Big Fish (2004)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Edward Bloom (Ewan McGregor) har alltid varit en man med stor aptit på livet, enorm passion och med en förkärlek till otroliga historier. På sin ålders höst - porträtterad av Albert Finney, flerfaldigt Oscarnominerad för bästa manliga huvudroll - är han fortfarande en gåta för sin son William (Billy Crudup). För att verkligen lära känna sin far börjar Will lägga ihop de olika bitarna utifrån historierna om faderns fantastiska äventyr i detta filmiska mästerverk.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: BIG FISH

Fantasifullt drama om sanning och lögn
”Big Fish” utspelas i två tidsplan, i två verkligheter. Nutid och dåtid. Fakta och fiktion. Men var slutar det ena och var börjar det andra?

Edward Bloom var en stor fisk i en liten sjö. Som ung lämnade han Ashton med stora drömmar, slog följe med en jätte och gav sig ut i världen. Från dödsbädden berättar han sin historia för oss, och som alla goda historieberättare överdriver han gärna en smula.

Historierna blir ett sätt att rättfärdiga ett liv som inte blev fullt så fantastiskt som han hade tänkt sig. Istället var det sonen som flyttade till Paris och blev journalist. Billy Crudup spelar sonen som vill lära känna mannen bakom historierna. Hans far arbetade som handelsresande, var bortrest under långa perioder och de två har aldrig stått varandra nära. Är hans fars liv en lögn? För när vi dör, vad finns kvar utom minnena och historierna?

William Bloom: ”Dad, you’re like Santa Claus and the Easter Bunny combined… you’re just as charming, and just as fake.”

Kontrasten mellan Ewan McGregor som ung, levnadsglad äventyrare och Albert Finney som bitter, avundsjuk döing är perfekt avvägd. Även filmens andra karaktärer uppvisar samma dubbelhet. Danny DeVitos cirkusdirektör/varulv, Steve Buscemis poet/bankrånare och Helena Bonham Carter som Jenny/häxan.

Ingen hade varit mer lämpad att visualisera Edwards historier än Tim Burton. En man som ägnat en hel karriär åt att berätta just den sortens historier. Absurda, bisarra, surrealistiska men alltid medmänskliga. Någonstans på gränsen mellan fantasi och verklighet. De gotiska stämningarna från ”Edward Scissorhands” och ”Sleepy Hollow” är långt borta men filmen har samma magiska sagostämning. Burton målar i ljusare färger den här gången.

Romanförlagan skrevs av Daniel Wallace. Han baserade Edward på sin egen far. En vänlig, charmerande man som alltid föredrog en bra, falsk historia framför en dålig, sann. Edward berättar sina historier om och om igen. Historieberättandet ritualiseras. Han vill försäkra sig om att alla ska minnas honom som han bestämt. Han flyr in i sina historier för att fly den grå verkligheten. Genom historierna blir han odödlig. För hur blir man den största fisken i sjön? Jo, genom att aldrig fångas in.

Christoffer Andersson Skribent
Senaste kommentarer
Vickis
Älskar verkligen den här filmenäven fast den börjar ha några år på nacken nu och man har sett den flera gånger. Just magic!
NiclasCeder
Även jag såg den nyligen för andra gången, och jag kan bara hålla med de två föregående talarna. Satans magisk film.
Film
Såg nyss om den och den var lika bra som förra gången. Charmiga och härliga karaktärer som porträtterats bra av alla skådisarna speciellt Ewan McGregor. En mysig ,välspelad, bra berättad film och slutet är otroligt vackert. Det enda negativa är att precis som John tycker nedanför mig är att den kunde ha varit typ 20 minuter längre. En stabil fyra i betyg och jag hoppas att Burtons Nästa film blir något i klass med denna efter besvikelsen dark shadows
Visa fler (30)

Veckans populära filmer

Visa fler