The Act of Killing (2012)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
På 60-talet mördades hundratusentals människor av armén och dödspatrullerna i Indonesien. Joshua Oppenheimer har besökt ett par av mördarna och tillsammans gör de en resa bakåt i tiden i form av fiktiva scener där förövarna, som spelas av både offer och förövare, återskapar deras grymma brott.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: THE ACT OF KILLING

Hypnotisk, unik och oförglömlig
Det spelar ingen roll hur många dokumentärer man än ser, man kommer ändå aldrig hitta något i stil med "The Act of Killing". Den beträder ny mark, hanterar teman som bara viskats om tidigare och är ovillkorligt unik. Den obekväma känslostormen är oundviklig, men på alldeles fantastiskt vis.

Regissören Joshua Oppenheimer befann sig i Indonesien och arbetade med en helt annan film när grundpelarna bakom den här landade i hans knä år 2001. Han började då gräva i den så kallade "massakern i Indonesien" som ägde rum mellan 1965 och 1966. Enligt uppgifter dödades minst en halv miljon (vissa hävdar att siffran ligger närmare 2,5 miljoner) misstänkta kommunister på synnerligen brutala vis av inhyrda dödspatruller, ofta bestående av gangsters och yrkesmördare. De "bevis" som gjorde att man räknades till kommunisterna var ofta långsökta på sant McCarthy-vis. Just folkmord är inte direkt ovanligt i den dokumentära världen, men här skildras det ur ett helt nytt perspektiv.

En stor del av de som deltog i "utrensningen" lever nämligen fortfarande och vissa av dem har personligen mördat över 1000 människor. Det mest bisarra är att de aldrig har ställts inför rätta, utan hyllas som lokala hjältar och vissa innehar till och med maktpositioner i regimen. "Vinnarna skriver historien", som man brukar säga. Det känns lite som att detta skulle ha kunnat vara Tyskland år 1985, om Hitler hade vunnit kriget. För att kunna bryta igenom fasaden bestämmer sig Joshua för att satsa allt och spela ett väldigt vågat kort. Han erbjuder ett antal gamla gangsters - exempelvis huvudobjektet Anwar Congo - att återskapa sina upplevelser under massakern i filmform. Då Anwar och hans vänner är stolta över det de gjort ställer de upp med glädje, mycket tack vare att de alla också är stora fans av Hollywoodfilmer.

Resultatet är häpnadsväckande, surrealistiskt och smått äcklande. Anwar färgar sitt vita hår svart för att spela sitt yngre själv och visar för oss betraktare hur han förhörde, torterade och mördade drösvis med människor utan några som helst skrupler. Han gjorde sitt jobb helt enkelt, och är själv imponerad av insatsen. Bara tanken av att man ens fångat vissa av dessa ögonblick på film är helt ofattbar. Från den drömska inledningen med rosa dansöser och en gigantisk fisk till den dräpande avslutningen träffas man av slag efter slag i solar plexus. Det skryts och skrattas till höger och vänster om halshuggningar, grova våldtäkter och innovativa avrättningar. Aldrig har det gjorts en så förkrossande dokumentär, långsamt och hallucinatoriskt förgör den dig. 

Bland dess bildrutor hittar vi allt det mörker och djup som finns hos människan, detta komplexa däggdjur som är kapabelt till så mycket ont. Gång på gång slås man av hur "mänskliga" mördarna är. De har utfört monstruösa och avskyvärda handlingar, men de är människor precis som oss andra. Att man tvingas konfrontera och acceptera detta faktum är det unika och briljanta med "The Act of Killing", man har aldrig tidigare kommit så nära inpå massmördare rent psykologiskt. Det är onekligen otäckt och högst omskakande, men samtidigt fascinerande och viktigt. Oppenheimer lyckas till och med få förövarna att vid vissa tillfällen inse vad de gjort och möta sig själva, som när Anwar i en rekonstruktion spelar ett av sina offer och tvingas avbryta när hans egen snara läggs runt hans hals. Bara en ytterst liten fraktion av den terror han orsakat hos så många människor räcker för att knäcka honom själv, vilket säger väldigt mycket.

När vi når eftertexterna är den känslomässiga utmattningen total och man vet inte riktigt hur man ska hantera all information. Det är krävande att våldsamt kastas rakt in i mörkrets hjärta och stanna där i vad som känns som en omformande evighet. Även om man kommer ut på andra sidan som en mer cynisk version av den person man var innan är det värt det, då upplevelsen samtidigt känns essentiell och ögonöppnande. Se den för att veta. Se den för att sprida ordet och ge en känga till Indonesiska makthavare. Se den för att uppleva något annorlunda och intensivt. Denna oförglömliga dokumentär får bara inte missas.

Har aldrig sett något i den här stilen förut...
En dokumentär om folkmorden i Indonesien på 60-talet. I ”The Act of Killing” får vi i huvudsak får följa Anwar när han berättar om hans deltagande i den indonesiska dödspatrullen på 60-talet. Anwar berättar om hur han på egen hand avrättade ett tusental personer allt på uppdrag från regeringen… En oerhört hemsk historia som jag visste pinsamt lite om. Under mitten av 60 talet så störtades den dåvarande regeringen i Indonesien av en militär grupp. Kort därefter anlitade den nya, självutsedda regeringen maffian för att leta reda på och mörda alla som stöttade den gamla regimen. Även kommunister och kineser jagades skoningslöst och det ironiska i detta var att kineserna i Indonesien hade flytt från Kina och kommunismen där… Sedan dess har samma regering suttit vid makten och männen och kvinnorna som utförde dessa hemska brott har hyllats och hyllas som hjältar. Regissören Joshua Oppenheimer beslöt sig för att låta de medverkande i dokumentären själva skildra deras historier i form av kortfilmer om vad som egentligen hände för nästan 50 år sedan och resultaten är sanslösa… Sedan i själva dokumentären blandas klippen som de medverkande spelat in med riktiga intervjuer och gamla tv-klipp från den tidsepoken. Joshua Oppenheimer jobbade med den här dokumentären i 8 år innan den blev klar och jag måste säga att ”The Act of Killing” är väldigt stark nästintill makalös dokumentär. Om jag ska dra en egen parallell till någonting som jag är mer bekant med så kan man likna situationen med andra världskriget. Om vi leker med tanken att tyskarna skulle ha vunnit kriget och att soldaterna som jobbat i koncentrationslägren hyllats som hjältar sedan segern 1945 så skulle det spegla situationen i Indonesien idag… Den här dokumentären var verkligen unik och jag kan ärligt säga att jag inte sett något liknande. Just hur verkligheten kryper inpå de medverkande sakta men säkert under dokumentärens gång var något jag aldrig sett tidigare. Jag kände mig väldigt uppriven efter att ha sett ”The Act of Killing”. Femman var väldigt nära. Så synd bara att den inte kom 2013…! då hade den ingått bland filmerna där jag spelar in en videorecension också… Det hade varit roligt att prata om filmen också.
Det finns inga externa recensioner ännu. Lägg till den första!
Senaste kommentarer
Kalis
Vilken fantastisk dokumentär!
VJ
Ah, got it! Tack så mycket, jag kommer definitivt "keep it up" :)
Visa fler (6)

Veckans populära filmer

Visa fler