Alexander (2004)

Oliver Stones drömprojekt har varit i luften länge. Både bland vanliga knegande människor och bland filmlänkade. Stone har flera gånger försökt skaffa budget till filmen med bland annat Tom Cruise och Val Kilmer i titelrollen vid olika tillfällen. Enligt honom själv har han skrivit på manuset till ”Alexander” sedan 1989 med ett gäng olika författare under de femton åren. Det blev även femton år senare som vi får se filmen i färdigt bruk, nu med Colin Farrell som ersättare för Val Kilmer och Tom Cruise.

Filmen tar sin börjar hos Anthony Hopkins döende Ptolemy när denne väljer att berätta om filmens hjälte för sina lärjungar. Vi kastas cirka 60 år bakåt i tiden där Makedoniens sedermera kung fortfarande ligger tätt intill sin mamma i sängen. Val Kilmer som bestals på huvudrollen genom åren får här gestalta Alexanders fader Philip den Store. Det är ingen större förlust för Kilmer då han får den bäst skrivna rollen i hela dramat och golvar alla andras prestationer utan tvekan.

Redan efter fem minuter får vi klart för oss hur Alexanders föräldrar är. Angelina Jolie får tampas med en påsmetad rysk accent då hon gestaltar den lite halvt galna Olympias. Något synd då man inte riktigt kan ta Jolie på allvar då man nästan ryser av obehag då hon pratar på. Olympias leker med ormar tillsammans med sin unge son, och berättar för honom gång på gång hur Alexander kommer att bli en minnesvärd man. Lite klichéartat kanske med facit i hand?

Philip den Store är mer eller mindre under Olympias våld. Han är kanske stor och stark till utseendet men i inombords är han svag och Olympias driver honom sakta men säkert till vansinne. Han känner dock för sin son och ger honom kärlek, men på ett helt annat sätt än sin hustru. På tidigt stadium lär Philip sin son att ”en kung föds inte, han skapas”.

När tiden är inne drar Alexander ut på sitt fälttåg för att ta över öst. Stridscenerna är inte alltför många tack och lov. Oliver Stone lägger tyngden på två stycken strider som är skickligt gjorda. De påminner mer om kaoset i ”Saving Private Ryan” än de kanske något mer glorifierande och koreograferat stiliga i t.ex. ”Troja”. Mellan dessa två slag följer vi Alexander på upptäcktsfärd. Han möter allt från snö till apor och fru i form av Rosario Dawson. När jag har suttit igenom mina tre timmar är jag trots bra musik och stiligt foto inte riktigt nöjd.

Det beror inte på skådespelarna. Alla sköter det de ska, trots att Colin Farrell möjligen gör sig bättre i hjärndöda filmer som ”S.W.A.T”. Nej, svaret på varför jag inte är nöjd består av två ord: Oliver Stone. Stone är en av mina favoriter och jag vet att han kan när han verkligen anstränger sig och tänker igenom allting. Jag har funnit mycket nöje och framförallt viktiga budskap i alla hans filmer, till och med den något märkliga ”U-Turn”. Stones misstag här är tillvägagångssättet. Han berättar om Alexander den Stores liv utan någon som helst handling. Stone ger oss bara en stor säck med scener och sedan får vi löpa igenom de bäst själva.

Många roller är dåligt skrivna, inte minst Rosario Dawsons Roxane. Hon får vara med och skaka på stjärten och trycka upp sina bröst i Alexanders ansikte, sedan sitter hon mest där och surar i ett hörn då Alexander trånar efter sina manliga kamrater. Anthony Hopkins voice over är jag en smula emot också, jag vill hellre att Stone ska berätta sin historia med bilder än med ord. Hopkins får inte tid nog för att visa sin skicklighet i bild, jag är liksom inte såld på honom genom hans röst.

Det som räddar denna film från en tvåa är för mig hantverket och Val Kilmer. Filmen är otroligt snygg, allt från fotot till scenografin är en fröjd. Val Kilmer är som sagt helt enastående, det är helt klart hans bästa prestation någonsin. Regin är säker också. Den har Stone alltid varit säker med. Det som inte håller till hundra procent här är manuset. Jag vet inte kärnan i vad som har gått fel. Men Oliver Stone har inte helt enkelt levt upp till mina förväntningar. Kanske har alla hans egna poänger om Alexander gått förlorade i alla dessa manusomskrivningar från 1989 till 2004?