande av Andy, verkar ha inneburit för den efterlevande Kaufman-familjen, liksom för hans vänner, värmer det hjärtat enormt.
Jim Carrey är ett komiskt geni, den bäst betalde i sin tid och han brukar få mig att skratta hysteriskt och högt, men i denna dokumentär pratar han så innerligt om sin uppväxt, sin längtan efter kärlek och bekräftelse oh önskan att få andra att må bra, men också om en ständig längtan bort från sig själv att jag faktiskt fäller några tårar. Det verkar vara en väldigt uppriktig och eftertänksam Jim Carrey som kommit till insikt eller är på väg att göra det. Jag kan ju såklart inte veta om så är fallet, men det jag ser och hör känns aldrig påklistrat eller påhittat, bara väldigt hjärtligt och äkta. Hans reflekterande utgår såklart från honom själv och handlar inte om att övertyga någon annan. Han bara redogör för sina funderingar på tillvaron när man till synes har allt fast ändå inte är nöjd.
”Jim and Andy: The Great Beyond – The Story of Jim Carrey & Andy Kaufman Featuring a Very Special, Contractually Obligated Mention of Tony Clifton” är en dokumentärfilm med ett väldigt mycket större djup än man vid en första anblick anar. Det blir en insyn i inte bara en krävande kreativ process och ett rotande i två briljanta men svårmodiga sinnen, det handlar även om universella ämnen som livet, lyckan och acceptans.
Jag ser en film om två galna komiker, men börjar gråta och lär mig slutligen något om mig själv och det är en väldigt mäktigt känsla.