By the Sea (2015)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Angelina Jolie Pitts ”By The Sea” utspelar sig på 70-talet och skildrar den amerikanske författaren Roland och hans fru Vanessas vistelse i en idyllisk fransk hamnstad. Deras äktenskap befinner sig i kris, men i takt med att de lär känna andra i byn, börjar paret så sakta ta itu med de olösta konflikterna i deras liv.
Visa hela synopsis
Betyg
Läs recension
2.3 av 4 användare
Ingen du följer har betygsatt
Logga in så gissar vi ditt betyg
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: BY THE SEA

Ingen nerv, ingen kemi, men massor av kajal
Högtravande och långtråkigt om vackra amerikaner som krisar vid havet under europaresan. Det äkta paret Angelina Jolie och Brad Pitt gör, utan större framgång, sitt bästa för att få liv i liket som är det här ångestladdade relationsdramat. Till sist är det fotot och de vackra omgivningarna som är någorlunda upplyftande, medan mycket annat tyvärr suger.
Mina tankar förs direkt till högintensiva ”Vem är rädd för Virginia Woolf” med Elizabeth Taylor och Richard Burton, också de ett ikoniskt äkta par för några decennier sedan. Dock är en jämförelse de två filmerna emellan väldigt orättvis mot den senast nämnda. ”By the Sea” saknar skärpan, engagemanget men också kemin mellan de två huvudpersonerna och jag får länge efteråt fundera på vad som egentligen gick fel. 

Det är 70-tal. Vanessa (Angelina Jolie Pitt) och Roland (Brad Pitt) är ett gift amerikanskt par på resa i Frankrike. Hon är en pillerknaprande före detta dansare och han en alkoholiserad författare som inte får till det. De lever i ett passiv-aggressivt förhållande och verkar mer än nådigt trötta på varandra. Han på sitt håll och hon på hennes. En dag flyttar ett nygift par in i rummet bredvid och Vanessa upptäcker ett hål i väggen genom vilken hon börjar spionera på dem. Roland gör henne snart sällskap, vilket blir något av en nystart i deras egen relation.

Detta är Angelina Jolie Pitts tredje film och hon har både skrivit och regisserat den. Filmen är väldigt vacker och på flera plan mycket kompetent utförd, kameravinklarna är snygga och ofta riktade i speglar, vilket jag tycker om (även om det kanske blir några för många i slutändan) och miljön inget mindre än helt otrolig. 
Ett stort problem är samtidigt just skönheten, som alldeles för ofta känns pålagd och arrangerad. Jolie verkar mer intresserad av yta än innehåll och det känns till sist bara pretentiöst, vilket inte enkom hade behövt vara dåligt, hade resultatet inte varit det. 
Som regissör har Jolie en bra blick på scenerierna i de enstaka scenerna, medan hon i rollen som Vanessa känns alldeles för medveten om kameran hela tiden, varför hennes agerande blir ytligt och tillrättalagt. 

Handlingen i ett kammarspelsliknande drama som detta, behöver inte vara mer komplicerad. Det räcker med lite existentiell kris och en relation i kras, men då måste det finnas karaktärer att känna med. Och det saknas. Vanessa är så intetsägande att en död fisk känns mer levande och även om man anar att hon bär på någon slags smärta och därför är deprimerad finner jag ingen sympati för hennes poserade sorgsenhet. Jolie agerar som vore det Vogue-plåtning och det blir närmast skrattretande att hon alltid har perfekt sotade ögon oavsett om det är på morgonen, i badet, strax efter en dusch eller när hon gråter stora tårar i sin ensamhet. Min erfarenhet av deprimerade kvinnor är att de inte är så brydda över kajalen, åtminstone inte 24 timmar om dygnet eller om de nu är det så finns vissa grundläggande situationer då kajalen, oavsett hur vattenfast den än är, rinner och det är till exempel i duschen. Men så alltså inte här. Istället bär Jolies Vanessa både kajalen och sin melankoli som en mask, ett kamouflage vilket inte berör den som tittar på henne. 


Brad Pitt som Roland har sina stunder men är också han ganska irriterande i sin uppgivenhet och i sina upprepade författarmanér. Han sluddrar, han dricker och viftar med händerna, sluddrar lite till och knappar däremellan på sin skrivmaskin. De två har dessutom förvånansvärt lite kemi mellan sig, visst finns blickar av glöd, men i det stora hela är det rätt avslaget. 
Den enda karaktären av lite kött och blod är den lokale krögaren Michel medan grannparet (Mélanie Laurent och Melvil Poupaud) tyvärr är förpassade till periferin.

Man väntar på något som aldrig kommer för när till sist orsaken till parets gradvisa fjärmande från varandra och framförallt hennes sinnestillstånd ”avslöjas”, är det alldeles försent.


”By the Sea” är ett drama utan minsta nerv eller energi. Jag gillar förvisso det jag ser, då visuell skönhet kittlar mitt öga, men inget av det bekommer mig på djupet. 
När filmen väl är slut efter dryga två timmar suckar jag av lättnad. Äntligen! 
EN GRIPANDE, TRAGISK OCH LÅGMÄLD HISTORIA SOM JOLIE OCH PITT LYFTER MED SITT FÖR DET MESTA TROVÄRDIGA SKÅDESPELERI.
Nu har jag varit och sett Anglina Jolies tredje film som regissör. Denna gång har hon skrivit manus, producerat och agerar även i filmen tillsammans med maken Brad Pitt. Om filmen levde upp till mina förväntningar ska jag snart berätta med denna filmrecension. Men först lite om handlingen. Filmen utspelar sig på 70-talet och skildrar den amerikanske författaren Roland (Brad Pitt) och hans fru Vanessas (Angelina Jolie-Pitt) vistelse i en idyllisk fransk hamnstad. Deras äktenskap befinner sig i kris, men i takt med att de lär känna andra i byn, såsom det nygifta paret på bröllopsresa samt lokalborna Michel (Niels Arestrup) och Patrice (Richard Bohringer) börjar paret så sakta ta itu med de olösta konflikterna i deras liv. Mina förväntningar på "By the sea" väldigt höga till en början och sedan började de grusas av en massa recensenters hån kring filmen. Det skrevs ord som tex "med den här filmen sätter Angelina Jolie och Brad Pitt en spik i kistan åt sina karriär". Jag håller inte helt med om dessa negativa ord som sagts om filmen. Det var inget mästerverk direkt och historien var ibland lite småseg att följa. Det kändes lite ytligt att Angelina under hela filmen har en perfekt make up som gör henne supervacker. Just den aspekten passar inte riktigt in i den karaktär hon spelar. En pillerknaprande kvinna som lider av en depression tänker nog inte ständigt på sitt utseende i den utsträckningen och är perfekt sminkad såväl i gråtsituationer som i duschen. Men det finns mycket som är bra i filmen också. Samspelet mellan Angelina Jolie och Pitt känns realistiskt. Man tror verkligen på det man ser när man får ta del av deras karaktärers äktenskap som verkar i princip omöjligt att rädda. Det hela är väldigt tragiskt och gripande att bevittna och man vill hela tiden veta vad som gick fel i deras relation och gjorde dem olyckliga. Det är just att få svar på den gåtan som är huvudorsaken till att intresset hålls igång för tittaren under hela filmen och svaret får man inte förrän historien näst intill har nått sitt slut. Förövrigt är det väldigt vackra och idylliska landskap man får ta del av i den lilla franska hamnstad där paret tar in på ett hotell för att rädda sitt äktenskap. Människorna i parets omgivning är intressanta och ger en del kontrast i filmen så att man inte enbart behöver följa Jolie och Pitts karaktärers tragedi. Personligen tycker jag om att se sådana här filmer där det inte behöver hända saker hela tiden för att fånga publikens intresse. Lågmälda filmer i kontrast till allt CGI och 3D-baserat som går på biograferna idag kan vara trevligt som omväxling. Jag kan rekommendera filmen som ett välgjort och tragiskt relationsdrama. Man bör inte gå och se filmen om man känner sig deppig innan man går in i biosalongen. För då blir man nog ännu deppigare av att se "By the sea". En liten bonus som höjer betyget lite är att man får se upprepade gånger hur Angelina Jolies nya bröst ser ut efter hennes beryktade operation då hon hon upprepade gånger dyker upp i lättklädda scener. Dessa scener är en fröjd för ögat och dessutom är det modigt av henne visa upp sig avklädd efter ett så stort ingrepp. Och det kanske kan skänka mod till andra med skräck för att få bröstcancer att våga göra samma ingrepp. "By the sea" är en gripande, tragisk och lågmäld historia som lyfts upp av det äkta paret Angelina Jolie och Brad Pitts trovärdiga gestaltande av ett näst intill outhärdligt äktenskap. En trea av fem möjliga får filmen av mig i betyg.
VISA FLER EXTERNA RECENSIONER +
Senaste kommentarer
retard_messiah
det var till slut en biograf i min närhet som visade filmen. en privat visning blev det också för att det bara var jag som dök upp. jag hade väldigt låga förväntningar på filmen efter allt skit som skrivits om filmen.  men måste ändå säga att jag blev lite positivt överraskad. bra var väl att ta i. men det var ändå en intressant film att bevittna.  så i alla fall en trea av fem i betyg tycker jag är fullt rimligt.
retard_messiah
det var till slut en biograf i min närhet som visade filmen. en privat visning blev det också för att det bara var jag som dök upp. jag hade väldigt låga förväntningar på filmen efter allt skit som skrivits om filmen.  men måste ändå säga att jag blev lite positivt överraskad. bra var väl att ta i. men det var ändå en intressant film att bevittna.  så i alla fall en trea av fem i betyg tycker jag är fullt rimligt.
retard_messiah
skönt att höra att det inte är ett mästerverk man går miste av att se på bio. hade nämligen tänkt se den på fredag men det det finns ingen biograf i närheten som visar den. stockholm är den enda staden jag har upptäckt som visare den. och det känns lite väl dyrt att ta flyget ifrån blekinge till stockholm för att se en film. så det får väl vänta tills den släpps på dvd.  då får den väl inhandlas till Angelina samlingen oavsett om den är bra eller så dålig som det sägs i recensionen.

Veckans populära filmer

Visa fler