EXKLUSIVT

Skribent

Alexander Dunerfors

23 oktober 2018 | 18:00

Sverrir Gudnason: "Något behöver hända för att Stockholm ska bli en riktig filmstad"

MovieZine pratar med bioaktuelle Sverrir Gudnason om hans största film hittills, klickbait, dialekter och varför "The Girl in the Spider's Web" spelades in i Tyskland.
Sverrir Gudnason kliver in i stora skor när han tar över rollen som Mikael Blomkvist. Journalisten och Millennium-grundaren har tidigare spelats av Michael Nyqvist i den svenska trilogin, och av Daniel Craig i Finchers ”The Girl With the Dragon Tattoo”.

Det blir en något yngre version av Blomkvist som vi får se i ”The Girl in the Spider’s Web”, även om historien utspelar sig efter de tidigare. Man ska dock inte tänka för mycket på kronologin, tycker Sverrir, som hellre kallar filmen för ”nästa kapitel” än en uppföljare.

Vi tog en fika i Barcelona i somras för att prata mer om den nya Stieg Larsson-thrillern, att jobba med Fede Alvarez och varför den Stockholmsbaserade filmen egentligen spelades in i Berlin.
 
 
Efter att ha spelat den här rollen, har du fått en ny uppfattning om undersökande journalism?

- Egentligen inte. Men det känns som att journalister idag fokuserar på klickbait. Och Mikael Blomkvist är inte den typen av journalist, han är mer av en old-school, grävande kille. Men jag tror inte det har förändrat min åsikt om yrket.

Berätta mer om Mikaels story i den här filmen. Hur förberedde du dig?

- I början av filmen är Mikael Blomkvist vid en lågpunkt i livet. Han blir utknuffad från sin egna tidning av dessa klickbait-människor, som jag nämnde. Han kanske dricker lite för mycket och tar inte hand om sig så bra. Han har inte sett Lisbeth på tre år. Men när hon dyker upp och ber om hans hjälp, tänds en gnista inom honom. De ger sig ut för att konfrontera sin kanske största utmaning hittills.

- När jag jämför med ”Borg”, som var mer fysiska förberedelser med tennis och kost, handlade det här mer om att gå tillbaka till böckerna, och försöka samla all information jag kunde hitta. Det var ju ett tag sedan de kom ut.

Var blev utmaningen för dig?

- Det är ju konstigt att kliva in i någon annans skor. Men det är inte ovanligt att skådespelare får spela roller som någon annan har gjort förut. Se på Shakespeare, till exempel.
 
 
Det här är en slags uppföljare till ”Dragon Tattoo”, vad behöll de från den förra filmen?

- Det här är nästa kapitel i serien. Man kan se det som Bond-serien, med en ny James Bond… Claire Foy spelar Salander och jag spelar Blomkvist, men det är samma universum. Jag har inte sett filmen än, så jag kan inte säga mer. Men man behöver inte ha sett den förra filmen. Den här står på egna ben.

Ett nytt kapitel i Millennium-serien, säger du. Hollywood har ju filmat den första och fjärde boken. Tror du det finns utrymme att filma nummer två och tre också?

- Kanske det. De har ju materialet och kan göra vad de vill. Det pågår säkert diskussioner, men det får de svara på.

Hur hanterar du den oundvikliga jämförelsen mellan din roll och de tidigare versionerna? Bryr du dig om vad folk ska tycka?

- Självklart, man bryr sig alltid om vad folk säger och tycker om det arbete man gör. Men det kanske är mer i början. Sen måste man göra sitt eget jobb och hitta sin egna Blomkvist. Det är mest andra människor som nämner det, jag tänker inte på det. De ringde från teatern och bad mig spela Hamlet. Jag tänkte: ”Wow, tusentals har gjort rollen innan. Jag tar hellre Blomkvist.” Honom har bara två spelat innan.

Vad tyckte du om Finchers film?

- Jag gillade den, den var häftig.
 
 
Många filmer som utspelar sig i Stockholm har spelats in utomlands. Ni filmade mycket i Berlin, till exempel. Som svensk skådespelare: vad tror du att det beror på, att vi inte kan behålla de produktionerna i Sverige?

- Stockholm behöver jobba på att bli mer lättillgängligt för filmskapare. Det är inte en lätt stad att filma i. Jag vet inte varför, det handlar kanske om logistik… Något behöver hända för att Stockholm ska bli en riktig filmstad. Det är alltid rätt svårt att filma i Stockholm.

- Och i vårt fall behövde de Babelsberg-studion. Det är en stor studio som passar den här produktionen, och vi har ingen studio av den storleken. De ville hitta miljöer som var mörka, hårda och smutsiga, och Stockholm är kanske lite för rent? Men vi filmade en del i Stockholm med, det var mest studiojobb i Berlin. Du kommer se Stockholm i filmen med, inte bara Berlin.

Kan du berätta mer om att jobba med Fede? Han verkar vara någon som tänker utanför boxen.

- Han är briljant, en grym regissör och en väldigt smart kille. Han är inte heller en regissör som trycker ner en. Han är snäll och guidar en rätt. Han inledde hela produktionen med en stor grillfest. Och de gjorde det 4-5 gånger under inspelningen. Det visar att man är dedikerad. Att filma i studio tolv timmar på raken, och sedan gå och grilla kött åt 200 personer. Jag älskar när regissörer får teamet att känna sig bra, som en stor familj. Sen med tanke på filmerna han har gjort så tar han med sig mycket till det här universumet. Han kan spänning.

Vad överraskade dig mest med att göra en så här stor, internationell produktion?

- Det enda jag kan tänka på… Det är den största filmen jag har gjort hittills. Allt är stort. Många människor, stort team, hög budget. Men i slutändan kommer det ner till en enda sak. Ett manus, en kamera och två människor i en scen.

Varför har nordisk noir blivit så hett ute i världen, tror du?

- För resten av världen är kanske den skandinaviska touchen exotisk? Det är en fantastisk kombination, den skandinaviska verkligheten vs mysterium och crime. Ett vinnande koncept.
 
 
Hur bra är Claire Foys svenska dialekt?

- Vi gör hela filmen i skandinavisk dialekt, och den gör hon mycket bra. Det var fantastiskt att jobba med henne. Hon är inte bara väldigt begåvad men också en trevlig person. Alla får känna sig välkomna och bekväma.

Behövde du ändra på din dialekt?

- Egentligen inte, nej. Vi baserade allas dialekter i filmen på hur vi skandinaver talar.

Lisbeth är såklart en hacker i världsklass. Hur bra är du med datorer, och är du öppen med allt på internet?

- Nej, jag håller inte på med sociala medier. Jag har inte Instagram, till exempel. Men jag kan se folk som är inne i det, och det tar så mycket tid. Varje fint ögonblick måste ut på Instagram. Det tar bort något ur det. Jag är okej med datorer. Men jag är dålig på mail. Jag läser dem, och tänker att jag ska svara senare, men sen blir det en hel hög. Jag är bättre på sms.

”The Girl in the Spider’s Web” handlar mycket om kvinnor som tar makten. Säger filmen något om den tid vi lever i?

- Ja. Definitivt. När jag var ett barn och växte upp var alla filmhjältar män. Nu har vi Lisbeth Salander, en kvinna och på sätt och vis en superhjälte. Det speglar tiderna vi lever i nu. Tiderna har förändrats.
 
 
"The Girl in the Spider's Web" får biopremiär på fredag.
| 23 oktober 2018 18:00 |