En sång för Marion (2013)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Den buttre, men kärleksfulle, Arthur (Terrence Stamp) delar inte sin fru Marions (Vanessa Redgrave) passion för sång och uppträdande. Medan hon sjunger med glädje i den lokala pensionärskören som leds av den unga och okonventionella Elizabeth (Gemma Arterton) föredrar Arthur att dra sig undan och klaga över hur pinsamt det hela är. Han har svårt att förlika sig med pensionärer som sjunger heavy metal och dansar robotdans.

En dag händer det som inte får ske, Marion blir svårt sjuk, och Arthur "tvingas" ta hennes plats i kören. Ett beslut som kommer att ändra Arthurs syn på livet och sin omgivning.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: EN SåNG FöR MARION

Finstämd snyftare
Sveriges alla pensionärer och körsångare (vilka säkerligen utgör en majoritet av befolkningen) får sitt lystmäte i sommar då "London to Brighton"-regissören Paul Andrew Williams släpper sin nya livsbejakande körsångs-feelgood om kärlek i livets slutskede. Överraskningarna må vara få men nog fan sitter man där och snyftar lite på slutet ändå.

Terrence Stamp spelar här Arthur, en bister gammal surgubbe som hytter med näven åt ungdomarna på gatan och endast drar på smilbanden när han spelar kort med gubbarna, det framstår således som ett mindre mirakel att han lyckats snärja den livsglade och sprudlande solstrålen Marion (Vanessa Redgrave) som är lika förälskad i honom som i pensionärskören hon sjunger i. När Marions hälsa förvärras söker Arthur stöd hos Marions unga och charmiga körledare Elizabeth (Gemma Arterton) som snart inser att lite sång kanske kan vara rätt medicin för den gamle stöten.

För att vara en film riktad till en äldre publik så känns skildringarna av de många åldrade karaktärerna här märkligt banala med ryggont och tantsnuskighet som främsta karaktärsdrag samtidigt som körens "usp" ligger i att de sjunger unga och hippa sånger som Salt-n-Pepas "Lets talk about sex" med bakåtvända kepsar, tokigt va?

Denna avsaknad av djup balanseras dock upp av filmens centrala kärlekspar vars ömma relation övertygar och lär smälta det kyligaste av hjärtan. Det är en stor njutning att se Terrence Stamp stänga sin karaktär som en mussla inför omvärlden och kameran men samtidigt lyckas uttrycka ett bredare spektrum av känslor än någon av sina skickliga motspelare.

Det här brittiska sångnumret slår måhända an en rätt så välkänd ton men tar små omvägar omkring de mest sentimentala ögonblicken vilket gör att filmen funkar, även om den känns märkbart tamare än Williams tidigare filmer. Stamp, Arterton och Redgrave ska ha cred för att de lyckats ta ett så tunt manus i mål då Williams som själv skrivit manus utifrån egna erfarenheter knappast snålat med feelgood-osten som strötts på.

Men trots filmens minst sagt konventionella struktur lyckas Williams balansera tonen väl och bakom en enkel fasad gömmer sig en stark tolkning av gammaldags manlig stolthet som berör. Filmens svagare partier vägs upp av fina sångnummer som Redgraves tolking av Cyndi Laupers True Colors och när eftertexterna rullar upp kommer få ögon vara torra, Well played, Williams..

Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
Senaste kommentarer
Gomer Pyle
Tänk vad skönt det var att år 2013 få se en film som: inte var i 3D, inte var 2,5 timme lång, inte var en remake eller en uppföljare, inte innehöll Johnny Depp i rollen som clown, inte hade en massa explosioner och diverse buller. 

Här har vi istället en trevlig film i lugnt och skönt tempo som handlar om vanliga människor som man bryr sig om. Det var en rolig film som framkallade en del skratt, men samtidigt även var vemodig. Terence Stamp brukar jag gilla och här är han smått lysande i rollen som introvert make och pappa. Vanessa Redgrave gör rollen som Marion med den äran och Gemma Arterton sköter sig också bra. Hon är även trevlig att vila ögonen på. 

Det är precis den här typen av film som britterna är vassa på. Har man sett filmer som The Full Monty, Brassed Off och Billy Elliot känner man igen sig här. Jag tyckte det var en fin film gjord med värme och hjärta. En av årets hittills bästa rullar.

4/5
2788
En recension som sammanfattar precis vad jag tyckte. Jag ger dock filmen en 4a. Inga överraskningar men väldigt välspelad och charmig. Terence Stamp är helt lysande.
Jonathan Elfving
Terence Stamp i mitt hjärta!

Veckans populära filmer

Visa fler