Bill Skarsgård: "Skräckfans är de mest passionerade som finns"

Bill Skarsgård gillar själv inte skräckfilm. Ändå gör han ett ruggigt bra jobb i rollen som Pennywise, mardrömsclownen som föddes ur Stephen Kings fantasi.

Uppföljaren till tidernas mest framgångsrika skräckfilm är äntligen här, och Bill är hemma i Stockholm som det sista stoppet på pressturnén för ”Det: Kapitel 2”. För MovieZine berättar han att den nya filmen är mer påkostad och ett större spektakel än den förra. Andra kapitlet ska följa The Losers Club som har blivit vuxna, och den generösa speltiden utlovar en extra lång och läskig Stephen King-adaption.

Vad är ditt bästa tips för att överleva tre timmar i biosalongen?

- Kissa innan, och drick ingen läsk (skratt). Jag brukar alltid göra misstaget att köpa en stor dricka…

Din tolkning av Pennywise blev otroligt hyllad efter första ”Det”. Nu när du kommer tillbaks i en uppföljare, känns det tryggare att veta att folk gillar det du gör? Eller finns pressen att ta det till nästa nivå, och överraska publiken?

- Det kändes mycket tryggare. Inför den första hade jag ingen aning om konceptet med rollen skulle fungera. Skulle det vara läskigt, eller skulle folk tycka det var kul? Till uppföljaren visste vi att folk gillade det vi gjorde, och att det skulle funka. Jag var aldrig orolig, utan jag gjorde så bra ifrån mig som jag kunde med de scenerna jag har i filmen.

 

Bilder: Calle Anderson/MovieZine

 

Den här gången spelar du mot en annan uppsättning av skådespelare. Är det annorlunda att försöka skrämma vuxna än barn?

- Jag har nog inte ändrat mitt sätt att agera speciellt mycket, mot de yngre eller de äldre skådespelarna. Det fanns lite idéer om att de vuxnas rädslor kanske är lite mer definierade än barnens. Men på själva inspelningen är det inte så läskigt som det ser ut i filmen.

Stannar du kvar i karaktären mellan scenerna?

- Nej, det gör jag inte. Jag kan behöva lite tid för att komma in i scenen och komma ut ur scenen, men jag är väldigt mycket mig själv på inspelningen. Man har ju lite knep för sig för att komma in i karaktären, man skriker och skrattar och beter sig lite galet. Då kan man använda den energin rätt in i scenen sen.

Man har hört att folk som spelar skräckfigurer ofta håller sig för sig själva, för att det ska bli mer effektivt när det är dags för inspelning. Jobbar du också så? Eller får man se Pennywise i lunchkön bakom Jessica Chastain?

- Man håller sig ganska mycket till sig själv, men bara för att man ser ut som man gör. Jag är också så obekväm i hela den här utstyrseln, så det blir inte lika mycket springa runt på set. I övrigt vill de inte att man syns så mycket ifall någon tar bilder. Jag fick gömma mig under ett paraply.

 

 

Första ”Det” blev en enorm succé, och den mest framgångsrika skräckfilmen någonsin. Vad tror du att det beror på - förutom en fantastisk Pennywise förstås?

- Jag vet inte, ingen av oss som arbetade med filmen hade ens vågat ha förhoppningar om att den skulle bli så populär. Inte ens de mest generösa prognoserna visade hur mycket pengar den skulle spela in. När det kommer till sånt är det ganska svårt, mycket måste klaffa. Filmen ska komma under rätt tid. Det är precis som att vissa saker blir virala hits, det går inte att förutspå det. Men vi visste ju att det fanns ett intresse kring filmen.

- Om nånting så är det ett bevis på att originalhistorien känns tidlös, ”Det” blev en av Stephen Kings största böcker någonsin. TV-serien blev också en ganska stor hit. Nu, trettio år efter tv-serien, kommer den här filmen och blir den absolut största King-adaptionen som släppts. Den introducerar ju också den här historien och Pennywise för en helt ny generation. De får för första gången känna på den här typen av historier. Min lillebror är tio år och älskade första filmen, han fick se den för första gången i somras.

- Det finns en arketyp i den här ondskefulla clownen och barnen som försöker besegra den. Vi lyckades göra ett bra jobb i att representera den här typen av historia, men historien i sig är tidlös.

Kan fansen vänta sig en väldigt annorlunda film mot ettan?

- Ja och nej… Egentligen inte. Boken berättas ju kapitel för kapitel, och du vet inte hur det slutar för barnen förrän i slutet av boken. Vi har berättat barnhistorien för sig, och det här är 27 år senare. Den spelar mycket på hur de här barnens erfarenhet var samma erfarenhet som publiken hade när de såg filmen för två år sen. De vuxna karaktärerna minns tillbaka på vad publiken minns. Sen är det ett större spektakel än den första. Mer pengar och lite mer effekter, det kan man förvänta sig.

 

 

Du berättade för oss för två år sedan att du inte vågade se miniserien ”Det” som barn. Hur är din relation till skräckfilm idag?

- Jag har aldrig varit ett superfan av genren faktiskt. Känslan av att hoppa till ger mig inte så mycket glädje. Jag försöker se filmerna som blir omtalade och tycker det kan vara kul ibland. Men jag vet också att skräckfilmsfans är de mest stöttande och de mest passionerade som finns. Det är verkligen hardcore-fans. Jag skulle aldrig kalla mig en av dem. Jag vet hur de brinner för genren. Min syster är en av dem, hon har alltid älskar skräckfilm. Varje fredag var det popcorn och skräck, och hon tvingade mig alltid att sitta med.

”Det” är inte det enda som du har gjort i Stephen Kings universum, du medverkade också i ”Castle Rock” förra året. Har du fått chansen att träffa King?

- Jag har fortfarande inte fått träffa honom. Han kom förbi inspelningen när vi filmade tvåan, men såklart var jag inte i stan då. Men han har uttalat sig om att han var ett fan, av både tv-serien ”Castle Rock” och filmen. Han kan vara en hård kritiker när det kommer till adaptioner av hans verk, så det är otroligt smickrande.

Du har gjort en rad väldigt olika men intressanta val senaste åren. Det var kul att se dig i ”Deadpool 2”, och ”Assassination Nation” är grym. Hur tänker du när du väljer dina roller?

- Hade du frågat mig för fyra år sen om hur min karriär skulle se ut, så kunde jag aldrig tro att jag skulle ta den här konstiga vändningen, eller bli Pennywise. Men jag försöker välja saker som verkar spännande för mig. Nu har jag gjort det här skräckfilmsmonstret och försöker idag att göra lite saker som är annorlunda mot det - vilket inte är så svårt, för nästan allting är annorlunda än han, haha. Sen kan jag verkligen gilla mörkare karaktärer, och verkar vara bra på att gestalta dem eftersom jag har fått spela många. Det är bara kul.

 

 

Många vill se dig som Jokern i nästa Batman-film. Det finns redan fejkbilder på dig på nätet mot Robert Pattinson. Hur skulle du känna för att spela ännu en ikonisk clown?

- Nu ska ju Joaquin Phoenix spela Jokern, och jag är ett otroligt stort fan av honom.. Den kan bli jäkligt kul, en annorlunda typ av Joker-film. Men det är också en sådan karaktär där alla ska försöka göra sin version. Jag vet inte ens var jag skulle börja. Jag kan inte vara som Pennywise iallafall, för det är patenterat för den rollen.

Såhär inför hösten, skulle du kunna ge våra läsare dina bästa binge- eller biotips?

- Jag tittar på ”Euphoria” av Sam Levinson, som också gjorde ”Assassination Nation”. Den är skitbra, en bra binge. Men också ”Chernobyl” också där pappa är med, den var jävligt bra. Biofilm är svårare. Jag har varit dålig med att se på film i år, jag har blivit pappa och jobbat, så man får ont om tid.