Cyrus (2010)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
John är en medelålders man med en skilsmässa i bagaget och ett liv som inte tycks leda någon vart. Tills han möter kvinnan i sitt liv… bara för att upptäcka att han inte är mannen i hennes, den platsen har redan hennes son och han har inga planer på att släppa den. "Cyrus"S är en varm, skarpsynt skildring av familjelivet bortom kärnfamiljens inrutade normer.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: CYRUS

Fin film klickar aldrig
Med både story (man konkurrerar med flickvännens knäppa son) och stjärnor (John C. Reilly och Jonah Hill) som en typisk amerikansk slapstickrulle så överraskar "Cyrus" med att vara en fin, ganska lågmäld dramakomedi – därmed inte sagt att den på något sätt är revolutionerande filmskapande.

John (John C. Reilly) är ensam och deprimerad, och inte blir saken bättre när ex-fru tillika bästa vännen (Catherine Keener) ska gifta om sig. På en katastrofal fest där John blir full och gör bort sig inför diverse kvinnor träffar han på Molly (Marisa Tomei) - en smart, rolig och vacker kvinna som dessutom mot besvarar Johns känslor när han faller för henne.

Problemet dyker upp i Mollys son Cyrus (Jonah Hill) - en 22-årig, överviktig och psykiskt instabil enstöring som fortfarande bor hemma och ser ett direkt hot i John vars skor han stjäl (!) under Johns första natt i deras hem. Cyrus gör sitt bästa för att sätta käppar i hjulet för förhållandet och ett dramatiskt maktspel utvecklas mellan Cyrus och den alltmer frustrerade John.

Historien är smått banal och hade lätt kunnat bli en korkad crazykomedi av Will Ferrell-typ ("Step brothers" med Reilly, Ferrell och en snarlik story kommer direkt i åtanke), speciellt då Reilly (som brukade vara ett mer säkert kort i seriösa filmer) och Hill på senare tid dykt upp i den sortens filmer. Men lyckligtvis har man här fokuserat på dramat och en mer sofistikerad humor.

Det är en fröjd att se Reilly återgå till mer seriös film och spela en sympatisk rollfigur som inte drar ner billiga skratt genom att ramla och slå sig i skrevet. John är ingen idiot som förtjänat sitt trista öde utan en sjysst kille som haft otur. Dessutom gör han inga av dessa irriterande dumheter när han hamnar i en jobbig situation.

Hill (som nästan blir bättre för varje film han gör) lyckas riktigt bra i en svårspelad och för honom annorlunda och nedtonad roll. Det är skönt att Cyrus blir mer än en knäpp kuf, utan en osäker och ensam kille med en del problem han inte behövt ta tag i p.g.a. mammans överbeskyddande. Det är ömson underhållande, ömsom småskrämmande att se Cyrus manipulerande spel och filmen blir mer svart än man först anat.

Skådespelarna gör vad de ska och filmen är både roar och berör. Problemet är att historien inte håller för en långfilm. Det klickar i brist på höjdpunkter aldrig riktigt till, humorn är stundtals missriktad eller svårbegripen och slutklämmen ganska svag. Detta hade kunnat bli en fantastisk kortfilm eller möjligtvis miniserie men som långfilm är det lite svårt att se poängen med den.

Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
VISA FLER EXTERNA RECENSIONER +
Senaste kommentarer
Gustav Larsed
Min recension:

http://filmgurra.blogspot.com/2011/08/recension-cyrus-2010.html
lindersson
Jag delar ut en ganska svag trea till den här. Den är bitvis rolig men alltför ofta tycker jag inte den hittar rätt. 
Ett stort plus är dock att man gjort saker annorlunda än vad komedier av det här slaget brukar göra. När man kände på sig att "nu händer det här" och "nu blir det så" så blev det oftast inte det utan man gjorde det annorlunda, mycket positivt. 
Som sagt, svag trea.
vsr
Köpte inte riktigt karaktärerna, så en tvåa får den va nöjd med.
Visa fler (10)

Veckans populära filmer

Visa fler