Belgisk sci fi-thriller. Det var verkligen inte igår. Men tack och lov är det nu. Jag fastnade direkt och längtar redan efter andra säsongen, som bara måste komma. Sex avsnitt på knappa 40 minuter var gör att man kan se denna på en endaste kväll. Vilket är bra, eftersom det i princip är omöjligt att sluta titta, när man väl börjat se.
Det hela startar i Bryssel. En beväpnad soldat rusar in på ett plan och kapar det. Han säger att solen kommer döda allt organiskt när den väl går upp imorgon och beordrar dem att flyga mot väst och natten där. Den skeptiske piloten har inget annat val än att lyfta planet med det lilla sällskapet ombord. De far in i mörkret med målet att undvika morgondagen till vilket pris som helst.
Serien följer några få personer, i princip bara de som från början är på planet. Samtliga karaktärer är dock väldigt intressanta och ovanligt nyanserade. Dessa män och kvinnor i olika åldrar, med olika nationaliteter och bakgrund blir på sätt och vis till jordens miniatyrbefolkning. Vi lär känna dem väl, trots att tid egentligen inte ges till några utsvävningar vad gäller personbeskrivningar. Plötsligt känner vi dem bara, mycket tack vare det välskrivna manuset. Skådisarna är till större del för mig okända, men överlag övertygande.
”Into the Night” är en serie om kris och hur människor hanterar den. Det handlar om gruppdynamik i pressade lägen och ett nödvändigt samarbete för överlevnad. Men det handlar också i all enkelhet om livet, om att inte bara överleva, utan också att vilja leva det. I katastroflägen föds filosofiska tankar och både moral och politik avhandlas i de trängda situationerna som uppstår. Kulturella krockar och konflikter är dessutom en självklar påföljd när en samling människor från olika håll måste samsas på liten ytan. Samtidigt är det dessa konflikter som blir till en katalysator i deras egen utveckling, men också drivet i själva historien.
Turerna är många och problemen hopar sig. Vi lotsas igenom den ena katastrofen efter den andra och jag blir väldigt engagerad i det jag ser. Stämningen är ”Alien”-klaustrofobisk och stressen påminner om den i ”2012”. Så ja, vi har sett liknande hotfulla premisser förr, men ändå inte riktigt såhär. Att morgondagen är det som ska döda mänskligheten är en otäck tanke, som blir närmast poetisk, mitt i all sin bedrövelse.
Detta är en välspelad och snygg produktion. Den är rappt redigerad, fängslande och annorlunda. Tempot är högt och utvecklingarna oväntade. Det är lite överdramtiskt ibland och vissa luckor i kronologin och trovärdiggeten finns, men låt det bara vara så. Den här gången. ”Into the Night” vinner med sin spänning och sin hisnande intensitet, mer än detaljerna i tekniken eller klockslagets noggrannhet. Och ibland, som faktiskt exakt just nu, räcker det mer än väl.