House at the End of the Street (2012)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
En mor och dotter flyttar till en ny stad, och blir grannar med huset där en ung flicka mördade sina föräldrar. När dottern blir vän med sonen som överlevde, märker hon att historien är långt ifrån över…
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: HOUSE AT THE END OF THE STREET

Överansträngd och förutsägbar
Det blir aldrig riktigt spännande, vilket är ett allvarligt problem när filmen vi pratar om är en thriller, ja rysare till och med enligt förhandsbeskrivningen. För många outvecklade små sidointriger stör mest och även om det finns ett rätt intressant upplägg i botten döljs den av förutsägbar handling och ologiska vändningar.

En mamma och en dotter flyttar från Chicago ut i skogen. Längst in. Såklart.

I grannhuset har två brutala mord begåtts. Såklart. 
Kvar i huset bor den av övriga samhället utfryste och allmänt missförstådde sonen till det mördade paret och såklart blir unga Elissa intresserad av sorgsne och oändligt missförstådde Ryan, vilket rödvinspimplande läkarmamman inte gillar.

Jennifer Lawrence är en ruskigt begåvad skådespelerska, vilket hon främst visar prov på i andra (bättre) filmer, men också i denna gör hon tjejen från stan väldigt trovärdigt (om det inte vore för några ej helt övertygande uttryck som jag väljer att skylla på det bristfälliga manuset). Elisabeth Shue som hennes mamma är även hon riktigt bra och några stunder glimtar det till och känslan efteråt är att deras samspel hade kunnat lyfta den här historien om bara manuset hade tillåtit det. Istället förblir den potentiellt intressanta och uppenbarligen rätt trassliga (såklart) mor- och dotterrelationen bara en transportsträcka till något annat mycket sämre. 
Manuset lämnar verkligen en hel del övrigt att önska. Repliker känns krystade och i princip alla bifigurer är tunna som pappdockor, samtidigt som handlingen svänger rätt friskt åt alla möjliga och ologiska håll. 
Vid det här laget är jag också grundligt trött på vita trånga linnen som bärs av unga kvinnor så fort det vankas rysligheter, för att inte tala om den lilla illasittande sidennegligén som mamman i en scen har på sig när hon ensam vilar i sängen. Gäsp.

Stilen och kameraföringen är rätt obestämdbar och i en sekvens påminner plötsligt redigeringen av något man vanligtvis ser i musikvideos, för att sedan rätt vad det är återgå till något annat. 
Antydningar om rätt mycket finns och man väntar på fortsättningar som inte kommer medan nya kortsiktiga funderingar dyker upp som aldrig heller de får svar. Varför bryr sig till exempel polismannen Weaver så om den enslige killen? Och varför hatar alla honom egentligen? För att hans syster mördade hans föräldrar..?

Skådespeleriet är det som sagt inget fel på och twisten i slutet är, ifall man inte redan räknat ut det, lite rafflande fastän alltså inte direkt överraskande. De avslutande, obligatoriska katt-och-råtta-jaktscenerna i mörkret får mig visserligen att spänna skinkorna och studsa till en aning, men överdosen av ansträngningarna och klichéerna som radas upp blir på sina håll närmast skrattretande vilket inte räddas av vita linnen och några lätta och förutsägbara hopp i soffan.

Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
Det finns inga externa recensioner ännu. Lägg till den första!
Senaste kommentarer
Ruben
Riktig skitfilm detta!
Stoffe B
Den är på tok för lite skrämmande för vara skräck och på tok för lite spännande för vara thriller!

 Jennifer Lawrance tror jag har en dunderframtid till mötes som skådis, men detta är inte något av hennes bästa filmer.

1 pinne av 5!
Gomer Pyle
Jösses Amalia vad dåligt det här var....ett idiotiskt manus fullt med brister....1/5
Visa fler (18)

Veckans populära filmer

Visa fler