Sissela Kyle om "Åsa-Nisse"

Henrik Emilson
10 Februari 2011 | 13:45

Sissela Kyle om "Åsa-Nisse"

(Blid: Calle Andersson) Sissela Kyle spelar Klabbarparns fru Kristin i "Åsa-Nisse - Welkom to Knohult" och MovieZine fick en pratstund med en av Sveriges roligaste kvinnor.

När Åsa-Nisse återuppstår på bioduken efter mer än 40-år känner vi förstås igen flera av de gamla rollfigurerna. Men några av dem har fått en rejäl upputsning och utvecklats som roller, exempelvis Åsa-Nisses fru Eulalia och Klabbarparns äkta hälft Kristin. Den senare spelas av en av Sveriges mesta komedienner, Sissela Kyle.

Du har gjort flera intervjuer om den nya Åsa-Nissefilmen och din rollfigur Kristin idag, vilken har varit den vanligaste frågan hittills?

Vilken är min relation till de gamla Åsa-Nissefilmerna?

Vad brukar du svara då?

Då brukar jag säga att jag inte har någon speciell relation till filmerna. Jag såg dem inte så mycket när jag var liten för jag tycker inte att de var så roliga. Och då är jag samtidigt en sådan som älskar gammal svensk film - älskar! Så om du skulle fråga mig om Lilla-Fridolf så hade jag sagt att jag tycker att de filmerna var mästerverk. De är samtida med Åsa-Nisse, men det bygger mer på relationer och dialog. Och så älskar jag ju Hjördis Pettersson som Selma, hon är underbar, allt hon gjorde var fantastiskt. Det älskade jag att titta på när jag var liten.

Så hur reagerade du när du fick förfrågan om att medverka i nya Åsa-Nisse?

Eftersom jag tyckte att Åsa-Nisse var tråkig så kände jag mig helt ren inför tanken och tänkte mest "...vilken bra idé att göra något nytt, för det var inte så kul förra gången".

Det fanns alla möjligheter till förbättring?

Ja, det kunde bara bli bättre. Men sen tycker jag att det är väldigt roliga namn i filmen som Åsa-Nisse, Klabbarparn och Eulalia, eller Knohult. Det låter kul, och det gör inget!

Din karaktär Kristin, hur har du utformat henne om du inte hade en relation till henne tidigare?

De här kvinnorollerna vi [Ann Petrén spelar Åsa-Nisses fru Eulalia] gör idag är väldigt långt ifrån de gamla. På den tiden var de två tanter som var i skymundan och bara kommenterade vad gubbarna gjorde. I det nya manuset så lever de som huvudpersoner i sina egna liv och har fullt upp. Eulalia är en drivande person i historien, det är inte Kristin. Men Kristin är den som följer med och förstärker. Hon är lite som glutamat som gör att maten smakar bättre men inte själv är kryddningen.

Både i musikalen Singin' in the Rain och i Åsa-Nisse gör du roller som redan har gjorts av någon annan, hur tacklar man en sådan uppgift som skådespelare?

Så som jag gör Kristin har inte gjorts av någon annan. Så som Kristin är i den nya filmen har hon aldrig varit i närheten av tidigare. Så är det med Eulalia också. Det enda som är likt är att deras män heter samma sak som då. Men Kristin är ju knappt med i de tidigare filmerna. Så där är allting helt nytt, förutom namnet. Men vad det gäller Singin' in the Rain, så var det en inspiration och roligt att se hur de hade gjort i filmen och sen twista till det och lägga min färg på det, att hitta en lite annan tyngdpunkt i rollen.

Utan att avslöja handlingen i Åsa-Nisse så har du en riktigt tuff slagsmålscen, hur var det att göra den?

Det var skitkul! Vi hade en så bra instruktör, han var hur söt och snäll som helst och tränade ganska mycket med oss. Han instruerade hur vi skulle boxas och parera, dra tillbaka och hela kroppsspråket. Vi hade kanonkul och han verkade nöjd med oss.

Gjorde ni hela fighten själva?

Vi gjorde allt utom ett moment när vi snurrar runt, annars är det vi. Vi hade en stuntkvinna som klev in för oss båda då.

Det måste kännas rätt kaxigt på något sätt, att ha en stuntkvinna?

Jo, jag skulle alltid vilja ha en!

Det är förstås skillnad att agera på scen och framför kameran, men hur är det att vara rolig framför kameran när det inte finns en publik som skrattar och ger respons?

Den stora skillnaden är att på scen har man så mycket mer ansvar, man har det i sin hand på något sätt. På film kommer det att klippas och man vet inte ens vad som blir kvar, det är inte jag som styr, som man gör på scen och det är den stora skillnaden. Man får förlita sig på regissören mer på film och TV. Det är helt olika förhållningssätt och svårighetsgraderna är också olika.

När de gamla Åsa-Nissefilmerna skulle visas på TV så protesterade Svenska Filminstitutets chef Harry Schein och sa att det gick emot vad som kan kallas god underhållning, vad är god underhållning för dig?

Jag är ganska bred i min smak. Jag kan tycka om allting om det är gjort med hjärta. Jag har ingen direkt genrepreferens. Ofta gillar jag mer relationer än action. Jag är väl typiskt kvinna på det sättet.

Mer dialog än dratta på ändan alltså?

Ja, men man ska inte förakta dratta på ändan, för görs det bra, kan det vara riktigt bra. Det enklaste man kan göra är ju en gubbe som halkar på ett bananskal. Det är ju tråkigt, eller, det är otroligt roligt om det görs bra. Det är en sorts grundkomik, om det görs bra och i rätt sammanhang. Det jag gillar nu är 30 Rock, det älskar jag. Jag tycker det är fantastiskt och jag har sett boxarna flera gånger. Tina Fey är min idol.

Du och Ann Petrén som Eulalia har fina kläder i Åsa-Nisse i allt från träningsoveraller till skinnjackor med cowboy-fransar, hur reagerade du när du såg kläderna första gången?

När jag kom på första provningen där Camilla Thulin hade tagit fram kostymen så kände jag bara "...va, menar hon allvar, ska jag ha på mig det här". Jag hade tänkt mig att det skulle vara normala kläder. Men sen fick hon slita av mig kläderna. Jag blev superförtjust. Jag älskar färgerna och estetiken.

Det gjordes 20 Åsa-Nissefilmer mellan 1949-69, hur många är du beredd att vara med i?

Det vet jag inte, det är helt out of my hands. Men det var väldigt roligt att vara med och kommer det folk så kommer de säkert vilja göra en till.

Hela svenska komikereliten är med i små roller genom hela filmen, men var roligast på slutfesten?

Det var väl ingen slutfest, jag var inte på någon slutfest, eller så var jag inte bjuden? Nej allvarligt så brukar det vara sista inspelningsdagen och för dem som råkar vara där och som gör sina scener då. Det är mycket en fest för teamet. Men det som var roligt var när vi spelade in några scener där alla var samlade. Det var otroligt roligt. Den lunchen pratades det ganska mycket på.

Av alla komiker som var med i filmen, vem är din favorit?

Det var urkul att jobba med alla, men det var väldigt roligt att jobba med Claes Månsson och Ann Westin. Det var helt ljuvliga som ett par tillsammans i filmen.

De påminde lite om Lilla Fridolf och Selma?

Ja, fast tvärtom.

Skribent
Skribent