Ghostbusters II (1989)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Efter att de tre framgångsrikt bekämpat stadens alla slemmiga monster, har de nu blivit arbetslösa. Men en gammal tyrann planerar att återvända till jorden genom sitt porträtt på stadens museum. Han vill få New York att bli världens ohyggligaste ställe. Nu finns det bara ett ställe att vända sig för att få hjälp: Till "The Ghostbusters"...
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: GHOSTBUSTERS II

Lättuggad uppföljare
Uppföljaren till Ivan Reitmans älskade spökkomedi når inte oväntat inte samma nivå som sitt original och skådespelarna är med undantag för den sevärda Peter MacNicol bortkastade. Men underhållande och lättuggat är det trots allt och specialeffekterna är roliga.

Som alla kassasuccéer så var en uppföljare till "Ghostbusters" (som redan ynglat av sig en tecknad TV-serie, leksaker och spel) oundviklig. Oundvikligt var även det faktum att del 2 skulle kunna nå upp till samma kvalité som sitt original, och visst är den här fortsättningen långt ifrån lika bra som kultfilmen från 1984. Men däremot så är den inte lika stor besvikelse som många andra tvåor, och som många inblandade (inklusive Bill Murray) uttryckt sig.

Storyn utspelas fem år senare när våra hjältar är panka efter diverse stämningar. Peter (Murray) lever på en smaklös talkshow medan Raymond (Dan Aykroyd) och Winston (Ernie Hudson) tvingas uppträda på barnkalas. Som tyvärr dyker ondskefullt slem (!), skapat av New York-bornas negativa energi samt en forntida tyrann som lever i en gammal tavla upp. Who are you gonna call...?

"Ghostbusters II" är en typisk tvåa i många bemärkelser. Mer högljudd, mer påkostad, fler effekter, fler intriger... Det är förståeligt att flera skådespelare i efterhand klagat över sin besvikelse då det praktiskt taget inte fick mycket utrymme för dem mellan alla effekter. Den aktör som sticker ut är ironiskt nog en i sammanhanget gästskådespelare, den alltid sevärda Peter MacNicol som Sigourney Weavers konstkollega.

Däremot är det lättuggad underhållning på hög nivå. Specialeffekterna är många och roliga, som en dam vars minkpäls får eget liv eller en publikfriande sekvens där själva Frihetsgudinnan går lös på Manhattans gator till tonerna av en 80-talsremix av "(Your Love Keeps Lifting Me) Higher and Higher". Det är fånigt, pretentiöst och liknar nästan en reklamfilm för New York - men man rycks lätt med i stämningen.

Det är en typisk mellanfilm som inte direkt går att hata men trots en viss barndomsnostalgi som vilar över den så blir den aldrig någon älskad klassiker likt sin föregångare. Det är kul och sällan tråkigt, vilket inte är fy skam. Och är man kuriosasugen filmnörd så går det att leta efter idag kända ansikten som Philip Baker Hall och Jason Reitman (regissörens son) i småroller. För patriotiska filmnördar bör det nämnas att självaste Max von Sydow dubbat skurken Vigo.

Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
Det finns inga externa recensioner ännu. Lägg till den första!
Senaste kommentarer
#cageisbeautiful
Kunde ha bundit ihop denna film med första på ett bättre sätt. Annars var de en riktigt skön film.
Lebowski
Sövande film med ett väldigt spretigt manus utan fokus..... det var därför jag inte minns något av filmen sedan jag såg den senast, typ när den kom.

Relaterade filmer