Nya ”Hellboy” är inte som de gamla. På gott och på ont. På ont eftersom den är mycket sämre, på gott eftersom den genom att vara sig själv ändå lyckas vara bättre än helt usel. Det finns onekligen en hel del övrigt att önska med denna extremt blodiga splatteraction, men samtidigt är filmen sevärt underhållande och nästan till och med lite charmig emellanåt.

”Asterix: Den magiska drycken” är ett färggrant, animerat familjeäventyr som passar ypperligt för de mindre barnen, men också kommer roa deras föräldrar. Historien är dock väl platt, innehåller inga viktigare budskap och underhåller därför mest bara för stunden.

Vi får i den här lärorika och fina dokumentärfilmen titta närmare på den franska regissören och konstnären Agnés Varda och hennes långa karriär. Det är ett charmigt och livsbejakande porträtt om en människa och ett liv, berättat av henne själv.

”Jurtjyrkogården” anno 2019 är en otroligt lyckad och ryslig remake, som verkligen andas upphovsmannen Stephen Kings syre och skrämmer därför ordentligt. Det är välspelat, snyggt och kittlar så pass dödsskönt i kistan att den nästan till och med är bättre än originalet.

”Sunset” är ett obehagligt och dämpat mardrömsdrama av ungerske regissören László Nemes, mannen bakom mästerverket ”Sauls son”. Det här är dock inte alls lika gripande, varför resultatet blir något av en besvikelse, även om filmen i det stora hela är otroligt vacker och berättad med ett intensivt och fängslande bildspråk.

Jonna Vanhatalo pratar med Brie Larson om rollen som universums starkaste i ”Captain Marvel”.

Brie Larson bokstavligen lyser i denna 90-talsnostalgiska juvel som berör och roar på många plan. ”Captain Marvel” är ett välspelat, underhållande och oerhört spännande fantasyäventyr, så ösigt att det ibland är svårt att sitta still. Precis så som superhjältefilm ska vara, när den är som bäst!

När chilenaren Sebastián Lelio gör en engelskspråkig remake på sin egen film ”Gloria” från 2013 och låter en fantastisk Julianne Moore ta täten, blir det minst lika bra som senast det begav sig. ”Gloria Bell” är en helt underbar och underhållande film om en härlig medelålders kvinna och hennes livs mot- och medgångar.

”En kvinna bland män” baseras på en sann historia om advokaten Ruth Bader Ginsburg, som slogs inte bara mot samhället utan även lagen, när hon envisades med att kvinnor och män skulle vara lika inför den. Detta är en riktigt bra film, intressant, viktig och tankeväckande med en absolut bedårande Felicity Jones i huvudrollen.

”The Prodigy” är en snygg och ganska klassisk skräckis i subgenren ond avkomma, som trots alldeles för mycket information inledningsvis lyckas överrumpla på sina håll. I slutändan är detta en solid och välgjord rysare som får mig att hoppa rejält högt i biofåtöljen.

”Happy Death Day 2U” är en underhållande om än hyfsat förutsägbar uppföljare, som återigen handlar om att upprepade gånger dö och däremellan jaga sin egen mördare. Filmen är absolut sevärd om man gillade den förra, men jag saknar det rysliga elementen och finner de farsartade episoderna vara väl svårsmälta mot slutet.

Viaplays senaste originalserie är en mystisk thriller som tyvärr snubblar på sina egna ambitioner. Izabella Scorupco spelar ena huvudrollen mot, den för svensk publik ännu relativt okände, August Wittgenstein. Båda ger de sina karaktärer ett djup som det hyfsat haltande manuset saknar.

”Lego-filmen 2” är en direkt fortsättning på förra äventyret och en riktigt bra uppföljare, även om receptet till stor del är detsamma som sist. Detta fartfyllda och extremt underhållande äventyr passar verkligen alla åldrar. Det är roligt, fyndigt och stundvis helt galet och det känns härligt att jag stundvis gapskrattande kan dela upplevelsen tillsammans med mina barn.

Detta är en otroligt intensiv och sorglig thriller om det verklighetsbaserade ubåtsdramat som skakade hela världen, för ett par decennier sedan. Thomas Vinterberg gör här en ömsint och sanningsenlig skildring om katastrofen, och även om jag vet vad som ska hända, hoppas jag obönhörligt, hela vägen till det bittra slutet, på något annat.

Mark Cousins, den irländske filmvetaren och filmaren, gör här ett eget och annorlunda porträtt av filmikonen och sin personlige hjälte Orson Welles. Detta är egentligen mer ett kärleksbrev till den store konstnären, än en renodlad dokumentärbiografi. Väl subjektiv och enformig på sina håll, men ändå till sist sevärd.

Sex ramar in denna otroligt underhållande, roliga och briljant berättade serie om relationer, kärlek och att söka efter sin plats i tillvaron. Detta är en synnerligen välspelad brittisk komedi med bland andra en lysande Gillian Anderson i en annorlunda, men väldigt intressant roll.

Ett pretentiöst och överdrivet sentimentalt drama om att lyckas på egna meriter. Denna påstådda komedi är i princip aldrig särskilt rolig och J-Lo hjälper inte direkt till.