Boys Don't Cry (1999)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
En sann historia om det mod som krävs för att vara sig själv. I en liten amerikansk småstad avslöjas ett märkligt och gripande dubbelliv, en komplicerad kärlekshistoria och ett brott som chockerade hela USA. När Brandon Teena av en märklig slump hamnar i det lilla samhället Falls City är han en främling på väg mot en ljus framtid. Kvinnorna dyrkar honom och alla som träffar den unge och karismatiske nykomlingen dras till hans charm. Men den karasmatiske killen bär på en hemlighet: han är inte den som de tror att han är!
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: BOYS DON'T CRY

Hilary Swanks prestation är bland de allra bästa i filmhistorien
"Boys Don't Cry" är en viktig och obehaglig film som bygger på människors förutfattade meningar och rädsla för det som anses annorlunda i samhället, och på det en magisk kärlekshistoria.
Genom hela historien har samhället fastställt att identiteten suttit i sexualiteten och könet, och om det är någon som bryter dessa normer är det svårt att acceptera det på grund av vår trångsynthet och misstänksamhet mot det som för oss är främmande.  Det är intressant med filmer som leker med sexualitet och genuskonstruktioner där typiskt manliga och kvinnliga attribut som kläder och hår kastas runt. Kvinnlighet kan inte längre på ett självklart sätt kopplas ihop med en kvinnlig kropp. 

”Boys Don't Cry" är en sådan film där gränserna mellan man och kvinna suddas ut. Den handlar om hur djupt rotat det sitter hos en människa att om någon beter sig på ett visst sätt måste den vara av ett specifikt kön. Filmen baseras på en verklig händelse där transmannen Brandon Teena blev våldtagen och mördad av sina vänner efter att de fått reda på att han var fransman

Brandon Teena döptes nämligen som liten till flicknamnet Teena Brandon, något som han snart kom underfund med inte passade hans upplevelse av att vara heterosexuell man. Men i den lilla trångsynta bonnehålan i Nebraska är det inget man skyltar med så istället kör han på ”macho-stilen” med lastbilsflaksrodeo på fältet och öldrickande med grabbarna samtidigt som han bär en tubsocka innanför brallorna. Han förälskar sig i vackra Lana som kommer från en dysfunktionell familj och har, liksom Brandon, en otrolig längtan bort till något annat.

Kimberly Peirces (”Stop-Loss”, ”Carrie”) debutfilm är minst sagt tung och ångestfylld och även under de scenerna som inte är fyllda av misär är tonen ledsam. Det känns särskilt eftersom man vet att det inte är fiktion utan att händelserna har förekommit på riktigt och att Brandon Teena har varit en verklig person. Filmens titellåt ”The Bluest Eyes in Texas” med Nina Persson, vars original kommer från Restless Heart, förstärker känslan av vemod och melankoli. Det är en independent-produktion med relativt låg budget som fann både publiken, kritikerna och vann Oscars. Hilary Swank belönades med en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll och Chloë Sevigny nominerades för bästa kvinnliga biroll. De spelar med en smärtsamt äkthet och gör sina hittills bästa roller. Swank lyckas fånga både Brandons rädsla, osäkerhet och all den nyfikenhet och livslust som han gick omkring och bar på och Sevigny den uttråkade tjejen som använder sig av sarkasm för att skydda sig själv. Kärlekshistorien mellan de två är elektrisk och bränner till och stannar kvar långt efter filmens eftertexter. 

Om filmen hade kommit ett annat år än 1999 hade den säkerligen nominerats (och kanske även vunnit) i de allra tyngsta klasserna men filmer som ”American Beauty”, ”Den gröna milen”, ”Ciderhusreglerna” och ”Sjätte sinnet” hade premiär detta år. Glöm inte bort denna lilla men ack så viktiga produktion som på ett mainstreamt och icke-originellt men kraftfullt sätt berättar historien om en människa som ville betraktas som just människa men var för rädd för konsekvenserna. 

Filmen är för alla, inte minst för alla hen-haters som vill värna om ”friheten” att kategorisera män och kvinnor i det biologiska kön de har utan att förstå att det är grovt förtryck. Att det är ett hån mot de som inte kan identifiera sig med den könsidentitet som de tilldelades när de föddes. 

Brandon Teena, denna drömmande kille som helst av allt bara ville leva drömmarna, och Hilary Swanks gestaltning är bara det värd det finaste betyget. Lägg därtill ett otroligt starkt birollsgalleri (som en oberäknelig Peter Sarsgaard) och en fingertoppskänsla gällande foto, miljöer och musik som höjer historien några snäpp utan att för den delen skriva oss på näsan.
Senaste kommentarer
18949-0
Hilary förtjänade verkligen den Oscarn. Grymt tragisk film..
13452
Hilary Swanks prestation är magisk!

Veckans populära filmer

Visa fler