In the Heart of the Sea (2015)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Sann historia om en valfångare som blev förföljd och attackerad av en val, med det förödande resultatet att besättningen rapporterades saknade i 90 dagar.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: IN THE HEART OF THE SEA

Dramatisk yta utan djup
Ron Howard vill ta andan ur oss med ett saltstänkt, meta-litterärt matinéäventyr som dränker sin publik i överdådig scenografi och hissnande effekter. I den processen tycks han ha glömt bort skådespelarna helt och hållet.
I en intervju nyligen motiverade Howard beslutet att låta filmens simmande antagonist bestå helt och hållet av CGI-effekter genom att hänvisa till biopublikens inbyggda skepsis: Ingen skulle bli övertygad av en fysisk valmodell. Det är ett märkligt resonemang, men med facit i hand är den datoranimerade kaskelotten i ”In The Heart of The Sea” faktiskt mer övertygande än de flesta av sina mänskliga medspelare. 

Det rör sig alltså här om den ilskna kaskelott som fick stå som modell till valen i Herman Melvilles romanklassiker ”Moby Dick”. År 1820 sänktes valfångstskeppet Essex under pågående jakt och den överlevande besättningen utelämnades till ett nittio dagar långt skeppsbrott. Detta skedde i verkligheten. I filmen söker Melville upp en av skeppspojkarna – nu en gammal man i Brendan Gleesons skepnad – från Essex för att få ta del av historien, som han hoppas kunna omvandla till litterärt sprängstoff. Gleesons gamla sjöbjörn grymtar och trilskas men redogör strax motvilligt för den ohyggliga upplevelsen. Om han hade låtit bli hade vi blivit besparade mycket styltig dialog och många svajiga skådespelarinsatser. 

”In The Heart of The Sea” är närmast överambitiös rent tekniskt, med ett storslaget, sepiadrypande foto och snubbigt påkostade actionsekvenser som för all del är medryckande. När det gäller andra insatser i filmen är det lättare att hålla igen med lovorden. Nästan ingen skådespelare kommer undan med hedern i behåll, och Chris Hemsworth och Cillian Murphys beslut att svälta sig själva till mänskliga skelett för att göra sina skeppsbrutna rollfigurer rättvisa måste i efterhand kännas dyrköpt. Howard skadeskjuter sin hoppfulla box office-skuta ytterligare genom att inte heller i tid ge åskådaren chans att investera känslomässigt i karaktärerna. En scen där fyra utsvultna män i en livbåt drar lott om vem som ska skjuta sig själv och överlämna sitt kadaver åt de andra har ju alla förutsättningar att bli gripande – förutsatt att man som åskådare bryr sig om dem överhuvudtaget.

Det är ett havsdrama med en tjusig yta men utan något djup alls. ”In The Heart of The Sea” sjunker kanske inte som en sten, men den slaknar med seglen och halvförliser i ett lojt guppande långt innan det är dags för Chris Hemsworths barske förstestyrman att spänna blicken i havsmonstret inför slutuppgörelsen.

I det läget har jag börjat hålla på valen. Den verkar vara den enda som har fått personregi. 
EN ALLT FÖR OFTA LIKADANT SKILDRAD HAVSHISTORIA SOM SKULLE HA TJÄNAT PÅ FLER UNDERVATTENSSCENER.
Nu har jag påbörjat mitt bioår 2016. Ron Howards verklighetsbaserade äventyrsfilm "In the Heart of the Sea" fick inleda det här här filmåret. Nu ska jag med denna filmrecension berätta vad jag tyckte. Men först lite om handlingen. Historien bygger på den sanna historien om valskeppet Essex som vintern 1820 attackeras av en enorm val med ett närmast mänskligt hämndbegär. Det var denna händelse som inspirerade till boken om Moby Dick. Filmen avslöjar vad som hände efter den ödesdigra attacken. Hur besättningen ledd av förste styrman Owen Chase (Chris Hemsworth) gav sig ut på en skräckfylld resa ut på havet. Där fick de möta fasor som tvingade dem till diverse otänkbara metoder för att överleva. Det hela börjar i vanlig ordning med en förste styrman (Chris Hemsworth) som vill gå upp sig i karriären och vara kapten över ett stort skepp. Han gapar efter för mycket och vill vara förste kapten över det dyra skeppet. Han har en gravid hustru som han lämnar till ett otåligt väntande på land då han ger sig ut på havet på sin ödesdigra resa. Den här historien känner vi igen ifrån allt för många filmer. Så uppbyggnaden är inget direkt unikt. Stanna hemma hos din fru och nöj dig med det lilla ska vi tänka. Sedan ska vi introduceras lite för länge med besättningen på skeppet Essex. Då det hela börjar med att besättningen för första gången får se en kaskelotvals bekanta stjärtfena sticka upp ibland vågorna så har man hunnit gäspa och blivit underhållen av ett gäng delfiner som dyker upp precis innan valarna. Det sker lite dramatik som jag inte tänker utveckla för er som inte sett filmen än och besättningen tar sig i land och blir varnade med något som betraktas som en havsskröna om en vit och demonisk val som tagit död på många valjägare. Detta stoppar inte besättningen. Man kan i princip genom erfarenheter av liknande filmer som "Cast Away", "Unbroken", "Kon-Tiki" och "Life of Pi" räkna ut i vilken riktning historien är på väg. Den självklara frågan är "Vem ska man hoppas på att går levande ur striden? Valen eller människorna?". Karaktärerna på besättningen har man inte riktigt fått sympati för på grund av att de inte är skildrade med några direkt positiva egenskaper. Möjligtvis den klassiska unga tonårsgrabben som är städare på båten och inte vet vad han har gett sig in på kan man lite sympatisera med. Men den där typen av karaktär är använd på tok för många gånger i den här typen av filmer. Chris Hemsworths ledarroll i filmen är ingen man ser upp till direkt heller. Det blir istället att man dömer honom för att han väljer havet och framgången istället för sin fru och sitt kommande barn. Man håller med andra ord mest på den stora valen. Vad vill man då ha mer av för att historien skulle kunna bli mer intressant? Mer vackra undervattensbilder på kaskelottvalar borde den inte längre så nya 3D-tekniken användas till. 3D-effekterna kunde man nämligen i den här filmen vara helt utan. Det hade istället blivit en vackrare film om man hade fått se lite välgjorda valar som inte ser ut som CGI-kreationer denna gång. Men det är som sagt en bristvara. Därav levde inte filmen "In the heart of the sea" upp till mina ganska höga förväntningar. Jag har sedan jag var liten gillat valar. Men det här blir istället en 2 timmar lång havsberättelse uppe på ytan. Gigantiska stjärtfenor och stora valar som tar höga höga hopp upp ur vattenytan eller försöker dra ner besättningen under ytan blir de enda ingredienserna man får ta del av istället. Om det inte vore för det långt under denna på bioduken ganska överanvända berättelse finns en kärlek till äventyrsfilmer och skildringar av den typen av mänskliga dilemman som Ron Howard visat sig duktig på förut så hade betyget blivit bottennapp. Men man märker av Howards passion och glöd för det här projektet djupt under allt det tråkiga. Han har gjort bättre ifrån sig tidigare bara. En tvåa i betyg av fem möjliga ger jag filmen "In the heart of the sea". Det kunde ha blivit en trea om man hade fått se lite mer undervattensbilder som de i filmens inledning under resans gång. Nu blev det inte så. Så jag kan bara rekommendera filmen till de som inte har sett allt för många liknande havsskildringar berättas på film.
Senaste kommentarer
Ingevaldsson
En film som har fått oförtjänt mycket skit kastat efter sig. Det här är mäktigt, snyggt och väldigt spännande. Hemsworth är bra som vanligt och resterande ensemble gör bra ifrån sig. Tummen upp! 3/5.
Dean
Usel filmfotografi med usla suddiga effekter. 2/5
Fab
Filmen var väldigt bra på många sätt och på så många låga ställen. jag hade sett framemot att filmen skulle vara storslaget spännande men hamnade ibland på den låga nivån. Storyn var inget fel på, effekterna funkade bra för övrigt för att underhålla upplevelsen. Så betyget hamnar mellan 3 och 4 så det får blir en stark 3/5.
Visa fler (7)

Veckans populära filmer

Visa fler