Ett småkryps liv (1998)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
En fyndig myra vid namn Flink anställer krigarinsekter för att försvara sin koloni från en svärm med gräshoppor ledda av Hopper. Men Flinks mannar visar sig vara en grupp av cirkusaktörer...
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: ETT SMåKRYPS LIV

Sövande, sockersöta småkryp
Har man sett ett barn stampa ihjäl myror för nöjes skull förstår man varför Pixar fascinerades så av dessa små varelser att de valde att göra en barnfilm med dem i fokus. Många har svårt för insekter och bara därför är det briljant att försöka charma biopubliken med myror, gräshoppor, spindlar och cirkusloppor. Men trots sitt goda uppsåt är storyn sövande förutsägbar. Detta är inte Pixar när de är som bäst.
I skafferiet gottar sig mjölbaggarna i O’boyen, silverfiskarna gömmer sig när jag drar ut skärbrädan i köket, i rummet ovanför källaren får man dela säng med en familj gråsuggor och vindarna är invaderade av spindlar. Efter att ha bott i en lägenhet i centrala Göteborg i ett gäng år hade jag nästan glömt bort hur det var att leva på landet. Man delar ofrivilligt hus med en massa små gäster, och det konstigaste är att man vänjer sig. Till slut blir det charmigt. 

Jag tycker ”Ett småkryps liv” verkligen behövs som ett komplement till alla söta djurfilmer. Alla liv borde värderas lika oavsett om det rör sig om en myra eller en val. Jag hade hoppats på att detta var något Pixar skulle belysa, men jag har tydligen alldeles för höga krav på berättelsen. Detta är en småbarnsfilm som inte berör mig nämnvärt. Eftersom jag dessutom var tonåring när filmen hade premiär har jag inga nostalgiska band till den som kan förgylla dess platta ”De sju samurajerna”- copycat story. 

Pixar trollband mig först med deras gulliga garderobsmonster och träffsäkra dystopi om feta människor som gled runt i svävande fåtöljer. Dock var det med ”Upp” som jag verkligen blev begeistrad och imponerades över deras förmåga att göra film för liten som stor. Jag hade ett minne av att jag tyckte ”Ett småkryps liv” var sjukt coolt animerad när den kom. Och det var den säkert, precis lika häftig som T-1000 i ”Terminator 2: Judgement Day”, men den står sig inte idag. Först störde jag mig på att myrorna är lila, vilket jag förstår är enklare för animatörerna, men det gör dem också svårare att skilja från övriga insekter. Bilderna har inget djup och materialen känns platta. Överlag är det skum färgsättning och jag slutar aldrig undra var myrorna egentligen befinner sig. 

Men emellanåt glimrar den till med den humorn som Pixar är känd för. När ett par myggor hypnotiskt dras mot utomhusbelysningen nattetid varpå den ena förtvivlat utbrister ”Don’t look at the light”, fnissar jag högt. Tyvärr hjälper det inte huvudkaraktärerna som är ganska trista och förutsägbara. Istället är det sidokaraktärerna som får skina och visa på Pixars förmåga att skriva finurliga manus. Nyckelpigan som ser ut som en brud, men som är en karl, är skön, likaså den vandrande pinnen och de ryska gråsuggorna är alla smålustiga typer. 

Handlingen går dock fortfarande att summera med en Hollywood-pitch: dorky uppfinnarmyra skickas väg för och leta upp krigarinsekter som kan rädda kolonin från de onda gräshopporna. Tyvärr visar sig krigarinsekterna vara hopplöst cirkusfolk. Tydligen är det en omskriven version av fabeln ”The Ant and the Grasshopper”, men sensmoralen uteblir. 

Samtidigt får jag ta hänsyn till att detta är en ren och skär barnfilm. Så även om jag tycker den är långtråkig och lite sövande, är det egentligen inte något direkt fel på den. Dessutom är övriga insektsbarnfilmer lätträknade. Vi har samma års stora konkurrent ”Antz”, som är mer vinklad mot en äldre publik med rappare dialog samt ”Bee Movie” och franska ”Småkryp: Långfilmen".

Detta blir inte en av de Pixar-filmer som går till historien. Ska du däremot sitta barnvakt en kväll så fungerar denna alldeles utmärkt som klassisk underhållning. Men bunkra upp med en god bok, valfritt mobilspel och en stor påse chips att underhålla dig med då risken finns att du slumrar till lite. En lite trött trea får det bli för att den varken upprör mig eller får mig vidare entusiastisk. Och för att den påminner mig om att jag delar hus med tusentals livfulla inneboende. 
Ett Småkrypsliv (1998) – Charmerande myrfilm.
Pixars andra långfilm “Ett småkrypsliv” (“A bug`s life” i originaltitel) är en charmerande och engagerande film, men som dock inte når upp bland pixars övriga verk som kom under åren 1995-2003. Vi år följa ett samhälle med myror, en av dessa myrorna är Flip som är något utanför av dom andra myrorna och egentligen enbart tycks uppskattas av den lilla myran Dot som är syster till myrsamhällets prinsessa vid namn Atta, var av dom båda är döttrar till drottningen. Myrorna hade egentligen kunnat leva ett relativt harmoniskt liv om det inte vore för det att gräshopporna kommer till deras samhälle varje säsong och kräver stora delar av maten som myrorna samlat i hop. Detta gör att myrsamhället måste försörja sig själva plus att ge den mesta skörden av bland annat frön till gräshopporna. När gräshopporna kommer för att hämta sin mat har Flip av misstag råkat putta ner bladet där fröna låg på i sjön. Gräshopporna tvingar myrorna att plocka i hop det dom gick miste om igen. I och med Flips misstag fördöms han av stora delar av samhället, som gengäld erbjuder han sig att söka upp insekter i gräshoppornas storlek som kan kämpa mot dom. Som vanligt tar ingen hans förslag på allvar, men skickar ändock i väg honom på uppdrag, i syfte att bli av med honom. Flip ger sig nu ut på ett uppdrag från sin trygghetszon i hopp om att bli kvitt gräshopporna. Filmens engagemang ligger inte i huvudkonflikten, detta beror på dess mycket klassiska struktur i dramaberättaform och pedagogiska metaforiska inslag om att alla kan växa till något stort, som mynnar ut i avgörande former mot finalen, vilket skapar en stor förutsägbarhet. Snarare ligger engagemanget i karaktärerna, dialogen och detaljerna, vilket är ett fantasirikt universum som i princip alla pixars filmer innehar. Karaktärernas utformningar ger här likt “Toy Story” (1995) och dom då kommande filmerna “Monsters inc” (2001) och “Hitta Nemo” (2003) otroligt varierande karaktärsgestaltningar – myrorna är relativt lika varandra, medan birollerna är mycket varierande så som en vandrande pinne, nyckelpiga, spindel och en larv, dom alla i den unika pixar-tappningen. Det finns även en stor personlighet att tala om i varje karaktär som gör filmen mycket livfull och karakteristisk. “Ett småkrypsliv” kan definieras som en väg, där relevansen ligger i det bredvid vägen och ej det på själva vägen. Vad som är svårt att inte göra är att jämföra Ett småkrypsliv” med “Antz” då likheterna minst sagt är slående – båda två kom ut år 1998 i datoranimerad form och handlar om en myrstack. Likheterna tar inte slut här - huvudkaraktären i båda filmerna är outsiders med en gnutta humor i sig, som vänder på myrstackens system som är präglat av maktstrukturer, mitt i detta pågår en romans mellan huvudpersonen och en kvinnlig monark. I “Ett småkrypsliv” tar sig hierarkin uttryck via gräshoppornas utsugande, medan hierarkin i “Antz” präglas av ett general och krigssystem, i likhet med en fascistisk regim. I jämförelse med “Antz” bleknar denna filmen, då “Antz” går betydligt djupare i sin skildring om auktoritetens konsekvenser på samhället, “Antz” humoristiska inslag är dessutom präglade av en ironisk klang mot systemet, medan “Ett Småkrypsliv” humor lever mer fristående från huvudkonflikten. “Antz” är helt enkelt en film som klara av att balansera sin mörka tematik mer placerat. Vad som dock är adekvat är att målgruppen för “Antz” ej är samma som “Ett småkrypsliv”, även fast dom båda var tänkta som familjefilmer vänder sig “Antz” till en betydligt äldre publik och uppskattas troligen inte av en yngre publik, vilket säkert denna film gör då det är en ljusare (även fast det finns mörkare inslag), enklare och mer charmerande i sitt helhetsuttryck. Regissörerna till filmen är John Lasseter och Andrew Stanton, som innan hade regisserat “Toy story”. År 1998 var (100 %) datoranimering ännu ett nytt medium inom den animerade filmformen och det finns många imponerande animationer att tala om här, bland annat regnscenen som sker mot finalen. Även färgskalorna är imponerande hos pixar, där färgerna är välplacerade i sina sammanhang och smälter samman som en bild som är lätt för ögat att smälta in i. Det enda i animationens, eller snarare karaktärsanimationen som brister är att myrorna har fyra ben i stället för sex ben, vilket är ett knepigt förenklande. Den berömda amerikanska musikern Randy Newman (som även han var inblandad i “Toy Story” från 1995) står som filmkompositör, hans filmmusik är alltid välplacerad i sammanhanget med estetiska och tematiska faktorer, så är även fallet här även fast det rent fristående finns betydligt mer lyckade verk i hans musikaliska filmografi. Som röstskådespelare står Dave Foley som huvudrollsinnehavare i den engelska originalversionen, medan den svenska ersättaren är Björn Kellman. Den svenska översättningens röster är väl genomtänkta att kompensera dom engelska rösterna och dubbningen står sig i princip lika välgjord som originalet i den svenska versionen. “Ett småkrypsliv” är en charmerande och detaljrik film med uppenbart men ändå fint budskap, vars syfte är att nå fram till hela publiken på ett berörande sätt. Och som helhet är det ett fint animerat äventyr med ett stort underhållningsvärde.7 Anton Carlson Ursprungligen skriven i Juni 2014.
Det finns inga externa recensioner ännu. Lägg till den första!
Senaste kommentarer
Fab
Rätt betyg ska det va från MovieZines recension, också en 3/5 från mig.
Kalis
En helt okey film från Pixar..
ozjeppe
Charmig och färgstark, men story är ju klonad direkt från "Tre Amigos" och " De Sju Samurajerna". Håller "Antz" högre - de brukar ju jämföras, då de kom nästan samtidigt. 3/5.
Visa fler (6)

Veckans populära filmer

Visa fler