Prövningen 2016

Drama
Rumänien
128 MIN
Rumänska
Prövningen poster

Synopsis

Läkaren Romeo Aldea har velat ge sin dotter Eliza de bästa förutsättningarna. Med sina toppbetyg ska hon kunna studera utomlands efter studenten, men med bara slutproven kvar blir Eliza brutalt överfallen. För omskakad för att kunna prestera på topp sätts hela hennes framtid på spel. Romeo vet att det finns sätt att lösa situationen, men de leder honom in i en snårig labyrint av byråkrati, lögner, tjänster och gentjänster - allt för att ge Eliza den chans han själv aldrig tog.
Ditt betyg
2.5 av 4 användare
Logga in för att se betyg av de du följer
Logga in så gissar vi ditt betyg

Info

Originaltitel
Bacalaureat (Graduation)
Biopremiär
10 februari 2017
DVD-premiär
12 juni 2017
Digitalpremiär
12 juni 2017
Språk
Rumänska
Land
Rumänien
Distributör
NonStop Entertainment
Ålder
15 år
Längd

Recensent

Jonna Vanhatalo

8 november 2016 | 17:00

Sevärt men något enformigt om moralfrågor i forna Östeuropa

Rumänske regissören Christian Mungiu följer upp sina succéer ”4 månader, 3 veckor och 2 dagar” och ”Bortom bergen” med ännu ett avskalat och blekt, men ändå under ytan pulserande drama om moraliska utsvävningar. Det berör absolut även om jag finner berättandets upprepande natur och klassiskt apatiska inramning vara lätt uttröttande, varför historien inte riktigt får den tyngd som den hade förtjänat.
Eliza är en ung student som en dag blir överfallen av en potentiell våldtäktsman. Hon lyckas fly men skadar sin arm så svårt att hon inte klarar av att skriva sin tentamen följande dag. Hennes framtida studier på en brittisk högskola riskeras, vilket pappa dr Romeo Aldea inte kan acceptera. Han drar i trådar och gör precis allt som finns i hans makt för att ordna upp situationen, även om det innebär att gå över på fel sida av lag och ordning.

”Prövningen” utspelas i efterdyningarna av Ceausescus grå och dystra diktatur. Mycket i Rumänien är bättre men en hel del har inte förändrats alls. Hopplöshet råder ännu, vilket speglas perfekt i de likgiltigt färglösa miljöerna och attityden hos människor men också i relationerna mellan dem. 


Det är en smart skriven och väldigt engagerande historia som förutom dynamiken mellan en far och hans dotter handlar om svåra etiska frågor, korruptionen i ett håglöst samhälle i sin historias ruiner och till sist tar upp frågan om vilka kompromisser en vanlig till synes hederlig man kan vara villig att ta i pressade lägen.

Filmen är absolut berörande och mycket sevärd, men någonstans känns den nästan lite enformig och tunn i sitt utförande. Jag dras som åskådare inte riktigt in i historien eller karaktärerna utan valsar mest på ytan. Visst känner jag med Eliza och bryr mig om hennes öde, men inte i samma utsträckning som hennes far uppenbart gör och framförallt inte längre än till att filmen är slut och jag lämnar salongen. Efteråt vandrar min tanke förvisso några gånger tillbaka till det jag sett, men ganska snart har jag nästan helt glömt bort det. Och mer har jag lärt mig att förvänta av Christian Mungiu.
| 8 november 2016 17:00 |