Martin Wallström om Ego

21 Januari 2013 | 17:01

Martin Wallström: "Kändisskap är ingenting för mig"

Chansen är stor att du som ser på svensk film redan har stött på Martin Wallström några gånger. Han har filmat i halva sitt liv och hunnit med roller i "Arn", "Johan Falk"-filmerna, "Gränsen", "Till det som är vackert" och "I rymden finns inga känslor".

Men det är först nu som han gör sin första stora huvudroll, i Lisa James-Larssons romantiska dramakomedi "Ego". Martin spelar Sebastian Silverberg, överklasskillen som tvingas omvärdera sitt ytliga liv den dagen han tappar synen i en olycka.

Själv verkar snart 30-årige Martin Wallström allt annat än ytlig, och att intervjuas av press på löpande band eller se sig själv på affischer på stan är inget som påverkar hans ego.

- Det är bara på låtsas alltihop. Det är en produkt som ska marknadsföras, säger han md en axelryckning när MovieZine träffar honom inför filmens premiär.

Det känns inte som att du gör film för att bli känd, med någon stor Hollywoodkarriär i sikte.

- Nä, jag tror inte jag gör det för att bli känd alls. Utan det är ett roligt jobb, man får betalt för att leka. Sen får man se vad det leder till i slutändan. Jag har aldrig förstått mig på kändisskap, men det har väl med bekräftelse att göra.

Regissören Lisa James-Larsson har sagt att de först letade efter modeller till rollen. Det var viktigt med en snygg kille i huvudrollen. Vad har du som inte de andra hade?

- Det är en bra fråga, men jag tror du måste ställa den till Lisa. Det är hon som har valt. Jag har gått till den där provfilmningen och förberett mig så gott jag kan.

Hur lik karaktären är du själv?

- Det enda vi har gemensamt är att vi är väldigt intresserade av klockor. Jag har inte så många som Sebastian har, obviously... (skratt) Hans pappa har en helt annan färg på kreditkortet. Men alla har väl sin nördgrej, jag erkänner det.

Ni leker med både Stureplans-fördomar och klyschor i "Ego". Kan det vara känsligt, med tanke på att ni bor här och kanske umgås i de kretsarna själva?

- Jag vet inte om filmen driver med Stureplansfolk? Man kan säga så: det här är vår bild av de här fyra killarna i gänget. Det är deras liv på Stureplan. Jag tror aldrig det var ett mål att visa "det här är Stureplan", utan mer de här killarna i kulisserna.

Hur var det för dig att spela blind?

- Man fick hitta på ett nytt sätt för varje scen, och varje nytt sceneri där man ska gå någonstans. Jag jobbade med en synskadad kvinna som visade mig sin värld. Hennes coachning hade jag stor hjälp av. Jag hängde med henne och lärde mig hur hon har det. Man upptäcker allt från hur människor blir nervösa och inte vet hur de ska hantera en situation, till småsaker som hur man ledsagar någon. Allt från det stora till detaljer.

Hur är Lisa som regissör?

- Det som är fantastiskt med Lisa är att för henne är det en sådan glädje att få göra film. Hon sprider en positiv energi, det är hennes lilla skötebarn. Det är inte som att göra femte filmen i en deckarsvit, något som du gör för att betala hyran. Det här är hennes projekt, hon har skrivit ett bra manus och regisserar själv. Det kunde vara såna dagar då vi skulle ha en dolly på plats, en vagn som man drar kameran med. Och hon bara: "Tjohoo, we're gonna have a dolly!". Det går inte att värja sig mot det, hela teamet påverkas positivt. Vikten av att vara en bra arbetsledare är att sprida positiv energi. Om jag var deppig så kunde hon plocka upp mig.

"Ego" är en väldigt snygg film, och det görs inte så mycket för den unga målgruppen.

- Frida (Wendel, foto) har gjort ett fantastiskt jobb med hur den ser ut. De har haft en tydlig vision med hur de vill göra. Men nej, det görs inte så mycket sånt här, inte i Sverige, och den är lite mer edgy. Den duckar inte för tunga ämnen. Det är också en värld som intresserar många.

Du debuterade redan 1998 med "Hela härligheten", var det en barndomsdröm för dig att bli skådespelare?

- Nej, faktiskt inte utan det var ett bananskal. Film i Väst startade, jag är född i Uddevalla två mil från Trollhättan. Så de kom till vår skola och sökte unga killar till filmen. Jag skulle åka på nån hajk när min bildlärarinna frågade om jag skulle gå på audition. Jag hade inte tid, men hon övertalade mig. Så jag smet före i kön, och fick rollen. Det var något nytt som öppnades för mig, att man kan ha som jobb att leka! Det var så det hände.

Vad hade du för yrkesplaner på gymnasiet?

- Jag hade tankar på att söka teatergymnasium. Men på det gymnasiet handlade det inte så mycket om teater, utan mer om att ha en viss stil. Så jag gick samhäll och sedan scenskolan efter det.

Snart spelar du infiltratör i "Snabba Cash 3". Vad kan du berätta om din roll?

- Karaktären heter Martin Hägerström, och filmen är influerad av sista boken, "Livet deluxe". Hägerström är alltså infiltratör och en av karaktärerna som är med igenom hela filmen. Jag spelar mot alla från de tidigare "Snabba Cash"-filmerna. Det är en av de stora rollerna, det var väldigt roligt.

Det är alltid några nya ansikten och regissörer, men grundgänget är detsamma. Hur var det att komma in där?

- Jodå, de är väldigt omhändertagande och inlyssnande. Det är klart, det är sista delen i en trilogi men samtidigt en egen film, det är en ny karaktär som jag spelar, så det blir både nytt och gammalt för dem.

Hur förberedde du dig, läste du boken innan?

- Ja, eller jag lyssnade på ljudboken. Det var bra faktiskt. Det finns en del action, men jag tycker framför allt det är ett rent manusmässigt arbete, att sitta med Jens Jonsson (regissör) och de andra skådespelarna, och bestämma vilken riktning man ska ta. Man repeterar, kommer med nya influenser, träffar människor, gör lite research. Försöker göra rollen till sin egen.

Men du är med i tre filmer i år. "Gondolen" kommer också i höst, hur skulle du beskriva den?

- Det är en multiplot om några karaktärer i en storstad, i det här fallet Stockholm. Deras liv korsas på olika sätt. Den är baserad på Jonas Karlssons andra bok, så det är lite kul att han har skrivit boken och är med i filmen. Jag är en av de 5-7 karaktärerna, Johan. Han är författare och han drömmer om att slå igenom stort. Men det är en väldigt annorlunda roll än "Ego". Jag är också med i en novellfilm som visas på Göteborg Film Festival, och gjorde en indiefilm med Andreas Öhman, som jag gjorde "I rymden..." med. Den kommer förhoppningsvis snart. Men vi blev klara med "Snabba Cash III" för tre veckor sen, så just nu är det skönt att vara lite ledig.

Din fru är också skådespelare. Är det praktiskt att ha samma yrke?

- Ja, det är det verkligen. Hon är så jäkla grym också, hon har en bra blick för saker och ting. Det är schysst att kunna bolla idéer med någon. Vi läser varandras manus och bollar tillsammans, det är väldigt praktiskt.

Vad säger hon när du blir utsedd till en av Sveriges sexigaste killar, som i en veckotidning häromåret?

- Det där är också ett sånt där påhitt... Man gör en film och är helt plötsligt mycket snyggare än vad man var innan? De gör grejer för att sälja tidningar, det respekterar jag. Men det där är också en låtsasvärld. Min kusin skulle vara nummer ett på listan, men han är inte ens med. Det går inte att ta på allvar om inte han är med.

Ser du själv på mycket film?

- Det gör jag. Jag har köpt en bra TV nu med Netflix och allt sånt, så det blir mycket film. Jag måste säga att jag är ett fan av dokumentärer. Jag tycker att verkligheten överträffar dikten. Men häromdagen såg jag "The Other Guys" med Mark Wahlberg och Will Ferrell, fantastiskt rolig! Spot on. En sån komedi gillar jag. I dokumentärgenren är "King of Kong" fantastisk. Jag såg också någon dokumentär om konditor-VM. När någon snubbe har stått med en bröllopstårta i elva timmar inför den här tävlingen, och vänder sig om och armbågar ut den... Man ser hur hans liv går sönder! Det är fantastiskt, när man hittar något som man brinner för. Alla har sina olika nördgrejer.

Har du någon all-time-favorit?

- Jag är svag för "Det stora blå". Fast jag hatar den också, de har förstört filmen med den här kärlekshistorien med tjejen. Det är inte relevant. Filmen handlar om kärleken till dykningen och havet. Någon producent var väl rädd att den inte skulle locka publik, och knökat in en kärlekshistoria som är helt värdelös! Jag blir lika glad som förbannad varje gång jag ser den. Men kärleken mellan de två dykarna, brödraskapet, tycker jag är skitfint. Men det är egentligen världens sämsta film att ha som favoritfilm, det är ingen som kan ta det på allvar, haha.

Vad gör du om fem år?

- Det undrar jag med faktiskt. Jag skulle vilja regissera, det vill jag testa. För mig och många andra är det nog viktigt att göra något mer, än att bara vara skådespelare. Jag skulle vilja skriva eller regissera, och det tror jag att jag kommer att göra om fem år också. Jag har inte kommit på vad än. Men man måste börja någonstans. Vi kan ta en intervju om fem år, och se hur det blev?

Läs vår nästa intervju med Martin Wallström, filmregissör, cirka 2018. Innan dess har "Ego" biopremiär nu på fredag, och "Snabba Cash - Livet Deluxe" kommer 18 oktober.