MZ möter Filip och Fredrik

INTERVJU
28 Januari 2015 | 18:00

"Trevligt folk"-aktuella Filip & Fredrik: Vi gör vad som helst för vår film

TV-veteranerna om paniken inför filmdebuten, den värsta kritiken de fått, samt utmaningen i att få svenska folket att se dokumentärer på bio.

De har underhållit TV-publiken under hela 2000-talet. Dessutom gett ut böcker och en populär podcast. Nu prövar Filip Hammar och Fredrik Wikingsson en helt ny roll, när de släpper sin första biofilm.

Filmen heter "Filip och Fredrik presenterar Trevligt folk" och följer ett integrationsprojekt i Borlänge, där exilsomalier ska lära sig spela bandy för att så småningom delta i VM. Initiativtagaren Patrik Andersson tar in den före detta spelaren Pelle Fosshaug som tränare åt ett gäng killar som aldrig stått på skridskor tidigare.

Att filma processen var Filip och Fredriks idé. De har också samlat in pengar och hejat på laget hela vägen. Framför kameran syns de mindre än vanligt, men nervositeten är desto större, inför vad de ser som det viktigaste de gjort.

- Ja, nervös blir man ju vad man än gör. Man njuter aldrig. Som Fredrik brukar säga, man önskar att inget av det man gör någonsin ska sändas. Processen är så jävla rolig, men det är så jobbigt att bli bedömd ibland. För oss har det varit panik i flera veckor, berättar Filip Hammar när vi träffar grabbarna inför premiären.

Kommer ni kunna slappna av när filmen väl är ute?

Filip: Ja, då kanske man glömmer det. Och då kommer vi tänka: "Fan att man tog det på så stort allvar". 

Fredrik: Man blåser upp det i sitt eget huvud. Det pågår en miljard saker parallellt. Men framför allt, vi känner så mycket för projektet och vi tycker de här killarna är så mäktiga. Det skulle kännas jobbigt om man har slarvat bort berättelsen. 

Filip: Jag tycker filmen är bra. Fredrik tycker filmen är bra. Men det räcker aldrig, jag kan inte gå med rak rygg och vissla och känna att jag gjort ett kanonjobb. Så funkar man inte. Jag tror att den paniken vi känner inför allt vi gör, det är den som gör att vissa av våra grejer får ganska hög verkshöjd. Inte allt, men en del grejer blir bra, för att man tar det på så stort allvar. 



- Det här är något annat än att vara skådespelare. Man gör filmen, man är med framför kameran, man är med i klipprummet och tillsammans bestämmer vad filmen ska handla om. Nu är man PR-människa helt plötsligt. Nu måste man instagramma…

Fredrik: Vi kommer torska 10.000 följare på Instagram, så mycket som vi skrivit om filmen. Det är så svårt att få folk att gå till bion överhuvudtaget. Hur många svenska filmer går bra? Nästan inga. Och dokumentärer ska vi inte tala om. Det känns lite som att göra hemläxa när man ser en dokumentär. Jag tycker inte att den här filmen känns så. Vi har försökt göra den lättsam, och att den inte är handkamera-skakig utan den känns lite filmisk. 

Filip: Men det är så mycket behagligare att se "Micke & Veronica", när du ska välja. 

Fredrik: Det finns en enorm potential i dokumentärer, det finns inga andra filmer som berör oss så. Se bara på "The Act of Killing".

Filip: "The Act of Killing" kan vara den bästa filmen jag har sett i mitt liv. Och även om man säger att det finns en trend för dokumentärer, det finns det ju och de är populära, men för den stora biobesökarmassan är det inte så stort.

Hjälper det då att det står "Filip och Fredrik presenterar…"?

Filip: Det finns folk som hoppas att det hjälper. Det är som du förstår inte vår idé att kalla den så. Men, hjälper det, så är jag all for it! 

Fredrik: Vi har blivit chockade. Vi har fått många tack när vi har varit ute och propagerat för filmen i olika sammanhang. Det är ju självklart att vi vill vara med och prata om vår film. Men det är väldigt många dokumentärfilmare som tycker att filmen ska tala för sig själv. Man får inte vara snobbig och tänka att "det här kommer folk att hitta till". Vi är beredda att göra vad fan som helst. Om någon skulle säga åt oss att hoppa fallskärm för den här filmen, så skulle vi göra det. Inte Filip, kanske.

Ni har gjort TV i många, många år, med lite liknande upplägg. Ni ger er ut i Sverige, hittar sköna människor och knasiga historier. Är det annorlunda att göra med en filmkamera?

Filip: Det är ett annat sätt att berätta en historia på, att man tar till de filmiska greppen. Det har inte riktigt påverkat vår yrkesutövning. Vi är ju dem vi är. Fredrik har pratat mycket idag om att folk älskar scenen där Patrik (Andersson) blir utskälld av Pelle (Fosshaug) i telefon. Där kunde scenen ha varit slut, men istället glider vi med honom in i biltvätten. Det är betydligt mer filmiskt än vad vi har gjort tidigare. Men det påverkar inte hur vi har jobbat framför kameran.

Fredrik: När folk kollar på TV så sitter de med fjärrkontrollen i handen, eller så är man redo att gå ur play-fönstret och göra någonting annat. Vi har ju vågat vara lite lugnare i berättandet. Givetvis i samråd med regissörerna Anders (Helgeson) och Karin (af Klintberg) i redigeringen. Vi vågar ligga kvar lite längre på den där projektorduken som sakta åker ner. För att folk precis har satt sig, så det är ingen brådska. 

Filip: Vi gjorde TV-serien "Ska vi göra slut?" i höstas. Där provade vi något liknande. Det är nog inte åldern, men erfarenheten, som gör att vi tror mer på historien. Vi blir inte lika stressade och vill iväg till nästa grej. 



Vad är era mål och förhoppningar med filmen? Ett visst antal biobesök?

Filip: Nej, men jag vet inte ens var break-even går. Jag tror inte vi vill höra det heller. Men vi har ödmjuka förhoppningar om att så många som möjligt ska se filmen. Ingen skulle bli gladare än jag om den blir en succé. Jag skulle också tycka det var svinkul om vi fick ut den på någon internationell festival. I och med att ämnet är så pass universellt.

Fredrik: Vi är väldigt stolta och glada alla fyra, också för att de som är med i filmen tycker om den. Det hade varit jobbigt att ha någon slags konflikt med dem. Men vi är väldigt medvetna om svårigheterna med att få ut den till en publik. 

Vad är det värsta ni skulle kunna läsa i en recension?

Filip: Man blir alltid ledsen när man har gjort något som folk inte tycker om. Det är klart att även jag till slut skakar av mig det, men man har engagerat sig så mycket.

Fredrik: Det värsta tycker jag är när folk tror sig veta ens motiv. När man får en recension där folk skriver: "Filip och Fredrik åker bara runt för att förnedra folk". Det kan du tycka, och det är jag beredd att dö för din rättighet att säga, men då får du skriva att du tror det isåfall. De sågningar jag tycker är jobbigast är när folk tror sig veta varför man gör saker och ting. De kan ju fråga först. Jag tycker vi har goda avsikter med det vi gör.

Ni är både journalister och filmälskare, hur ser ni på dagens filmkritik?

Filip: På ett sätt kan man bli förbannad och undra hur fan någon vill bli recensent och pissa på andras jobb. Samtidigt tar jag ju del av kritik, och nyttjar det som konsumentinformation.

Fredrik: Det är mycket mer spännande nu än för tjugo år sen, tack vare nätet. Man får mycket mer egensinniga pennor som man kan läsa. Om det är på MovieZine, eller TVdags, eller var det nu är. För tjugo år sen var det en på DN, en på Expressen och en på Aftonbladet, och så fanns det inga fler. Det är mycket roligare nu än förr.

Filip: Det är underhållande. Man får inte glömma bort vad kritik ofta är, det är underhållning. Du vill imponera på andra. Det ska vara så roligt som möjligt. 

Ser ni mycket på film?

Filip: Jag ser ganska lite fiktion, måste jag säga. Dokumentärer ser man ju ständigt. 

Fredrik: Jag tror vi båda är jättekonsumenter av film. Jag var på semester i USA med familjen över jul, och då hade jag en dag för mig själv. Då såg jag fyra filmer på raken på bio. Det var helt otroligt. Jag såg Chris Rock-filmen, jag såg "Big Eyes", Tim Burton-filmen… Alla var härliga utom "Inherent Vice". Den hatade jag, jag gick ut.



Vad tror ni att "Trevligt folk" fyller för behov i film-Sverige?

Fredrik: Jag älskar att den finns. Jag tycker det behövs historier som inte bara är: "Palme - vem var han egentligen? Afzelius - vem var han egentligen?" Det här pågår ju nu. Det är det jag tycker är så vibrerande på ett annat sätt. Jag gillar alla de här filmerna, ska sägas, men jag tycker det finns plats för nånting annat också. 

Filip: Jag hoppas det kommer fler. Det kan bara inte vara så att alla de bästa dokumentärerna produceras någon annanstans än i Sverige. Jag vill se en svensk som gör "The Act of Killing", den filmen kommer vi aldrig att sluta prata om. Har du sett hans nya? Vilket jävla geni den mannen är, det är otroligt.

Vad har klippts bort ur filmen som kommer vara med i TV-serien?

Filip: Det är more of the same. Men visa grejer i historian har vi fått lyfta bort av utrymmesskäl. Till exempel Patrik, som är så pressad genom hela den här processen. Han förlorar ju sin pappa också exakt samtidigt. Han får i princip beskedet när det här börjar. Den historien är givetvis stark, så den kommer vi kunna berätta på ett annat sätt.

- Det finns lite mer av spänningarna mellan Patrik och andra ledare i laget. Billy Tang var i LA och hade möte med mig. 

Fredrik: Sen hade vi ganska mycket filmat från en gala vi gjorde. Lucia-galan, för att samla in pengar till laget. Det fick inte plats här. Men serien kommer längre fram. Jag tycker ingen MovieZine-läsare ska vänta på serien, filmen är allt nu.